Min frukost är mycket spartansk om någon är intresserad. Den består av yoghurt, en limpsmörgås, ett ägg med sill och kaffe. Det hela avslutas med ett glas juice. På lördagarna brukar jag lyxa till det med några franskbröd och marmelad. Så där har det hållit på år ut och in nästan sedan jag blev vuxen. Inte särskilt spännande. Gud vad tjatigt säger en del. Det kan inte vara normalt säger andra.
Men efter jag tittat på läkaren och författaren Anders Hansens intressanta tv-program om våra hjärnor är jag helt lugn. Många frågetecken har rätats ut. Kan nämna att jag själv en gång blivit opererad i hjärnan efter att ha fallit från ett tak. Folk brukar fråga mej om jag har någon känning av det. Brukar svara att det är svårt för mej att svara på den frågan. Det får andra som känner mej bedöma. Mitt minne från den pärsen är ett litet borrhål vid tinningen.
Hansen ställde bland annat frågan om vad som egentligen var normalt och det fanns inget entydigt svar på det. Det kändes bra. Så jag kan även i fortsättningen äta min obligatoriska frukost. Jag är inte onormalt. Själv besöker Hansen samma fik och beställer samma bröd varje dag. Kan en hjärnforskare så kan jag. Kan väl också nämna att jag lyssnar på ”Ring så spelar vi” och försöker lösa ”Melodikrysset” varje lördag. Och tittar på Sportnytt varje kväll.
En gång i tiden arbetade jag skift på ett glasbruk ihop med en person hade som rutat in sin matlåda efter veckans alla dagar. Samma innehåll år ut och år in. Skojade med honom på torsdagarna om att det säkert skulle bli ”veckans överraskning” . Men så blev det inte. Det var pannkakor med fläsk. Han vågade inte byta rätt någon dag i veckan utan höll sig till sin matsedel så länge jag jobbade ihop med honom. Enligt Hansen var det inte onormalt. Vi är helt enkelt sådana. Vanemänniskor som sitter djupt.
När jag ändå är inne på gamla vanor kan jag nämna ett besök på kommunens, RLF och Företagarnas årliga ”Höstkväll”. Arrangörerna har kört samlingen i många år. En vana. Förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, var gästföreläsare i Sjöängen under rubriken ”Lagbygge med Janne”. Ett intressant föredrag som lockade mycket folk. En trevlig kväll med information där också och mingel och mat ingick. Själv nöjde jag med att bara lyssna på Janne. Mingel och mat ingår inte i ens en krönikörs uppdrag så jag nöjde mej med att bara lyssna. För övrigt hade jag ätit 12 köttbullar på IKEA på dagen. Jo, man får välja hur många man vill ha precis som hemma.
Slutligen måste jag lyfta på kepsen för politikerna som vågade satsa på en lokal som ”Stora salongen” i Sjöängen. Artister och besökare blir alla imponerande. Och arrangemangen lockar nästan alltid storpublik. Marie drog igång verksamheten i starten och sedan har Daniel och hans scenkonstgäng bara fortsatt.
