Just nu finns en utställning om IFK Askersund på
biblioteket. Föreningen firar i år sitt 110-årsjubileum. Men IFK har inte
alltid varit ensam fotbolls-och bandyförening i stan. I början av 30-talet och
några år framåt fanns också Askersunds IS. Det var bråkigt och konkurrens
mellan de båda klubbarna var stenhård.

AIS bildades av ett gäng ungdomar som inte fick
gehör för sina idéer av som de tyckte, en ”fisförnäm” IFK –styrelse. På de
tiden var det många av samhällets höjdare som satt i styrelsen. Men det var
inte lätt att bilda en ny förening. Ungdomarna i AIS kände sig motarbetade från
alla möjliga håll.

Den nya föreningen försökte hyra gamla IP för sina
matcher men fick nej. IFK ledningen tyckte att det räckte med en förening i stan.
Och så blev det också efter några år. Det gick också politik i det hela.
Arbetarekommunen ville hyra gamla IP för en höstfest 1931. Kravet från IFK var
då att man fick hyra under förutsättning att Askersunds IS inte blev engagerade
för någon fotbollsmatch.



Den nybildade klubben utmanade etablerade IFK till
en fotbollsmatch. IFK tackade ja och matchen spelades den 1 november 1931. Det
är inte ofta det spelas matcher vid den
tiden på året i Askersund. Intresset var mycket stort. Drygt 100 personer kom
för att se drabbning. AIS var dock helt chanslösa. Det blev förlust med 6-0.
IFK deltog i seriespel och hade ett bra lag vid den tiden, medan AIS var ett
hopplock. AIS hade dock några spelare som var i klass med sina motståndare, som
Nisse Lundstedt, Olle Wallin, Sten Wallin, Sixten Gevert och Åke Sjödin.

IFK hade Johannes Kjerrström i mål och ett antal
spelare från Hammar och Bastedalen. Klippan i försvaret var Bertil Nordlund. I
referatet efter matchen, som skrevs av IFK:s målvakt Johannes Kjerrström under
signatur, så var uppmaningen att klubbarna skulle gräva ner stridsyxan och
samarbeta. Naturligtvis öste han också beröm över sitt eget lag. Debatten i
tidningarna mellan de båda klubbarna fortsatte. Lite senare mötte IFK Vadstena i en match. Under den matchen
skulle AIS-anhängare som det stod i tidningen, ”på ett olämpligt
sätt hejat när IFK-arna missade”.

Askersunds IS blev inte så gammal som klubben. Det
fanns inte underlag för två klubbar med samma sporter i lilla Askersund. I dag
är problemet detsamma, men då gäller det hela kommunen. AIS hade ett
klubbmärke, som inte är lätt att få tag på. Är det någon som har ett sådant så
hör av er. Jag fick en bild på märket från en askersundare i förskingringen. Men ett riktigt märke vore roligare att lägga
till samlingen. Mannen jag fick bilden av bor i Stockholm och pappan hade spelat för
AIS. Ett fint och enkelt märke.

IFK 1931

Lägger med några bilder på de aktuella lagen vid den tiden. Lite
noterbart är att Nisse Lundstedt finns med på båda bilderna. Det hänger ihop
med IFK-bilden var plåtad på sommaren. I november var snabbe och bollsäkre
Nisse med i AIS. Nisse var en av Askersunds bättre spelare vid den tiden. På
äldre dagar blev tyvärr livet svårare för ”Skomakar-Nisse”. Och det av olika
anledningar.

I dag är IFK ensamma i staden med fotboll. Bandyn
finns inte på programmet längre. Föreningens ungdomsverksamhet är imponerande
med alla dessa lag. Det har också gått hyfsat bra för A-laget de senaste åren.
Det som saknas nu är väl konstgräsplan och några omklädningsrum vid
fotbollsplanen. Askersund är unik med att inte ha omklädningsrum vid planen.
När det gäller konstgräsplan finns det med i politiks program inför valet. Det
står inte att det ska bli en plan, men man ska jobba för det. Så är det ofta
med politiska vallöften, men den här gången kanske man gör verklighet av det
hela. Det skulle gynna fotbollen i hela Sydnärke.