Askersund har genom åren drabbats av ett antal svåra
bränder. En av de senaste stora bränderna i centrum inträffade i januari 1989,
då Öhrmanska huset vid torget totalförstördes. Själv har jag skrivit om många
bränder under mina år som journalist. Inga roliga jobb men viktig information
till läsarna. Anledningen till den här bloggen är en artikel i
Askersunds-Veckoblad den 8 augusti 1896, under rubriken ”Stor eldsvåda” i ett
centralt hus som kunde ha ödelagt staden ännu en gång. Precis som den stora
branden 1776. Tidningen kom inte ut varje dag så händelsen var några dagar
gammal. Bourehnska huset vid torget hade brunnit ner till grunden. Där finns
butiken ROST i dag, korsningen Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan.
Bild från branden 1896
Beskrivningen av branden blev som en liten
följetong. Den första artikeln var
mycket detaljerad. Brandkårens första insats dömdes ut helt. ”Utryckningen
skedde lite pö om pö”, skrev tidningen kritiskt. Som tur var fanns det många personer
som inte tillhörde brandkåren som gjorde en stor insats i villervallan . En
brandspruta och arbetare från Stjernsund anslöt liksom arbetare från Skyllberg.
Den eldhärjade gården ägdes på den tiden av handlare
Axel Andersson. Att väckas mitt i natten av brandsignaler och rop om att ”elden
är lös”, var både hemskt och förfärande skrev reportern. Kyrkklockorna vid
Landskyrkan larmade också om storbranden vid torget. Branden blev explosionsartad
i det gamla trähuset. Eldtungor slogs ut genom fönstren mot Sundsbrogatan. Det
fanns förstås stor oro om de boende hunnit ut hur husen. På övervåningen bodde
handlare Vilhelm Vennerström med en liten dotter, samt guldsmeden A.Leander med
fru och jungfru. I nedre botten mot Rådhuset bodde fröknarna Emma och Josefina Bruhn. Och intill butikskontoret
handelsbiträdet Bäcklund. Alla lyckades tas ut på torget. Det var fru Leander
som upptäckte branden och som i sista minuten lyckades väcka övriga i huset.
Några ägodelar gick inte att rädda. Med
knapp nöd lyckades Andersson och Venneström rädda sina viktiga handelsböcker.
Släckningsmanskapet gick in för att begränsa elden
mot uthuslängorna vid Lilla Bergsgatan, samt åt Sundsbrogatan. Byggnaderna som
hotades i grannskapet ägdes av änkefri Sundstedt, handlare Hj.Forsell och
rådman Berg. Mest hotad var Forsells gård. I nedre våningen mot Sundsbrogatan
fanns Sundbo härads tingslokaler, samt L&P Widegrens butik med ett stort
lager av manufakturer. På övervåningen bodde postmästare A.Lenander. Hettan var
så stark att gardinerna tingslokalen fatta eld, och fönstren gick i bitar.
Rådman Bergs hus blev brännskadat i hörnet mot brandplatsen.
Tidningen skrev att släckningsarbetet bedrevs med
energi och kraft. På mindre än tre timmar var branden begränsad. Det ska också
nämnas att släckningsmanskapet hade hjälp av ett kraftigt regnoväder.
Brandorsaken var en gåta. Ingen av de boende kunde anklagas för vårdslöshet med
eld, men alla vara eniga om att branden börjar i handlare Anderssons packhusbod
intill butiken.
Brandvakten Anders Jakobsson blev hårt pressad av
landsfiskal Setterberg vid förhören efter branden. Hade han följt vaktronden?
Jakobsson bedyrade att han passerat huset tre gånger på natten utan att ha observerat
någon eldfara. Tjugo minuter i två upptäckte han skenet från branden. Han
började då skrika att elden var lös för att sedan springa till vakttornet, där
han signalerade tornväktaren, som omedelbart började klämta i sina klockor.
Efter det gick han omkring på gatorna och slog på en trumma.
Tornväktaren Karl Andersson hade inte märkt någon
eldfara vid halv tvåtiden. En kvart senare syntes elden från tornet.
Förhörsledaren undrade ändå om inte Andersson sovit under sitt pass i tornet.
Han bedyrade att så inte var fallet. Signalapparaten till tornet hade inte
fungerat. Andersson menade att brandvakt Jakobsson inte tryckt hårt nog på
knappen. Jakobsson höll inte med om det vid förhöret. Han hade tryckt för allt
vad han orkade.
Många vittnen till branden blev kallade. Janne
Bromander som bodde i Rådhuset hade varit ute någon timma innan branden bröt
ut. Han gick sedan till sängs men blev väckt av hunden som sov i hans säng.
Då såg han ett eldsken lyste upp
trädkronorna i Rådhusparken. Drängen Oskar Karlsson hade blivit väckt av en
kvinna som uppmärksammat eldsvådan. Han sprang snabbt fram till platsen för att
väcka folk i huset. Bland annat kastade han en sten mot fönstret där
postmästare Lenander bodde. Fröknarna Sundblad vaknade av larmet på gatan.
Ingen av de förhörda hade några synpunkter om orsaken till eldsvådan.
De som råkade ut för branden hade mycket svårt att
få ut ersättningar av brandstodsbolagen. De var mycket njugga med
ersättningen. Mest lidande blev handlarna Andersson och Vennerström. Handlare Andersson nekades först ersättning av
Städernas Allmänna Brandstodsbolag. Anledningen till det var att Andersson inte
skriftligen meddelat att han höjt försäkringen i ett annat bolag. Båda firmorna
kunde dock provisoriskt öppna sina verksamheter snabbt. Andersson öppnade
verksamheten i en uthuslänga vid Sundsbrogatan som klarade sig från branden.
Vennerström kunde öppna i handlare A.G Anderssons gård vid torget med ingång från Storgatan.
PS! Tyvärr har räkneverket på bloggen slutat fungerat. Det stannade vid 32 770 besök. Jag behöver helt enkelt hjälp med att sätta fart på verket igen. Kanske någon är duktigt på det. Jag bjuder på kaffe med dopp.
