För snart 30 år sedan bjöd Askersunds kommun in alla duktiga hantverkare, formgivare, slöjdare och ”glada amatörer” till en tävling om bästa Askersundssouveniren. Kraven var att den skulle tillverkas av svenskt naturmaterial och att den skulle vara lätt att frakta med sig. Den skulle också förmedla något som hade anknytning till kommunen och dess traditioner. Och det fick gärna vara ett nyttoföremål och prisvärd. Ett krav var också att den skulle gå att tillverka i småindustri.
Dåvarande kulturnämndens ordförande Kerstin Hjalmarsson med pristagarnas alster
På den tiden hade kommunen också ganska gott om pengar. Den sammanlagda prissumman låg på 10 000 kronor. Vinnaren fick 5 000 kronor. Vinnarbidraget blev en kombinerad korkskruv och flasköppnare. Förslaget var inlämnat av Lena Crommert i Skyllberg. Gösta Dahlqvist , Svartå, blev två i tävlingen med en nyckelhängare. Frågan är vad som hände med de segrande förslagen? Föll det helt i glömska? Kanske någon har svaret? Finns de vinnande prylarna att köpa? Måste erkänna att jag aldrig följde upp vad som hände med souvenirerna. Dålig journalistik kan man tycka. Men jag reparerar skadan nu och här på bloggen. Jag själv var med och tog en bild när dåvarande ordföranden i fritidsnämnden, Kerstin Hjalmarsson, visade upp förslagen på Rådhuset. Hon var mycket nöjd med förslagen.
Sonja Öhrman-Eriksson (t.h) och glaskonstnär Annete Alsiö
En konstnär som deltog i tävlingen var Sonja Öhrman –Eriksson i Lerbäck. Hon har frågat mej många gånger vad det blev av det hela. Och jag har inte haft något svar, men lovat forska. Gör det nu genom den här bloggen. Sonja har nu i sin ensamhet hemma i Lebäck tagit fram en relief på Sundbo härads vapen. Hon tycker det kan vara en souvenir så gott som något från Askersund. Staden tillhörde Sundbo härad och tillhörde Östergötland. 1693 fördes Sundbo härad över till Örebro län.
Sonjas relifer har jag hemma hos mej, så om någon är intresserad av att gå vidare med det hela är det bara att höra av sig. Det är et fint arbete av en duktig konstnär, som tycker att hör hemma i Askersund.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
Jag kommer så väl ihåg aktiviteten att ta fram en souvenir. Synd bara att det tydligen rann ut i sanden med mångfaldigandet av de vinnande artiklarna. Vad det för dyrt? eller—
Betr vapnet för Sundbo Härad så var jag själv vid tingsrätten i Hallsberg och fick låna stämpeln för härandet. Fick lacka med den på en kartongbit. Denna använde vi till den tidning som ”redaktören för Askersunds Tidning” Mats Högberg sammanställde i samband med stadens 350 års-jubileum och det historiska spelet som Jubileumsföreningen arrangerade o genomförde i Stadsparken sommaren 1993. Kartongbiten med lacken har jag ramat in och satt upp på en vägg. Nostalgi!
Kommentar av Eric Englund:
Intressant att bloggen avslöjar att man en gång har tänkt till om en souvenir för kommunen. Vi tänker ju länge och omsorgsfullt i Askersund men 30 år är ändå lite för lång tid för att inte genomföra projektet. Som hr f d redaktör skriver behövs en nystart och då bör man starta rätt när vi nu har erfarenhet och måste starta om.
Följande bör man veta: Sundbo härad finns inte längre. Häradsvapnet är inte registrerat och inte bevarat någonstans enligt kontakt med riksheraldikern. Ingen vet hur det officiella vapnet såg ut. Rättare sagt har det sett ut på olika sätt under århundradena. I det kända Sundboprojektet som leds av den lika kände Einar Lyth arbetar vi för att få Sundbo härads vapen ”fastställt” i ett visst utseende och i heraldiskt rätta färger. Just nu, och även i övrigt, är det därför tveksamt att använda en symbol som inte ”lever” och som måste förklaras.
Det finns mer levande symboler att satsa på. Bortsett från våra bönder som fortfarande håller landskapet öppet finns smeden/smederna som en symbol för kommunen. Visst har de flesta försvunnit men en finns kvar och rör på sig – smeden på vårt vackra Rådhus. Smeden finns också i kommunens vapen som alla vet. Det är alltså både naturligt och självklart att en symbol för kommunen ska bygga på detta. Det behövs det ingen tävling om. Däremot kan kommunens konstnärer tävla om smedens utformning och material. Gjutjärn eller keramik? Järnet håller men keramiken kan visa smedens färger som är ovanliga i Sverige heraldiskt sett. Visst vore det trevligt om en turist kan sätta en smed på spiselfrisen där hemma i Valloniet eller München och med hjälp av smeden och hörselminnet påminnas om den lilla idylliska staden där uppe i norr. Vänner och bekanta som studerar det konstfärdiga verket inspireras att resa norrut för att höra smedens slag klinga över det vackert kullerstensatta torget.
Några prispengar finns inte, som hr f d redaktör så riktigt skriver, men det kanske räcker med äran och möjligheten att bli en erkänd konstnär i hela EU, kanske t o m i Grekland. Produktion och försäljning av symbolen ger säkert ett gott bidrag till vinnarens livsuppehälle och ökar kommunens skattekraft. Ett litet ”men” finns – det gäller att följa upp allt bättre och envisare än förra gången. Tas en symbol fram ska den också användas brett. En speciell VIP-variant ska användas av kommunen vid uppvaktningar och avtackningar o dyl för att ge tyngd åt satsningen.
Tack hr f d redaktör för påminnelsen! Nu är det bara för oss att dra igång inför nästa års turistsäsong.
PS. Varför inte ge den första smeden till vår f d redaktör som påminde oss? Visserligen klickar hans minne ibland men arbetet han gör är gott. Han glömde t ex att han i oktober 2009 skrev om kommunsouveniren men vad gör det? Vi såg det men gjorde inget…