Bilder från 1989

Gatornas nuvarande rutmönster i Askersund ritades redan 1643. Den stora
branden 1776 lämnade inte några spår
efter sig i stadsplaneringen. Det var rutmönster som gällde.

Förr i tiden var
inte de stenlagda gatorna särskilt populära. I en gammal skrift från
1800-talet kan man läsa att en del gator
i Askersund hade en ”infernalisk
stensättning”. Men det var innan den
inte allt för vackra asfalten gjorde sitt intåg i staden.

Det skulle komma tider då de flesta ville ha
tillbaka de stenlagda gatorna igen. Och i slutet på 80-talet var politikerna beredda att
återskapa den gamla stadsmiljön vad
beträffar gatorna. Drömmen var att kopiera skånska Simrishamn i en liten mindre
skala. Där finns kilometerlånga stensättningar.

Stadsbacken. Bild från 89

I slutet på
80-talet kallades ett gäng
stensättare från Skåne att fixa till
stensättningen i centrala Askersund. Med facit i hand kan man konstatera att
det blev bra. Sorgebarnet är
fortfarande det gropiga kullestenstorget
där folk går och snubblar. Det är självklart att kullerstenarna ska vara
kvar, men torget kunde väl jämnas ut och groparna fyllas upp. När det gäller torget var inte
skåningarna inblandade. Det är senare synder. Några pratar om asfaltering av hela torget, men det måste
väl vara mera som ett skämt.

När det stora stenläggningsarbetet genomfördes i oktober 1989 stod Vägverket för en del av
kostnaderna. På den tiden skötte Vägverket några gator
och kommunen några. Det var på gång att kommunen skulle sköta samtliga
gator, men innan övertagandet skedde var
kravet att Vägverket skulle rusta sina gator. Kommunen-och då inte bara
Askersund- vägrade ta över gator som senare skulle medföra stora upprustningskostnader. Frågan gick ända upp på
regeringsnivå och det ledde till att Vägverket fick lägga en slant för att bli
av med en del stadsgator.

Det stora jobbet gjordes som sig bör just på
Storgatan, från kyrkbacken i norr ner till Stöökagatan. Sedan följde
Sundsbrogatan och norra delen av Väderkvarnsgatan.

Mindre omläggningar hade kommunens egna jobbare klarat själva tidigare. Minns att man såg Sixten Gefvert och
hans kompisar ständigt hålla på med att
plocka gatsten. Alltid var det något som
skulle läggas om eller lagas. Senare
köpte kommunen in en maskin för att underlätta jobbet.
Maskinen finns nu upprustad hos Ingemar Lundfeldt i hans verkstad på Ullavi. Den hade varit
utslängd i skogen under många år.

Pelle Landin-Lindberg stänlägger torget på 50-talet. En vanlig syn på den tiden.

Det var länge
sedan någon pratade
om ny stenläggning av asfalterade gator
i Askersund. Omläggningen av
torget och allt krångel kring det
för några år sedan har fått de flesta
att ligga lågt. För att inte tala om all kritik. Men blev det så dåligt? Klart
att kullstenstorget kunde vara bättre,
men pengarna tog slut innan stenläggarna
kom dit. Det övriga runt torget hade kostat för
mycket pengar.

Ingemar Lundfeldt hittade kommunens gamla stensättningsmaskin utslängd i skogen. Ingemar har rustat den till nästan nyskick

Och något Simrishamn lär aldrig Askersund bli,
med kilometerlånga stenläggningar. Då
skulle man få börja ute vid Coop och
lägga in mot stadskärnan. Men man kan inte få allt här livet. Inte ens gatsten.

PS! Kommentera gärna