Askersundsverkens villapanna som spreds över hela världen under en period.
Bilden är från tidigt 1900-tal. Den här vyn har askersundarna vant sig vid. Kanske något kan sparas i samband med nybygget.
Märta ”Göteborgsposten” cyklar förbi Askersundsverkens kända entré in mot verkstadsdelen.
Vid ett jubileum fick de anställda en kniv med Askesundsverkens fabriksnamn ingraverat.
För en tid sedan blev det klart att Askersunds kommun köper gamla Askersundsverken , Ava-Nordic. Hela verkstadsområdet ligger på en mycket attraktiv tomt vid Alsens strand. Det har förts diskussioner många gånger om den här affären, men då har inte alla bitar fallit på plats. Men nu blev det så. Och alla var mycket nöjda när köpet klubbades i fullmäktige. Jag var där och såg glädjen. Priset blev 17,5 miljoner. Lite dyrt sa kommunalrådet Eriksson från Åmmeberg, men ändå ett viktigt köp. Och alla andra politiker nickade instämmande.
Affären ledde till att det stora kultur-och skolbyggnadsprojektet vid Sjöängsskolan arbetas om och flyttas till verkstadstomten. Vad det blir av Sjöängsskolan vet nu bara politiker i sina hemliga rum. Askersundsbostäder AB hade tidigare ritningar framme till hyreshus längs ned mot Strandparken där några baracker finns i dag. Det fanns till och med skissförslag framme för husen. Men planerna kastades om och husen fick en ny placering längre upp i området mot Kristinahemmet. I mitt tycke en mycket sämre placering. Kanske de gamla husplanerna blir aktuella igen. Tala om sjönära lägenheter. Kanske jag ska tinga på en lägenhet direkt…
Läst i en intervju för några dagar sedan att alla byggnader på verkstadstomten skulle rivas för att ge plats för nybygget. Personligen tycker jag att något borde bevaras, för att minna om den livaktiga verkstadsindustrin dit halva Askersund hade anknytning till en gång i tiden Jobbade man inte där så fanns det en bekant som gjorde det. Området är förknippat med industrihistoria. Kunde inte kontorsbyggnaden ut mot busstationen åtminstone få stå kvar? Tyckte det var lika tråkigt när allt revs bort i Bastedalen. Något som vittnat om den gamla tegelbrukstiden borde fått stått kvar. Kanske en tegelugn. Nästan alla i Bastedalen jobbade vid ”Harge tegelbruk”. Men det är vad jag tycker och det jag driver är ju bara en anspråkslös blogg helt utan makt. Men det är ändå trevligt att kunna skriva lite direkt från hjärtat, historieböcker och vad folk som jag träffar tycker. Och pratar om.
Familjen Franzén satte verkligen fart på gjuteriet i Askersund i början på 30-talet.
Det var familjen Franzén som satte fart på Askersundsverken en gång i tiden. Och det är också nu som samma familj säljer området. Industrigärningen i Askersund är ett avslutat kapitel. John-Axel säljer med ålderns rätt. Bilden är på John-Axels pappa.
Redan 1904 startade ingenjör Wilhelm Lindberg från Lindesberg en mekanisk verkstad med gjuteri i Askersund. Några av anledningarna till det var att det fanns elektrisk kraft, direkta sjöförbindelser med Stockholm-Göteborg, samt gott om bostäder. Huvudsakligen tillverkades träbearbetingsmaskiner. Verksamheten gick mycket bra och det ledde till att verkstaden byggdes ut hela tiden. Många av maskinerna såldes till USA och Kanada. De största kunderna fanns dock i Ryssland. Efter den ryska revolutionen blev det problem med handelsförbindelserna. Lindberg hamnande därför i ekonomiska svårigheter och tvingades lägga ner efter ha varit i gång i 22 år.
Under några år drevs gjuteriet i liten skala av en Örebrofirma. 1932 köptes gjuteriet av Lidköpings Värmeledningsindustri AB, Järpås, som var ett mycket kapitalstarkt företag och då kom också familjen Franzén in i bilden. Fabriken byggdes om för tillverkning av värmepannor och plåtfat. I vart och vartannat hus fans en panna från Askersundsverken. Företaget började också ganska snart att drivas under firmanamnet Askersundsverken AB. Men för askersundarna var namnet bara AVA.
Ett antal företag har varit inhyrda med sina verksamheter i verkstadslokalerna under den senaste 20-årsperoiden.
I början på 60-talet inträffade en förödande brand vid Askersundsverken
Relieferna till torgbrunnen göts vid Askersundsverken. För konstverken stod bygdens egen son Folke Dahlberg. Brunnen invigdes i samband med stadens 300-årsjubileum 1943
Bilden är från gjuteriet i början på 60-talet
Det här var lite historia. Nu återstår det att se hur den förvaltas ihop med nybygget….
Som vanligt har Linus Larsson bidragit med en del bilder.
Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.
PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.
PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.
Hej! Trevligt att du berättar om din panna. Det var nog sonen till han på bilden du pratde med John-Axel. Säkert fins det många gamla AVA-arbetare i Askersund som kan berätta. Ta kontakt med Nisse Sedig som jobbade med tillverkningen av pannan i många år. Säkert fins det flera. Hälsningar Ove
Hej Ove.Vad trevligt med en bygdens son som dokumenterar och forskar fram fakta.Jag själv bor i Bohuslän och köpte 1994 ett litet hus som är byggt 1925. I huset fanns en panna från Askersundsverken som eldades med ved, men jag har även hittat rester av koks under pannan.!997 installerade jag en pelletsbrännare av märket ”Pelda 21”. Det skulle behövts ”mer luft” under brännarröret så att aska och rester kan ramla ned. Men rostret ligger ca 1 cm under och jag tänkte då ta bort detta men jag vågade inte om det skulle gå vatten genom det.Jag ringde till Askersunds kommunhus för att få numret till Askersundsverken… De blev nog väldigt förvånade men förklarade snällt att Askersundsverken brann ner i början på 60-talet! Han jag pratade med kände dock gamle VD:n så jag fick hans hemnummer.Jag vet inte om det var John Edvin Franzén (han som du har på bild här ovan) jag pratade med, i så fall skulle han varit 97 år vid det tillfället. Personen i fråga blev i alla fall mycket stolt när jag berättade att hans ”SVEA 1” från 50-talet fungerade utmärkt. Han var mycket hjälpsam när jag bad om ritningar och skulle skicka till mig om han hittade dem.1 vecka senare var jag ägare till en broschyr från 50-talet med uppgift om priser, med eller utan mantel men det framgick inte om det gick vatten genom rostret…Nu när jag har hittat din blogg så gör jag en chansning på att kanske du eller någon annan där i Askersund vet hur det ser ut med vattnet som värms inne i pannan?Mvh Robin Ling, stolt Askersundsverkens panna SVEA 1-ägare 🙂
Ett kultur och kunskaps område, då är väl det eftersökta sjönära läget som eftersöks för det ”lokalhistoriska museet”.
Mer sjönära än lokalen längst ner på L:a Bergsgatan är väl svårt att få. Får man en tillräckligt stor lokal kanske även Glasbruksmuseet. Som borde ligga båda herr Danielsson och Eriksson varmt om hjärtat. Men även Skyllberg, Munksjö kanske även någon trikå del kan få plats. Gruvbolaget har ju redan ett fint museum. En liten plätt mark kanske kan upplåtas utanför till en smalspårig järnväg. Grinden i syd delen på den köpta marken var där industrispåret en gång gick in.
Om man vill ha förebilder ta då och snegla lite på Forsvik. Behöver inte ens åka dit på studiebesök bara att kika på youtube om detta inte är spärrat på kommunhuset.
Fast denne kommun innevånaren kanske inte ska uttala sig då han har MOTALA som postort.
Anders Engdahl långt ut i ”Sörbygda”
Hej!
Vilken intressant läsning! Historien är alltid lärorik. Tack Ove för denna sammanfatning. Nu tänker kommunen ändra inriktning på området, tanken är att vi nu går från Industriområde till Kultur och kunskapsområde. Hur det kommer att gestalta sig i framtiden återstår att se. Det blir mycket spännande.
Per Eriksson KS ordf