Krönikan ska handla om något så allvarligt som när
pesten nådde Askersund. Det handlar nu inte om när pesten som härjade bland
människor, utan när kräftpesten slog till i Vättern på 50-talet. Nog så
allvarligt för många när flodkräftorna försvann, för att senare ersättas med
signalkräftor. Men det tog ett antal år innan tillgången på signalkräftor
explodera i Vättern. En av de som tog kräftpesten hårdast var källarmästare
Sand på Statt i Askersund. De populära traditionella och inkomstbringande
kräftsupeèrna var i fara. Första året kunde hotellet hanka sig fram med de få
flodkräftor som fanns kvar. Men sedan var det kört.
Har inget minne av att det var någon större skillnad
på flodkräftor och signalkräftor i smaken. Men det kan vara minnet som sviker,
det var ju så länge sedan. Många som jag pratar med förklarar märgligt nog att
de tycker lika bra om räkor som kräftor. Det är själva fisket och de
efterföljande festerna som lockar.
Minns att jag som journalist skulle intervjua en man
som varit på kräftkalas dagen före och var inte alla bästa trim när jag dök upp med kameran på förmiddagen.
Du får komma igen lite senare var besked. Bilden skulle annars inte bli bra.
Lite finkänsligt sa jag att det kunde vara jobbigt dagen efter ett kräftkalas. Det är inte kräftornas fel
blev svaret. Orsaken var en helt annan.
Läser i tidningen att det är full fart med
kräftfisket ute på Vättern. De flesta använder eget vatten och egna redskap.
Andra är mindre nogräknade och då blir det bråk med polisingripande
Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön och där fanns
flodkräftor när jag var grabb. Tror inte fisket var helt smärtfritt där heller.
Fisket och särskilt kräftfisket skapar av någon anledning ofta osämja. Har
aldrig riktigt förstått mej på det. Vi var ingen fiskarfamilj trots närheten
till sjön, men vi lade i lite burar när det var dags. Morsan kokade sedan
skaldjuren med stor vånda. Inte roligt att tömma i levande kräftor i en
kastrull.
En liten vetenskap var vilket bete som skulle
användas. För vår del var det mört från sjön. Men vi fick massor av tips bete
som skulle fylla burarna med kräftor. Någon ville pröva hönskött doppat i
terpentin. Men jag tror aldrig det blev så.
Som journalist skrev jag en gång efter allt bråk,
att beståndet skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha
gjort. Blev idiotförklarad. Hur skulle det se ut om alla kom och fångade var
sin kräfta. Det fick jag mycket arga telefonsamtal om.
———————————-
22 september
Tre bra saker.
Kolmilor. Är imponerad av alla som jobbar med
kolmilor, som tillbringar dagar och nätter vid milan. Som i Mariedamm och
Tiveden.
Äpplen. Det dignar av äpplen i trädgårdarna. Då var det
bra att Kalle vid sin trädgård i Askersunds by ordnade äppeldag i helgen. Själv
har vi massor av äpplen i trädet vid vårt hyreshus.
Tårtkalas. I Lerbäcks församlingshem hölls det
tårtkals för Världens Barn. Den stora tårtbuffen kostade 50 kronor men pengarna
gick oavkortat till insamlingen
