Oves Blogg

Lokala företagaren , Karl
Dufwa , vid Linds gård
köper ett markområde sydväst om
cirkulationsplatsen vid södra infarten. Syfte är att etablera
restaurangverksamhet på platsen. Det handlar om en
snabbmatskedja som ska hyra in sig på området.

Södra infarten till Askersund

Marken i fråga är inte detaljplanerad och enligt bedömning av
Sydnärkes Byggförvaltning att det inte
behövs.

Just nu pågår planering av ett strövområde på Lindbomossen, i
samband med åtgärder för att minska övergödning i Alsen. I förslaget till
kontrakt finns inskrivet att köparen av marken skall upplåta fem parkeringsplatser
så att besökare till området kan parkera. Den blivande fastigheten utgör idag
del av tre fastigheter, vilka delvis sammanförs genom lantmäteriförrättning.

Området är på 4800 kvadratmeter.
Priset för är 240 000 kronor.
Köparen godtar fastighetens skick utan några krav på åtgärder eller ersättning mot kommunen.

Politikerna i kommunstyrelsen var eniga
om att sälja. Däremot diskuterades en teknisk fråga. Oppositionsrådet Carolin Dieker önskade att
man skulle teckna ett reservationsavtal. Hon menade att det ännu finns
en del frågetecken som att väg 50 är primär transportväg för farligt gods,
infartsvägar med mera. Kommunalrådet Per Eriksson ansåg att
marken kunde säljas direkt. Att det fanns trygghet i affären.

Kulturarbetare, Helene Nevers och riksspeleman Pehr Falkenström
, har lyckan att äga ett eget missionshus.
I Svinnersta. Strax över vägen
där de bor vid sin lantgård ligger det lilla röda kapellet. Det har inte hänt många
gånger att jag erbjudits att tala och visa bilder i ett missionshus. En gång
tidigare har jag varit i ett kapell Mamrelund
i Åmmeberg. Men det är allt. Häromkvällen
var jag och vännen Leif Linus inbjudan av Svinnersta/Tjälvesta byalag i Svinnersta
för att prata och visa bilder i missionshuset . En trevlig sammankomst med
ganska mycket folk. Som journalist har
jag annars varit i många missionshus, kyrkor och på tältmöten för att skriva
och fotografera. Men då har det varit präster som skött snacket.

Måste erkänna att jag aldrig varit någon flitig
kyrkobesökare privat. Jag har haft andra intressen. Men jag har alltid
respekterat folk vid mitt reportagebesök för deras insatser för saker de tror
på. Missionshuset i Svinnersta används numera för kulturarrangemang av olika
slag. Därför känns det stort att också jag och Leif Linus räknas in i den kategorin.
Det var inget vi kunde tänka oss i vår ungdom när Vretstorpsparken och idrotten
var några av våra intressen.

Genom åren har jag gjort många reportage i Svinnerstatrakten. Och träffat en del udda personer som berikat
mej med sina idéer och funderingar. Människor som inte finns kvar i livet längre.Tore
Karlsson var potatishandlaren som inte lämnade några garantier . Smått som
stort skulle också med vid självplockningen. Så stod det i annonserna. Han gick
på potatisgärdet med sin stora penningbörs och såg till att den blev välfylld.
Själv ansåg han att det var rena välgörenheten han sysslade med. Ingen vinst
alls bara en ful ovana. Ändå ordnade Tore självplockning år efter år.

Aina Gustavsson, var en speciell kvinna i Svinnersta
som ofta var inne på redaktionen och lämnade in tidningens korsord. Ofta var
det ett ord som fattades som Aina ville ha hjälp med. Ibland kunde jag hjälpa
till. Kan nämna att det gällde
barnkorsordet. Vid några tillfällen vann hon också 50 kronor. När jag tyckte
att hon kunde bjuda på en pepparkaka vid advent för hjälpen slutade hon be om
hjälp. Aina var ekonomisk. Tråkigt nog råkade hon ut för ett inbrott. Det fanns
personer som trodde hon hade pengar hemma i det gamla förfallna huset. Pratade
med henne efter inbrottet. Hon använde inte ordet chockad. Nej Aina blev efternervös. Bättre än så går
inte att beskriva en känsla.