Julmarknaderna är i full gång och massor av annonser
om julbord finns i tidningarna. Själv har jag avverkat massor marknader och
julbord under åren som journalist. Då handlade det mycket om avtackningar med
julmat. Nu för tiden händer det inte så ofta att jag går ut och äter julbord.
Det brukar bli någon gång vartannat år. Senast tror jag det var på IKEA. Någon
kanske rynkar på näsan åt det, men vad jag minns smakade det bra. Och priset var
överkomligt även om det var svårt att hitta den rätta julstämningen bland
bokhyllor Billy och lite andra prylar.
Förr kunde man mötas av ett grishuvud med äpple i
munnen vid julborden. Det skulle vara så. Jag som är kräkmagad tyckte inte det
var särskilt trevligt att mötas av ett rökt dekorerat grishuvud som blickade
emot mej hela tiden när jag plockade bland syltor och korv. Fick dåligt samvete
med ett grishuvud på bordet. Nyttat med det hela för min del var att det inte
blev några stora portioner. Men det var länge sedan jag såg ett sådant makabert
inslag på julborden. Några av de trevligaste julborden jag avverkat var ombord
på ångfartyget Motala Express. Hemtrevligt och gemytligt. Då spelade det ingen
roll att båten stod kvar vid kajen när isen var tjock. Någon som tagit för
många julsnapsar till sillen och skinkan tyckte det var en fin båtresa. Han
hade aldrig upptäckt att vi aldrig varit ute på sjön.
Hargebaden 1984. Julbord för kommunanställda med ett grishuvud i blickfånget.
Vid något tillfälle var jag vid en herrgård och åt
julbord. Det var fint värre och buffen presenterades av kockarna. Efter en
liten stund när vi kommit till struvorna och julgodiset kom det också in en
lucia med följe och sjöng vackra sånger. Ibland kom någon och frågade om det
smakade bra. Och det gjorde det. Läste
om någon som fått samma fråga på en restaurang och som inte var nöjd. För att
inte såra kocken allt för mycket hade han svarat att ” kocken och jag har olika
värdegrunder”. Ett diplomatiskt svar
De trevligaste julfesterna jag varit med om var
annars Sportjournalisternas julfest i Örebro. Fester som man såg fram emot i
höstmörkret. Där var det högt till tak
med sång, frågetävlingar, underhållning på piano och snapsvisor jag hört varken
förr eller senare. Men det spårade aldrig ur. Det såg de populära
festgeneralerna Ola Hellstrand och Pelle Jacobson till att de aldrig gjorde. En
viktig del i festen var lottdragning på alla fina priser som styrelsen hade
ordnat. Ibland kunde det dock dra ut på tiden för oss som skulle upp och jobba
dagen efter. Eller samma dag som det blev ibland.
