Skolbygget i
Strandparken har diskuterats flitig det
senaste året. Liksom den eventuella flytten av Stationshuset, som inte blir av.
Länsstyrelsen och en massa askersundare tycker att skolbygget kommer för nära
vattnet och måste flyttas upp ett 50-tal meter mot Sjöängsskolan. Men
mer om det senare.

Men det inte
många talar om är vad som kommer
att hända med konstverket i Strandparken. Om man nu kan säga att en urinoar är
ett konstverk. Eller som folk i allmänhet säger lite rått , ”pissoaren”. Kanske
det är en bagatell i det stora sammanhanget, men väl så viktigt när det trycker
på. Och visst är det ett litet konstverk i gjutjärn.

För ett
antal år sedan fanns det diskussioner om att byggnaden skulle flyttas till
hamnområdet. En del tycke att den stod för nära lekparken och spred dålig lukt.
Men det blev aldrig någon flytt.

Fram till
1953 fanns det en liknande
anordning på hamnplan, som
vållade en del problem. Det tyckte i alla fall
en del ledamöter i stadsfullmäktige.
Politikerna blev inte ense om
placeringen i hamnområdet. Urinoaren passade inte in någonstans.
Det fanns också en offentlig
toalett på nuvarande rådhustomten i
anslutning en bussväntsal som också
fanns där. Behovet var inte så stort längre.
Därmed försvann kuren från hamnområdet.

”Pissmojen” tillverkades i Limhams Aducereiningsverk i Malmö 1920. Den
beställdes till dåvarande
järnvägsstationen och har troligen stått på olika platser i
stationsområdet.

Företaget
var ett av de större gjuterierna i Skandinavien och sysselsatte ca 225
arbetare. Startat som AB Sydsvenska Gjuteriet år 1900 som ett gråjärnsgjuteri
och mekanisk verkstad tillfogades 1906 även tillverkning av aducerat gjutgods.
Detta aducerade gjutgods blev sedermera huvudinriktningen och företaget bytte
namn 1915 till AB Limhamns Aduceringsverk.

Aducerat
gjutgods med stor seghet, styrka och hållbarhet hade en mångsidig användbarhet
med möjligheten att tillverka klenare godsdimensioner. Man tillverkade bl a
stålbultad kätting och reservdelar till plogar och slåttermaskiner, cykel- och
bildetaljer och delar till den växande maskinindustrin.

1968 var
gjuteriavdelningen historia och AB Fleron samlade istället flera av sina
mekaniska företag till Aduceringsfabriken i Limhamn som då omfattade 12.000 kvadratmeter.
Idag kan vi se skylten ”Limhamns industriby” vid platsen för den gamla porten
till Aduceringsverket.

Hur kommunen
kommer agera när det gäller den lilla gröna byggnaden vid Stationshuset
vet jag inte? Säkert kommer den att placeras
på någon annan lämplig plats. För det vore väl synd att göra skrot av en
byggnad som så livligt har trafikerats av askersundare och tågresenärer när det
begav sig. Kanske det går att bilda en
förening för urinoarens bevarande. Det
finns ju så många andra föreningar, så
varför inte…

Gamla Sundsbrogatan ut mot Haga ska öppnas igen. Så här såg det ut en gång i tiden. gamla Folkskolan till höger. Där finns Sjöängsskolan i dag.

När jag ändå
är inne på ämnet Strandparken och nya skolan har jag hört från säker
källa-tidningarna brukar skriva så- att det blir som jag skrev i början. Hela
bygget kommer att flyttas upp till gamla
Sundsbrogatan, som går ut mot Haga. I dag är det bara en liten gång-och
cykelväg mellan skolhusen. Gamla Sundsbrogatan ska öppnas igen vad jag förstår,
därmed stängs Hagavägen vid Strandparken
som är av betydligt yngre datum. En del av skolbyggnaderna ner
mot Stationshuset kommer förmodligen
att rivas för att ge plats för parkeringar. Men innan allt det
här är igång krävs det ytterligare planarbeten. Och samråd för
yttrande.

Sundsbrogatan syns i bakgrunden liksom skolbyggnaden. Järnvägen drog fram starx intill gatan

PS!
Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt