Oves Blogg

En kagge svagdricka från
Mörtsjöns bryggeri var för många Sydnärkingar ett måste till jul för i tiden,
likaväl som skinka på julbordet. PÅ den tiden fanns det flera bryggerier inom
Askersunds kommuns gränser som konkurrerade om kunderna. Men vilket brygger man
än handlade av skulle det vara svagdricka från Mörtsjön. Det blev liksom ingen
jul annars.

För mej personligen var det
en höjdpunkt hemma vid Gårdsjön när bryggarbilen från Mörtsjön stannade till.
En kagge svagdricka var självklart och fanns det pengar över kunde det också
bli en sockerdricka. Minns att utköraren alltid frågade om det skulle vara en
eller två tabletter i drickakaggen. Det handlade om något som hette soletter,
som satte lite fart i kaggen. Ett sötningsmedel.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg.

Vem har inte retat sig på slöa
köksknivar? Säkert de flesta. En del knivar går att slipa, men det är inte så
många som gör det. Eller kan det. Många använder
också eggade brödknivar rakt över på allt de skär. Och det är inte roligt med
sådan knivar, om man nu kan tala om humor i samband med knivar. Nu till jul när
det är skinka och korv på gång är det extra viktigt att ha skarpt. Det ska inte bara smaka bra, utan också se snyggt ut. Minns en
marknadsförsäljare vars argument med skarpa knivar var att man kunde skära så
tunna – tunna korvskivor att svärmor aldrig mer skulle komma tillbaka.

Annat var det för som det
brukar heta, men när det gäller knivar stämmer uttrycket. Långt in på 50-talet
dök det upp skärslipare som tog hand om alla slöa knivar. De första jag minns
kom på cykel med hela sliputrustningen.
Men den jag minns bäst var Verner Johansson från Falköping. Han hade sliperiverkstad
i Falköping, men när sommaren kom tog han en sliptur med sin moped. Verner
gjorde det för at få ihop lite extraslantar även under sin semester.

Till Askersund kom han ofta från
Småland och Östergötland. I Småland passade han också på att besöka släkten.
Han förenade nytta med nöje på sina mopedturer. Verner hade själv tillverkat
sin sliputrustning. Det var ingen stor och klumpig anordning. Han satte fast
slipskivan på stången. Kraften tog han från bakhjulet. Vid slipningen ställde
han mopeden på stödet, för att sedan sätta sig upp och trampa.

Verner tyckte att affärerna
gick dåligt i Askersund. Normalt brukade han slipa in en dagsförtjänst på 25
kronor. Men inte i Askersund. Verner visste vad de dåliga affärerna berodde på.

”Andra skärslipare har varit
i Askersund och missköt sig. Det har gett oss dåligt rykte. Till Askersund
kommer det också ganska många skärslipare per år. Det finns inte så många slöa
saxar och knivar kvar åt mej”, var Verners bestämda uppfattning.

Många undrade förstås om det
verkligen kunde löna sig att åka runt och slipa saxar och knivar.

”Jag har i alla fall klarat mej
på det. Hemma i Falköping har jag också ett sliperi. Yrket har jag från min far
som var knivsmed. Jag lärde mej tidigt att slipa. Det är naturligt att behålla
sitt yrke och bevara familjetraditionerna”, upplyste Verner.

Själv måste jag skryta med
att hemma hos oss är alla knivar mycket vassa. Och någon brödkniv äger vi inte.
Det finns en orsak till att vi har välslipat. En gång i tiden arbetade jag som
styckare vid Slakteriföreningen. Förstår inte riktigt varför så här i
efterhand. Jag som har svårt för döda djur. Men vi var många hemma och det
gällde att komma ut snabbt och tjäna pengar till försörjningen. Bara som en
liten förklaring. Som gammal slakteriarbetare är skarpa knivar ett måste. Och
på Slakteriföreningen behövde vi aldrig ta hjälp av Verner. Styckarkompisen
Harry Johansson och jag slipade själva. För det mesta fick jag den stora äran
att dra veven på slipstenen. Och det fick jag stå ut med. Harry-som gick under
smeknamnet Lasarus- hade jobbat längre än jag på firman. Även knivslipningen
skulle ske efter en viss rangordning.

I dag finns ett antal små
slipapparater att köpa till hushållen. Vet inte hur bra de är, men enligt
reklamen ska de vara väldigt bra. Förr fanns det en slipsten utanför väggen
nästan vid varje hus. Men det var då det.

PS!! En del bloggar som jag skriver finns också på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg. Bilder som jag lägger in på den bloggen går att få större.

PS! Ytterligare ett antal bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Folkets hus eller om ni vill
gamla ”Hantverkaren” i Askersund ska rivas har politikerna bestämt. Tomten ska
ge plats för nya bostäder. Många anser också att huset är i dåligt skick och
inte värt att bevara. Men de finns askersundare som inte håller med sina
politiker. En Facebookgrupp med namnet ”Rädda Gamla Folkets hus i Askersund ”
har bildats . Gruppen har över 200 medlemmar. Ett spännande ärende att följa,
därför bjuder jag nu på lite historia kring byggnaden utan att ta ställning för
eller emot. Jag har varken kunskap om huset eller makt att kunna påverka några
beslut.

För 103 år sedan, närmare bestämt den 13 oktober 1907, invigde
Askersunds fabriks-och hantverksförening biograflokalen på Sundstedtska tomten
vid Lilla Bergsgatan.

PS! Ytterligare bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

För några dagar sedan fick jag en spruta mot
influensa. Inget märkvärdigt med det tycker säkert många, men inte för mej. Jag
är inte är så bekväm med sprutor. I tidningarna och radio har folk uppmanat
folk i ”krisåldern” att ta sprutor. Och då får man lite på det. Vad jag förstår
är jag i den åldern. Som gammal journalist tror jag på media. Klart man kunde
spetsa till det hela ibland, men det var inga lögner.

Brukar ta influensaspruta varje år sedan jag nu
kommit upp i ”krisåldern”. Köerna brukar vara mycket långa. Vid något tillfälle
när det gällde svininfluensa var kön flera hundra meter vid Solberga. I år gick
det mycket smidigt. Ansvariga sprutare har haft den goda smaken att använda
IFK:s klubbrum som väntrum. Det kände man sig
lite hemma och avslappnad bland alla
priser och gamla lagbilder. Några var jag med på själv.
Som lagbilden från Mariedamm med de vindtäta tröjorna. Matchstart kvart över ett i stekande sol. Det
var ingen höjdare.

Så här såg det när alla skulle vaccineras för svininfluensa för några år sedan. Långa köer vid Solberga. Så har det inte varit i år.

Själv är jag ingen flitig besökare hos doktorer.
Försöker hålla mej undan. Jag går till doktor Magnusson på Södra Bergen i
Askersund varje år för en hälsokontroll. Ungefär som den årliga
bilbesiktningen. Det är lika spännande varje gång. Är jag frisk eller har jag
någon dold åkomma som måste åtgärdas? Hos Magnusson är det lite mera familjärt
än på stora vårdcentraler. Första frågan när man kommer dit är om man vill ha
en kopp kaffe. I muggar som min bror keramikern Karlherbert har tillverkat. Man
känner síg som hemma.

Under min aktiva tid som idrottare hände det vid
några tillfällen att jag fick besöka läkare i Askersund. Minns att doktorn på
den tiden alltid frågade om det var nödvändigt att hålla på med bollspakande.
Fick förklara att det inte var nödvändigt men att nästa alla höll på med något
som inte var nödvändigt, men förstås inte läkaren.

När jag ändå är inne på idrottsskador minns jag en
intervju med Hallsbergssonen och fotbollsstjärnan Björn Nordqvist. Vi skulle träffas
utanför stationshuset. Jag hade ont i ett knä och haltade. Björn hade samma
problem. När vi pratat färdigt så gällde det att få några bra bilder. Vi
bestämde att åka ner till idrottsplatsen och försöka få tag på en fotboll för
att det skulle bli en bra bild. Vi haltade in till materialförvaltaren och
frågade om vi kunde få låna en boll. ”Vad fan ska ni med den till”, undrade materialaren
med alla rätta. När vi förklarade vilka vi var och vad vi skulle ha bollen till
blev det inga problem. Vi fick låna en boll till mina bilder
på Björn.

PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Partistugorna i samband med valen verkar betyda
mycket för de politiska partierna i Askersund . Och kanske inte bara i
Askersund. Men måste stugorna stå på torget och ta bort ett antal
parkeringsplaster för handeln? Det undrar föreningen Askersund i Centrum i en skrivelse
till kommunen.

Föreningen menar att en placering i Torgparken vore ett bra alternativ. Ett annat alternativ är
att ställa stugorna utanför kommunhuset på Stöökagatan. Varje parkeringsplats
är viktig för Askersund sköra fackhandel oavsett om det bara är val vart fjärde
år betonar Centrumföreningen.

Torget vid förra valet

Askersund i Centrum har också synpunkter på
torghandeln i Askersund. Föreningen vill ha ändring i regelverket som styr
torghandel samt placeringen av handeln.

”De flesta man pratar med tycker att torghandeln ska
vara försäljning av lokala produkter i mindre skala som skulle få plats i
Torgparken. De större stånden skulle man kunna ha på Stöökagatan, med en förlängning
ett kvarter öster ut. Gågatan kunde förlängas. Det skulle också gynna den
befintliga handeln på denna gata”, hävdar Askersund i Centrum i sin skrivelse
till kommunen.

Föreningen menar också att regelverket för
torghandel måste följas. Om inte så borde det få konsekvenser för torghandlare
som inte sköter sig. Som att bli av med sin bokade plats.

De större torgstånden borde flyttas till Stöökagatan anser Centrumföreningen.

”Kontrollen är obefintlig i dag och gynnar
torghandlare som är oseriösa. Efterlevnaden av reglerna borde ligga på Tekniska
som har folk ute med bilar hela dagarna. Det kan ske utan någon större
arbetsinsats”, framhåller Askersund i Centrum.

Det är ingen bild från TV-serien Jordskott. Bilden kommer från Väderkvarnsbacken onsdag morgon.