Den gula restaurangbyggnaden
Sundsgården vid Sundsbrons norra brofäste tillhör i högsta grad Askersunds
stadsbild. Askersunds Stadshotell i all ära, men Sundsgården vid Sundsbron var
ett lika populärt ställe när det begav sig. Om inte ännu populärare. Allt var
lite enklare där. Ett hotell är ändå ett hotell.
Sundsgården var ett andra hem
för många inom föreningslivet. Och mycket berodde det på källarmästare Anton-Pelle
Pettersson. Källarmästaren var mycket idrottsintresserad. Han satt med i
styrelsen för IFK Askersund, där han också var uppskattad klubbmästare. Han
ordnade många trevliga fester åt IFK och åt alla andra föreningar som han var
aktiv i. Naturligtvis hölls festerna på hans egen restaurang. Det gällde att
förena nytta med nöje
I början av 50-talet fungerade Sundsgården som
matbespisning för skolbarnen vid Kyrkskolan (Hamnhuset). Alla barn som hade
längre än tre kilometer till skolan fick äta på Sundsgården. Barnen tågade i
ett långt led från skolan över Sundsbron varje dag för att äta lunch. Det var
ett givet inslag i stadsbilden.
Det är ett mycket gammalt hus
som restaurangen är inrymd i. Byggnaden brandförsäkrades första gången 1828.
Sundsgården drevs som restaurang, möteslokal och festlokal fram till mitten av
60-talet, då lokalen togs över av möbelhandlare. Gamla Sundsgården blev ett
möbellager fram till i mitten av 1990-talet, då krögare Olsson tog över. Han
rustade och såg till att Sundsgården blev vad det en gång varit. Nämligen en
restaurang.
Under lång tid drev
källarmästare Anton-Pelle Pettersson, restaurang Sundsgården. Han ägde först
Hamnkaféet strax intill. Anton-Pelle var en stor profil i Askersund. Han satt
med i en rad olika styrelser och var också aktiv inom kommunalpolitiken för
socialdemokraterna. 1922 blev han föreståndare för Konsum. Befattningen hade
han kvar till 1940. Redan 1920 hade han varit med om att starta Askersunds
Samköpsförening, en föregångare till konsumtionsföreningen. I början på 50-talet
överlät han Sundsgården till en annan krögare. År 1954 avled han.
Anton-Pelle var mycket
idrottsintresserad. Han satt med i styrelsen för IFK Askersund, där han också
var uppskattad klubbmästare. Han ordnade många trevliga fester åt IFK och åt
alla andra föreningar som han var aktiv i. Naturligtvis hölls festerna på hans egen
restaurang. Det gällde att förena nytta med nöje….
Under med tid på tidningen
pratade jag ibland med Ulla Sjösvärd om Sundsgården. Ulla var och är aktiv inom
PRO och lämnade in referat. Hon visste mycket om restaurangen. Mamma, Maria
Karlsson, var kokerska på Sundsgården under många år.
”Det var ett mycket hårt
jobb. Sundsgården var ett populärt ställe med många gäster. Mamma började
klockan sju på morgonen. Ibland fick hon hålla på till långt in på natten”,
berättade Ulla för mej, men också om ett mycket trevligt minne.
”När jag tog realen 1942 bjöd
mamma mig och några kamrater på en riktig festmåltid. Det är något jag med
glädje minns från ungdomsåren i Askersund” .
I början av 50-talet
fungerade Sundsgården som matbespisning för skolbarnen vid Kyrkskolan
(Lindbogården). Alla barn som hade längre än tre kilometer till skolan fick äta
på Sundsgården. Barnen tågade i ett långt led från skolan över Sundsbron varje
dag för att äta lunch. Det var ett givet inslag i stadsbilden. Själv blev jag utan lunch och skolskjuts. Jag
hade ”bara” 2,5
kilometer till skolan. Skolbussen åkte förbi mej varje
dag när jag till skolan! Och det blev ofta en bulle och flaska mjölk till
lunch. Klart man var avundsjuk ibland när kompisar som bodde på rätt sida om trekilometersgränsen
berättade om allt gott de fått till lunch. Men så var det och det var inte
något snacka om det. I dag är det många flyktingbarn och deras familjer som har
sitt matställe i Sundsgården
Bilden är från
40-talet på serveringspersonalen i portgången vid Sundsgården. Fr.v: Judith
(Johansson) Nyström, Iris Johansson och Majken (Skålberg) Bjurström.
Sundsgården var
ett mycket populärt ställe på 40-talet. Personerna på bilden är: Fru Pettersson
(hustru till ägaren),Maria Karlsson och Elin Låång-Karlsson
Förr fanns det en golfbana i
direkt anslutning till Sundsgården. Den lockade många spelare till sig varje
kväll. Uteserveringen var också ett givet inslag i verksamheten. Det finns fortfarande spår efter den gamla
serveringen i vattnet utanför. Några har dykt och hittat ölflaskor av den gamla
sorten. Tydligen var det en del som drack öl och slängde flaskan i sjön. Men
det var innan miljömedvetandet slog igenom på allvar.
Leif Linus har också bidragit med bilder.
