Många askersundare har mött honom med en stor hatt
och med en ryggsäck vandrande på stadens gator. Och kanske något har undrat vem
det är. Då kan jag berätta, efter ha haft kontakt från och till med särlingen
Christer Ode-Lundberg. Han bär på ett udda mäniskoöde som är värt att berätta
om. Mest känd har nog för sin många
kluriga insändare i olika ämnen. Han är
också en flitig amtörforskare både
om personer och sin hembygd.
Christer har sitt ursprung i Åmmeberg.

Christer har ibland sänt uppgifter om personer som
han tagit fram genom arkivforskning. Ofta handlar det om udda personer som haft
det knepigt i livet. Christer
känner mycket för sådana
personer. Han själv har inte haft det så
lätt.

-Just nu är jag till freds med livet. Jag har det
bra men det är lite ensamt just nu. Mina
kompisar är på Stenbodagården. Vi brukar träffas i Immanuellskyrkan. Det är missbrukare och kriminella som funnit sin tro. Vi talar
samma språk och känner oss bekräftade. De respekterar min bakgrund, berättar Christer, för mej.

-Det värsta
har varit att folk skapat dåliga rykten om mej. När min älskade mamma blev sjuk och gick bort 1955
fick jag det tufft. Hamnande i ett fosterhem utanför Askersund. Det var inget
fel på det hemmet. Jag var en av dom.

-Efter lumpen kom min trassliga barndom ifatt mej. Det svarta spököket kom
att mala sönder allt självförtroende jag haft. Kom aldrig in i samhället,
beroende på att jag aldrig. Kunde ha en chef över mej. Nerverna pallade inte.
Jag hade ingen familj, ingen kvinna. Allt sket sig, förklarar han.

Christer har under många år ägnat sig åt släktforskning.

-Jag har mina rötter hos ”resandefolket”. Lite
romani talar jag också. Jag skulle vilja vet mera om min bakgrund långt
tillbaka. För mej är det viktigt att
vara den man är och inte göra sig till.
Stöddighet kommer man ingen vart med.

-Mitt häftiga humör har lugnat ner sig. Inget är
svart eller vitt längre. En och annan svordom halkar ur mej fortfarande. Känner
mej lugn. Jag har inte delat missbrukarnas hårda villkor. Om det blir ensamt kan jag gå till Immanuellskyrkan som ligger nära min bostad. Kan gå dit
och jobba i min takt.

-Mitt minne är bra och jag har massor av humor plus
att jag ”känner kvinnorna på pulsen”.
Brås nog lite på min farsa Martin som var en profil i bygden.

Christer tar
fram sin uppgifter på Örebro stadsarkiv.
Där finns det planer på att ordna en
Ode-Lundberg samling med tiden. Han har tagit fram uppgifter som arkivet inte har själva eller haft tid
att ta fram.

Christer tar fram fakta om olika personer. Ofta handlar det om personer som inte haft det helt lätt i livet.

Förhoppningsvis har ni nu fått en liten inblick i Christers
liv. Och när ni träffar på honom så
berätta gamla minnen och historier. Det
gillar han. Christer är en bra lyssnare.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara intressant