Den 15 maj 1970
slocknande ungarna vid Harge tegelbruk i Bastedalen för gott. En lång tegelbruksepok
gick i graven. Det var i början av
1880-talet som Carl Albert Giöbel köpte in marken och började tillverkningen.
Under vissa tider var ett 100-tal arbetare sysselsatta vid bruket.
Post-Bertil Andersson till vänster jobbade i många år vid bruket. Han var också en hård back i Bastedalens bandylag. Och inte nog med det, han var också min svärfar.
Tegelbruket i sin glans dagar
Harry Jonsson på en bild från 1970
Vivianne Johansson kontorist vid Tegelbruket
Bengt Jönsson var VD vid Harge bruk vid nedläggningen
Rivning av Tegelbruket 1988
I dag har området vid gamla tegelbruket förvandlas
helt. Nya hus har växt upp. Spåren efter tegelbruket är i stort sett borta.
Förvandlingen har tagit tid. Gamla Bastedalsbor tyckte att man gick alldeles
för hårt fram med nybebyggelsen och det ledde till överklagningar. En byggherre
med mycket stora planer direkt efter tegelbrukets nedläggning gick i konkurs.
Han hade inte pengar som räckte till för att vänta in svaren på olika
överklaganden. Bland annat hur avloppsfrågan skulle lösas. Nu verkar allt ha
lugnat ner sig, även om en del fortfarande tycker det blivit för mycket av allt
i Bastedalen. Många har också valt att placera sin båtar i hamnen för att
snabbt komma ut på Vättern.
Beslutet om att lägga ner driften vid Harge var dålig
lönsamhet de sista åren på 60-talet. Konkurrensen i branschen var stenhård och
överskotten vid landets tegelbruk gick inte att sälja. 1968 tillverkades
sammanlagt 285 miljoner tegel vid landets bruk. Av detta såldes 170 miljoner
tegel. 30 procent gick inte att sälja.
Nedläggningen var ett hårt slag för många anställda
i bygden. Som tur var behövde PLM:s glasbruk i Hammar folk. Nedläggningen
berörde 11-12 man, medan de övriga gick i pension. Många arbetare var bosatta i
företagets bostäder och det gällde även
den närmaste tiden efter nedläggningen.
Harge tegelbruk sysslade endast med
tegeltillverkning.Inte med sjötrafik. Det innebar att sandpråmarna Björn,
Elektra och Tord , kunde fortsätta i samma utsträckning som tidigare. Då
handlade det om sandsugning till glasbruket i Hammar.
Sandpråmen Tord av Harge.
Sjöfarten var tidigare av stor betydelse i Bastedalen
eftersom transporterna förr helt baserades på sjöfart. Ett tag fanns förutom
ett 15-tal skutor i Harge även ett varv med, samt segelsömmare. Men de senaste
åren före nedläggningen hade vägtransporterna tagit över helt. Då fanns bara de
tre sandpråmarna kvar.
Bengt Jönsson var den siste tegelmästaren på bruket.
I familjen Jönsson hade tegelbruksarbetet gått i arv. Nästa hela hans släkt
hade ägnat sig åt tegeltillverkning. Bengt kom till Harge 1958. Efter nedläggningen
ägnade han sig helt åt verksamheten med sandpråmarna.
Bengt Jönsson
