Under mina
drygt 30 år som journalist besökte jag säkert ett 100-tals hembygdsfester. Det
handlad om att göra reportage med
bilder. Och alltid var man välkommen. Folk hade jobbat ideellt för att
få allt att fungera. Var det inte
brödbak till serveringen, så fanns hembygdsfolk där och visade gamla hantverk. Varje gång blev
jag imponerad över det stora
engagemanget.
För några år
sedan gick jag i pension och sedan dess
har det inte blivit så många hembygdsfester. Om det nu har blivit någon? Inte
för jag har något emot sådana fester, utan det har bara blivit så. I helgen
fick jag ett litet ”återfall” i samband med att föreningen i Snavlunda ordna fest strax intill kyrkan. Tycket det
skulle vara trevligt att återuppliva gamla minnen och om det skett några förändringar.
Hembygdsföreningen i Snavlunda har verkligen hängt
med. När vi skulle köpa den obligatoriska fikapåsen med kaffe till, så fanns det möjlighet att
betala med kort! Det fanns aldrig förr.
Hade man missat att ta ut pengar, så stod man där. Utan påsen med bulle,
sockerkaka och småkakor. Ett hårt öde på en hembygdsfest.
Systrarna K, Åsa och Karin.
Gräsplanen inne i hembygdsgården hade invaderats med vackra gamla bilar. Besökarna fick rösta fram den finaste bilen.
Tyvärr var jag inte kvar till prisutdelningen. Men det kan
inte ha varit något lätt val kan
jag säga. Alla bilar glänste vackert. Så här
i förbigående kan jag nämna att jag är ägare till en Fabia Skoda av
senare modell, och det är absolut inget att skryta med efter ett besök i Snavlundas
hembygdsgård. Men kanske om 30 år…
Sven-Erik och Laila Andersson visade upp sin bil i Snavlunda
Det var också folkdans som det ska vara och
uppträdande av pigga och glada systrarna K, Åsa och Karin. Två duktiga tjejer
som höjer stämningen på en rad festplatser och allsångskvällar. Föreningarna i
trakten ska vara glad över att de två bor i Askersunds kommun och ställer upp
också på hemmaplan.
Som vanligt fanns utställningar i stora magasinsbyggnaden,
Bland annat möbler och föremål från
Snavlundaprofilen Aina Gustavssons hem. Huset är borta men minnena av henne finns
kvar i magasinet. Själv hade jag en del med Aina att göra genom åren. Hon kom
ofta in på redaktionen och lämnad korsord. Tyvärr råkade hon också ut för ett
inbrott. Det var i det sammanhanget Aina också lanserade ett nytt ord istället
för chockad. Hon sa till mej att hon blev efternervös. Ett ord som jag sedan
använde och som säger allt.
Ett annat minnet från hembygdsfester har jag också
från Lerbäck. Det var en kvinna där som alltid fanns bakom en disk med blåbärskakor. Hon hette Daris Karlsson.
Redigerarna ändrade konsekvent till Doris. De trodde jag var ute och seglade med stavningen. Vet inte hur många gånger jag fick rätta från Doris till
Daris dagen efter publiceringen.
Programledare i Snavlunda var vännen och gamle tidningskollegan Björn Palmqvist.
Han har hittat en ny uppgift som passar honom perfekt. Björn har pondus
och stark röst så att alla hör. Och så är det en trevlig karl som folk
tycker om. Under många år har han varit engagerad i
hembygdsrörelsen.
Får se när jag dyker
upp på nästa hembygdsfest. Det är ganska gott om sådana den
närmaste månaden.
OBS! Flera bilder finns på na.se under Askersundsbloggen
Ove Danielsson
