Johannnes Kjerrström

Får man inte skriva om det kommunala myglet i sin egen tidning, utan att få sparken, ja då finns det ingen annan utväg än att skriva en bok som väcker debatt. Det förklarade stridbare redaktören Johannes Kjerrström i Askersund en gång för mej. Att det sedan blev sex böcker i samma stil och ett eget politiskt lokalt parti är en annan sak. Det kanske hade räckt med en bok…

Nyckelromanen ” Kättarprocess i liten stad” väckt stor uppmärksamhet och intresse när den kom ut 1969. Boken tog slut snabbt och de politiker och tjänstemän som nämndes köpte den röda boken i smyg. Någon menade att det var bra med en bok så den gamle redaktören fick avreagera sig. Kjerrström var en kändis som journalist. Han hade jobbat massor av år i Askersund och följt den politiska debatten. Han hade dock ett problem. Kjerrström kunde inte hålla isär sitt eget tänkande med objektiv journalistik. Det blev mer ledare än referat på lokalsidorna. Efter ett antal varningar från tidningsledningen i Örebro , tröttande man. Kjerrström fick foten. Därmed försvann också en skrivande profil.

I sin första omskrivna och kontroversiella boken döpte Kjerrström om Askersund till ”Sundåkra”. Men ingen Askersundsbo kunde missa poängerna i de mest tuffa kapitlen. Boken blev ett allmänt samtalsämne på stan när den kom ut. Kjerrströms bok var inte bara en uppgörelse med de styrande i ”Sundåkra”, utan också med ledningen för den stora lokaltidningen i ”Överstad”, Örebro. I boken tecknar också den före redaktören både lokalhistoria och tidningshistoria.

Kjerrström arbetade vid Askersunds-Tidning, som sedan köptes av den stora loklatidningen i Örebro. Askersunds-Tidning fick en efterföljare i Askersundsbygdns tidning. Den senare tidningen utgav han tillsammans med Motala-Tidning. När ”Överstadstidningen” sedan också köpte Motala-Tidning lades Askersundsbygdens tidning ner. Kjerrström blev då lokalredaktör för tidningen med huvudredaktion i ”Överstad”.

Kjerrström menade att han kunde politiken i ”Sundåkra” mycket väl efter alla år på tidningen. Han var mycket kritiskt mot hur kommunen styrdes i slutet på 60 –och 70-talen.

”Det är inte frågan om någon demokrati. Folket måste väckas och ta del i beslut som fattas i staden. Annars kan man lika gärna sätta till en diktatur direkt. Hoppas min bok blir en väckarklocka”, var Kjerrströms förhoppning.

De ständigt ökade kommunala utgiftsposterna var en nagel i ögat på Kjerrström. När boken kom ut hade han ännu inte bildat sitt kommunalpolitiska parti, Fria Oppositionen. Han hade sin egen uppfattning om hur en kommun skulle skötas. Det var spara som gällde i alla lägen.

”Alla utgiftsposter bara ökar och så fortsäter man att diskutera verklighetsfrämmande storslagna projekt. Askersund har byggt ett industrihus (AKLA) för 5 miljoner. Det är inte klokt. Vem betalar kalaset”, undrade Kjerrström.

Med facit hand gjorde Kjerrström en total missbedömning. AKLA finns kvar som en stor kvinnoarbetsplats fortfarande. Kjerrström som i ”Kättarprocessen” kallar sig Uddman är bitter i boken. Om lokalredaktörens yrke skrev han: En visshet rotade sig i Uddman, nämligen det förhållandet at en lokalredaktör, journalistikens parias, inte bedöms efter samma normer som en vanlig hederlig människa. Även om han sköter jobbet oklanderligt”.

I sina böcker använde inte Kjerrström de riktiga namnen på politiker och tjänstemän som han gisslade. Men ingen kunde ändå missa vilka han menade. Borgmästaren i ”Sundåkra” kallades för Bernhard Wiktorinus (Viktor Bernhagen), Sixten von Hammarstål var skolchef (Bert Stålhammar), Gustavius Byman ( Karl-Einar Andersson), Teodor Krökman (Gunnar Karlsson), Peder Nederheimer (P-O Holländer), för att nu nämna några av männnen i boken. För att inte åka råka ut för en ärekräningsprocess hade han bett en åklagare granska boken ur juridisk synpunkt. Och han gav klartecken. ”Kättarprocess i liten stad” gav han i eget förlag med egna pengar.

Reportaage från tidningen SE.

Kjerrström och jag hade en del med varandra att göra under årens lopp. Det ledde bland annat till att jag fick ärva hans klippböcker. Hustru Gerda ringde och berättade att det var Johannes önskan. Och då ska man komma ihåg att vi ändå hade haft många heta uppgörelser. Kjerrström kom ofta in efter fullmäktige när han blev politiker och förklarade hur jag skulle skriva. Vet inte hur många gånger jag förklarade att han skulle sköta sin sak och jag min. För att provocera förklarade han många gånger att jag var helt oduglig och en person som böjde nacken för de höga i samhället och slog mot dom små. Han pratade ofta om de små i samhället och jag förklarade åtskilliga gånger att jag kunde berätta lite om det, till skillnad från honom som kom från en rik och känd familj i Askersund. Kjerrström hade problem med det argumentet. Han visste vad jag hade för bakgrund. Inte dålig rent mänskligt, även om det inte var så värst rent materiellt med stugan full av ungar.

På senare år pratade vi om det mesta på ett vårdat sätt. Tycker det var synd att han aldrig skrev en bok om Askersund och om sina möten med olika personer. Det var han duktig på. Och omtyckt av läsarna för. Kjerrström började som sportreporter på gamla Askersudns-Tidning. Som sådan var han en föregångare både att skriva och sätta rubriker. Det är bara att läsa gamla sportreferat. Några gånger skrev vi om samma matcher, jag för NA och han för Östgatacorren. Mina referat var naturligtvis under all kritik, medan hans var utmärkta enligt honom. Det trots att ofta ringde om uppgifter som han missat. En gång rev han sönder en finger vid en bandymatch, så hela anteckningsblocket blev helt nedblodat och oläsligt. Då tog han hjälp av

”odugligen”. Men det var inte så allvarligt menat med alla hårda ord när det gällde mej. Kjerrström tyckte det var han som kunde bandy och Askersund. Unga inkräktare var inget för honom.

Några av Kjerrströms bandyreferat från 40-talet.

Kjerrström klagade på att det inte fanns någon demokrati i Askersund. Men om alla gjort som honom när inte demokratin passar och alla andra har fel, nämligen skriva en bok skulle det komma ut väldigt många böcker. Det är helt säkert.

Hur som helst var Kjerrström en färgklick både när det gällde att skriva och inom politiken. Tror inte att någon politiker i dag drar flera hundra personer till ett fullmäktigesammanträde som han gjorde. Ofta i dag är det bara vännen Kenth och jag som lyssnar. Folk tyckte Kjerrström var bättre än TV…

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.