Är det någon verksamhet som
utvecklats radikalt genom åren så är det brandförsvaret i Sydnärke. Och det har
skett genom Nerikes Brandkår och att ett antal kommuner gått samman i en
gemensam räddningstjänst. Kommunförbund är namnet på det hela. Minns som journalist
att det var ganska stökigt när brandvärnen ute i bygderna försvann och att allt
skulle skötas mera centralt. Men den
kritiken har tystnat. Förändringar är inte alltid det lättaste. I dag ingår 27
brandstationer i Nerikes Brandkår och cirka 100 fordon enligt brandkårens
hemsida. Det får mej att tänka på Askersunds brandkår och samtalen med
veteranen Bertil Nordlund.
Askersunds brandkår bildades
1928 vid ett sammanträde på rådhuset. Sex år senare fick kåren sin första
motorspruta 1934. Och två år senare den första bilen-en öppen Ford.
”Den öppna bilen var farlig att
åka på, särskild då vintertid när alla var dyblöta. Man satt som en ispinne på
bilen”, berättade Bertil Nordlund en gång för mej.
Bertil finns inte kvar i
livet längre, men om någon kunde berätta brandkårens historia var det han.
Redan 1923 kom Bertil med i Askersunds stads brandrulla som standarförare. I
rullan kan man läsa att ynglingen Bertil Nordlund skulle ha röd och vit flagg. Senare skulle Bertil
avancera till vice brandchef.
”En standarförares uppgift var att följa brandchefen, så alla
skulle se var han fanns vid bränderna. Minns en gång vid en stor övning att ja
tappade bort brandchefen i vimlet. På den tiden var det stora åskådarmassor som
tittade på övningarna. Någon frågade efter brandchefen, men när jag tittade mej
omkring fanns han inte. Han skulle vara vid flaggan blev mitt svar och det
utlöste skrattsalvor från publiken”, berättade Bertil.
Brandstationen i Askersund låg förr på Rådhustomten
Under min tid på tidningen
träffades vi ofta för att prata om både gammalt och nytt. Bertil var en
mångsysslare. Han var aktiv under många år inom IFK Askersund både i bandy,
fotboll, fri idrott och tyngdlyftning. Bertil var en ”riktigt” idrottsman som
avskydde droger av alla de slag. Han
kunde inte begripa varför folk drogade ner sig. Själv levde han som han lärde
och var inte bara en passiv motståndare till droger. Sedan ungdomen var han
aktiv inom nykterhetsrörelsen. Många
askersundare är också uppväxta med Bertil som vaktmästare vid Samrealskolan.
Brandmannen Bertil var också
en flitig fotograf. I början på 30-talet
köpte han en lådkamera för 36 kronor vid Ahnérs färghandel som låg på
rådhustomten ut mot Sundsbrogatan. 36 kronor var hemskt mycket pengar på den
tiden. Med den kameran fångade Bertil det mesta som hände i Askersund under en
40-årsperiod. Senare skaffade han sig en modern kamera, som han kunde ta
färgfoton med. Bilderna finns nu i säkert förvar i Leif Linus Larssons
samlingar, till glädje för dagens askersundare.
Bertil hade många fotoalbum
som han visade för mej. I ett särskilt album samlade han bilder från Askersunds
brandväsen.
”När jag började vid brandförsvaret var lönen 75 kronor om året och två kronor
för varje övning. För eldsläckning fick vi två kronor första timman, sedan en
och femtio för de följande” , upplyste Bertil.
När man väl hade bildat
brandkåren i Askersund köpte stadens styrande snabbt en tvåhjulig
utryckningskärra att dras för hand.
”I början på 30-talet satt
jag en kväll vid min kristallapparat med hörlurar och lyssnade på TT. De sa bland annat att ett bostadshus i
Åmmeberg hade brunnit och att brandkåren i Askersund hade varit där med en
motorspruta och släckt. Det lustiga med den nyheten var att brandkåren i Askersund
vid den tiden varken ägde bil eller motorspruta” omtalade Bertil.
Ofta blir dagens tidningar
beskyllda för at överdriva och fara med halvsanningar. Men det var tydligen
inte bättre förr….
Bertil mindes särskilt en
utryckning med den tvåhjuliga kärran.
” En bil hade fattat eld i
hotellgaragen. Jag hade spelat fotboll dagen före och fått en riktigt smäll på
benet så jag haltade kraftigt. Det var nog en märklig syn att se oss komma
igenom staden med en kärra och en
brandman som haltade kraftigt”.
Fram till 1928 , innan
brandkåren bildades i Askersund, tog staden ut brandpersonal från de olika
gårdarna. En del fick bli pumpare, andra ”bara” vattenbärare. Några blev också
dragare av slangkärrorna. Ingen slapp undan.
I brandrullan från 1923 kan man läsa att borgmästare K G Bretzner bara
blev uttagen som vattenbärare. Det var något han inte tyckte särskilt bra om.
Han hade åtminstone kunnat få bli
pumpare som borgmästare.
OBS! Flera bilder och mera text finns på na.se under Askersunsbloggen. Gå gärna dit och kolla
