Örebro län har fått sju nya byggnadsminnen. Prästgården i Askersund vid Storgatan är en av byggnaderna. Det är Länsstyrelsen som utser byggnadsminnen för att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Prästgården är den första skyddade i centrala Askersund. Byggnadsminnen ska inte blandas ihop med de kulturmärkningar som kommunen gör.
Byggnadsminnet betyder att:
- Byggnaden får inte rivas eller flyttas
- Byggnaden får inte till sin exteriör byggas om eller på annat sätt förändras utan Länsstyrelsens tillstånd
- Området får inte ytterligare bebyggas eller på annat sätt förändras utan Länsstyrelsens tillstånd. Området ska hållas i ett sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas
- Vård- och underhållsarbeten ska utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Underhållet ska ske med material och metoder som är anpassade till byggnadens kulturhistoriska värde. . Länsstyrelsen lämnar råd ifråga om underhållet av byggnadsminnet.
Prästgårdarnas betydelse i samhället markeras genom att de ofta är stora, välbyggda och representativa till sin karaktär. Prästgården i Askersund är här ett tydligt exempel. Byggnaden År 1865, började man uppföra den nuvarande prästgården vid den gamla kyrkogårdens nordvästra hörn, mittemot de två kyrkoflyglarna på andra sidan Storgatan. Prästgårdstomten med sin trädgård sträckte sig ursprungligen ända ner till Alsens vatten. Den har sedan minskats för att ge plats åt ny bebyggelse och nya gatusträckningar. Grundmaterialet var en timmerstomme som flyttats till platsen. Den rikt dekorerade fasadpanelen blev klar tre år senare, år 1868. Under 1880-talet gjordes en ombyggnad, då bland annat glasverandan mot gården byggdes. Balkongen på verandan tillkom under 1900-talets början. Hela byggnaden har stomme av timmer, den är byggd i en och en halv våning och har sadeltak, och den står på en kraftig sockel av sten. Fasaderna är klädda med en stående locklistpanel med profilerade locklister. De rikt dekorerade fasaderna bär tydliga drag av senempirens formspråk. De har profilerade hörnpilastrar, och andra profilerade lister och omfattningar. Takfoten markeras genom en mycket framträdande tandsnittslist. Fönsteröverstyckena framträder också med kraftigt profilerade överstycken, konsoler och stuckornamentik. Fönstren på övervåningen artikuleras också genom delvis triangelformade överstycken. Exteriören har en väl bevarad ursprunglig karaktär. Interiören präglas dock av kontinuerliga renoveringar, ett förhållande som är vanligt bland våra prästgårdar.
Askersund fick stadsprivilegier år 1643. En av orsakerna var järnhanteringens betydelse i området, med bland annat ett omfattande spiksmide på landsbygden. Staden fick då den rutnätsformade stadsplan som är karakteristisk för de svenska 1600-tals städerna. Stadsrättigheterna innebar också att Askersund blev eget pastorat med egen kyrkoherde. Den första kyrkan i staden fanns på platsen för den Gamla kyrkogården, och togs i bruk år 1651. Den var förhållandevis liten och byggd i trä. Askersund ödelades av en brand år 1776. Staden byggdes dock snart upp igen, och man följde då mönstret från 1600-talets stadsplan. Bland de första byggnaderna som uppfördes var den nya kyrkan, och de två kyrkoflyglarna. Kyrkan kunde invigas år 1780, de två kyrkoflyglarna stod klara tidigare. Den norra, stod klar 1777, året efter branden, och den södra kunde tas i bruk två år senare, år 1779. De användes som skola och fattighus. Kyrkobyggnaden uppfördes på en av de högsta punkterna i den norra delen av staden. Den byggdes i en nyklassicistisk stil, efter ritningar av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Adelcrantz var en av 1700-talets ledande profiler inom arkitektur och konst i 1700-talets Sverige, arkitekt till bl.a. Drottningholmsteatern, Kina Slott och Gustav III:s operahus. Kyrkan fick namnet Sofia Magdalena, efter Sveriges dåvarande drottning. Adelcrantz svarade också för ritningarna till kyrkoflyglarna. Vid kyrkan, kyrkoflyglarna och kyrkogården, låg Stora gatan. Här fanns en av de viktigaste infarterna till staden, och därmed också en tullstuga. Öster om kyrkan, i norra Bergen växte en enklare träbebyggelse fram. Senare under 1800-talets inrättades en ny kyrkogård i staden, och den gamla kom gradvis att användas som en park.
Faktauppgifterna och text kommer från Länsstyrelsens hemsida .
