Oves Blogg

Den 15 maj 1970
slocknande ungarna vid Harge tegelbruk i Bastedalen för gott. En lång tegelbruksepok
gick i graven. Det var i början av
1880-talet som Carl Albert Giöbel köpte in marken och började tillverkningen.
Under vissa tider var ett 100-tal arbetare sysselsatta vid bruket.Post-Bertil Andersson till vänster jobbade i många år vid bruket. Han var också en hård back i Bastedalens bandylag. Och inte nog med det, han var också min svärfar.

Tegelbruket i sin glans dagar

Harry Jonsson på en bild från 1970
Vivianne Johansson kontorist vid Tegelbruket
Bengt Jönsson var VD vid Harge bruk vid nedläggningen

Rivning av Tegelbruket 1988

I dag har området vid gamla tegelbruket förvandlas
helt. Nya hus har växt upp. Spåren efter tegelbruket är i stort sett borta.
Förvandlingen har tagit tid. Gamla Bastedalsbor tyckte att man gick alldeles
för hårt fram med nybebyggelsen och det ledde till överklagningar. En byggherre
med mycket stora planer direkt efter tegelbrukets nedläggning gick i konkurs.
Han hade inte pengar som räckte till för att vänta in svaren på olika
överklaganden. Bland annat hur avloppsfrågan skulle lösas. Nu verkar allt ha
lugnat ner sig, även om en del fortfarande tycker det blivit för mycket av allt
i Bastedalen. Många har också valt att placera sin båtar i hamnen för att
snabbt komma ut på Vättern.

Beslutet om att lägga ner driften vid Harge var dålig
lönsamhet de sista åren på 60-talet. Konkurrensen i branschen var stenhård och
överskotten vid landets tegelbruk gick inte att sälja. 1968 tillverkades
sammanlagt 285 miljoner tegel vid landets bruk. Av detta såldes 170 miljoner
tegel. 30 procent gick inte att sälja.

Nedläggningen var ett hårt slag för många anställda
i bygden. Som tur var behövde PLM:s glasbruk i Hammar folk. Nedläggningen
berörde 11-12 man, medan de övriga gick i pension. Många arbetare var bosatta i
företagets bostäder och det gällde även
den närmaste tiden efter nedläggningen.

Harge tegelbruk sysslade endast med
tegeltillverkning.Inte med sjötrafik. Det innebar att sandpråmarna Björn,
Elektra och Tord , kunde fortsätta i samma utsträckning som tidigare. Då
handlade det om sandsugning till glasbruket i Hammar.

Sandpråmen Tord av Harge.

Sjöfarten var tidigare av stor betydelse i Bastedalen
eftersom transporterna förr helt baserades på sjöfart. Ett tag fanns förutom
ett 15-tal skutor i Harge även ett varv med, samt segelsömmare. Men de senaste
åren före nedläggningen hade vägtransporterna tagit över helt. Då fanns bara de
tre sandpråmarna kvar.

Bengt Jönsson var den siste tegelmästaren på bruket.
I familjen Jönsson hade tegelbruksarbetet gått i arv. Nästa hela hans släkt
hade ägnat sig åt tegeltillverkning. Bengt kom till Harge 1958. Efter nedläggningen
ägnade han sig helt åt verksamheten med sandpråmarna.

Bengt Jönsson

Skrev en krönika i
våras om att jag hade satt potatis i några hinkar . Folk har frågat mej hur det
blev
Resultatet syns på bilden
Ganska bra. Tror jag ska bli potatisodlare

Tänkte ta en sväng genom skogen på dagens joggingtur
runt Gårdsjön, men fick tvärstanna. Sprang på en skylt som visade giftiga
insekter. Tänkte vända och springa hem.
När jag tittade närmare var det bara en fråga för en tipspromenad som EFS lagt
ut. En fråga som jag för övrigt inte kunde svara på.

Ska vi inte längre kunna köpa en hatt i Askersund?
Det var en fråga och ett mörkt moln som dök
upp för många askersundare med hattbegär sommaren 1969. Askersund hade två
specialaffärer i branschen som upphörde med sina verksamheter samtidigt. Hur
skulle det bli om det blev en kall vinter? Att gå barhuvad var inget
alternativ. Och vem skulle ordna en vacker damhatt till fester av olika slag,
där en sådan behövdes? Det fanns inga svar just då. Allt svävade i ovisshet.

Ebba Karlssons hattaffär syns i bakgrunden intill den röda skylten ,Slakteriföreningen.

Ebba Karlssons Hattaffär, vid torget och Modelagret
vid Sundsbrogatan hade stått för huvudbonader länge, men nu var det slut. Butikerna
hade öppnats i en tid då det var otänkbart att gå utan huvudbonad. Det gällde
då både ålder och kategori. Alla skulle bära något på huvudet.

Ebba Fredö startade Ebba Karlssons Hattaffär 1926. När
hon drog sig tillbaka hade hon arbetet i facket sedan 1912. Hon började i Stööks
Hattaffär som modist och pälssömmerska. Hon fick en mycket grundlig utbildning.

Ebba Fredö drev Ebba Karlssons Hattaffär. 1969 lade hon hattarna på hyllan.

Stööks hade både manufaktur, konfektion, hattaffär och
skrädderi vid Storgatan. Nästan alla mössor syddes inom det egna företaget.
Tyget kom från manufakturavdelningen. Det var inte ovanligt att det skars till
10 dussin vegamössor. Skolmössor syddes i stora partier, men det var inte
lönande att sy barnmössor. Varför har jag inte lyckats utröna. Skinnvaror var
en stor artikel. Det köptes upp skinn för att sy pälsar och mössor.

”Det handsydda har försvunnit, nu saluförs så gott
som endast pressade hattar” förklarade Ebba Fredö besviket i en intervju när
hon skulle sluta.

Ebba Karlssons Hattaffär startade i hörnet Storgatan
–Sundsbrogatan för att sedan flytta till Lönns fastighet en bit
längre norr ut. Motala Ström tog över hennes lokal. De hade sedan
tidigare en lokal intill hattaffären i hörnet Stöökagatan –Storgatan. Ebba
Fredö hade ingen lust att sälja affären 1969. Hon beslutades sig istället för
att lägga ner.

Modelagrets annons 1933.

Modelagret låg vid Sundsbrogatan. I dag är huset tomt och i mycket dåligt skick.

Modelagret drevs
av Karin Gustavsson sedan 1924 då hon tog över butiken efter mammans död. Den
affären hade drivits sedan sekelskiftet 1900. Även fröken Gustafsson pekade på förändringar
i branschen som anledning till nedläggningen. Ett problem tyckte hon var rörligheten
bland hattkunderna. När hon började baserade sig kundkretsen på befolkningen i Askersund
och kringliggande orter. Det hade ändras till att det kom kunder från andra
orter, medan Askersundsborna gjorde shoppingresor till städer i närheten.

Karin Gustavsson (tvåa från vänster) drev Modelagret i många år. Hon tog över efter sin mamma. Hon var med i affären redan som barn. Bilden från Leif Linus är ett bevis på det.

Oron för att inte kunna köpa sig en hatt i Askersund
stillades lite av att en handlare i stan som gick ut med att han minsann skulle
sälja damhattar i anslutning till damavdelningen. Fröken Gustavsson vid
Modelagret skulle också få chansen som halvtidsanställd. Den butiken finns inte
kvar längre.

Vet inte riktigt hur det fungerar i dag. Själv brukar
jag köpa mina kepsar hos Erik på Be-Ge:s i Askersund. Och det har fungerat bra.
Erik och jag känner varandra genom idrotten.

BE-GE:s keps

Hur det är med damerna vet jag inte, om det nu är några som använder hatt….

Kamratföreningarna Askersund och Hallsberg delade kamratligt
på poängen vid tisdagskvällens match på Solberga. Det blev 2-2, sedan Askersund haft ledningen
med 2-1 i halvtid.

Askersund hade spelet, men det gäller också att få
in bollen i mål. Laget har svårt att få till bra avslutningar. Det blir mycket
trassel framför motståndarmålet.

Hallsberg klev upp efter pausvilan och skapade en
del farliga chanser. Kvitteringsmålet kom också efter en långboll som sedan
Gabriel Nyström tryckte in.

Askersund tog ledningen genom Daniel Nilsson fin
framspelad av Andreas Borg. Hallsberg kvitterade på straff genom Oskar
Hultberg, sedan hemmalaget ruffat . Askersund tog ledningen på nytt genom ett
praktmål av Emanuel Fahlström, som gjorde en mycket bra första halvlek. Det är
en lurig spelare. Hallsberg fick ytterligare en straff sedan bollen träffat en
Askersundsförsvarare på handen. Där visade domaren ingen bra
spelförståelse. Som spelare är det svårt
att bli av med en hand snabbt.Rättvisa
skipades dock genom att straffen gick över målet.

Askersunds mittback Johan Eriksson fick priset som
bäste hemmaspelare i ett jämnt lag. Även Hallsberg hade ett jämt lag som
jobbade på utan stjärnor.

Domaren Johan Eriksson var flitigt i farten med de gula
korten trots att det var en ganska beskedlig match och det är aldrig bra. Det
blir tjatigt med alla avbrott och skrivande. Respekten måste ske på annat.

Delar av gamla bryggeriet i Askersund
ska förvandlas till attraktiva lägenheter. Läget är helt perfekt. Ägaren Klas
Stjernström ska bygga efterlängtade hyreslägenheter och det är ju inte helt
vanligt i dag. Det har nästan bara varit Askersundsbostäder som sysslat med
sådant i Askersund tidigare. Anledningen till att jag skriver om bryggeriet är
att jag själv jobbade där under några sommarlov. Jag var med utkörare Pelle och
langade dricka från lasset. Hade det funnits lägenheter i bryggeriet på den
tiden så är jag säker på att ett antal personer hyrt in sig direkt. De skulle ju ändå till bryggeriet några
gånger om dagen för att ta en ”dricka” som det sa. Då menade de öl. Gänget kom
tidigt på morgonen för den första flaskan och så fortsatte det.

Askersunds bryggeri var en
ganska stor arbetsplats en gång i tiden med tanke på stadens storlek. På bryggeriet jobbade många trevliga original.
Vi som jobbade fick tre dagdricka att
hämta vid en disk på kontoret. En jobbarförmån så god som någon. En del utökade
dagdrickan med ytterligare lite pilsner. De fanns en del som hade höga
stövelskaft, som rymde tre – fyra pilsner. De fyllde upp sina stövlar både vid
frukost, lunch och efter jobbets slut när de gick hem. Och till det kom de
ordinarie tre flaskorna. En del törstiga män hade problem med ölinköpen. Det
blev bråk i familjen. Minns att en man som bara fick köpa sex öl för sin fru,
men han löste det elegant. Vi fick order
att bära in sex till köket och sex ner till pannrummet i hemlighet. I dag är det väl ingen som smyger med öl. Förr
undrade man om vi skulle ta en fika. I dag frågar folk om du ska med ut och ta
en öl. Så vanligt har det blivit med öl.
Mannen som jag berättat om levde vid fel tid.

Minns också att bryggmästaren
vid Askersunds bryggeri var mycket stolt över sin öl och sin
yrkesskicklighet. Han sa ofta som ett bevis på det att ”vägarbetarna tycker
bäst om min öl”. Det var ett betyg så gott som något.

För ett antal år sedan fanns
det flera brygger inom kommunens gränser. Alla är borta utom Hammars bryggeri
som kämpat på i alla år. Tittar man på dryckeshyllorna i butikerna i borde det
vara dubbelt så många bryggerier i dag som det var på 40-och 50-talen. Det finns
hur många drycker som helst att välja på. Både vad gäller storlek och sorter.