Per-Olof Lundin IFK Askersudn vann Tivedsloppet 1956 i rykande snöstorm

Bengt Rehnvall, IFK, har också vunit Tivedsloppet.

Sporthandlarna har gyllene tider nu. Folk står i kö för att köpa skidor. Ett verkligt uppsving efter år med dåliga försäljningssiffror.

I dag är det Zinkgruvans IF som står för skidsporten i Sydnärke. Både med åkare och en fin anläggning. För i tiden var det ett antal klubbar som hade skidsport på sina program. Tivedsloppet i Askersund var den stora skidhändelsen i syd under många år, men mera om det senare.

Själv har jag alltid varit en urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina bröder en gång för länge sedan. Brorsan Karlherbert och jag var aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).

Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som drattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som pulkabacke. En del hade börjar med pulkaåkning redan under Tivedsloppet. Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring Zinkgruvan dominerade skidtävlingarna i syd i slutet på 30-talet och börja av 40-talet. Han van Tivedsloppet ett antal gånger

Sydnärkes skidkung i slutet på 30-talet och början på 40-talet var Arthur Östring från Zinkgruvan. Han dominerade stort. Han vann fem-sex Tivedslopp. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938-39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall. De kanske inte vann alla gånger, men de var ständigt med i toppen.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit. I täten låg Gustav Nyberg , Skyllberg och Arthur Östring, Zinkgruvan. De slängde i sig lite varmt sockervatten för att sedan fortsätta ett stycke på Olshammarsvägen och in mot Boda. Mellan Uvaberget och Nordhammar hände inte något mellan de båda tätmännen. Östring hade startat en minut efter Nyberg , så hans slutseger var i det närmaste klar vid Nordhammar. De två sista kilometerna över Alsen in mot gamla Folkskolan blev en ren spurtsträcka.

Östring går i mål vid gamla Folkskolan i Askersund vid det första Tivedsloppet 1936. Första året var namnet ”Askersundsloppet”

Nyberg ledde med fem meter fram till järnvägsstationen , innan Östring satte in slutspurten. Med den segern blev Arthur Östring skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov. Segraren uppmanade också intervjuaren att komma upp till Zinkgruvan, där det verkligen fanns lite backar att kämpa i. Men Östring var inte ensam om att klaga på den lätta banan. Även tvåan skogsarbetare Nyberg, var missnöjd med den lätta banan. På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Yrket gav styrka och hårdhet. Men det var då det…

Kalle Pettersson, hade ofta den olympiska tanken i huvudet när han åkte Tivedsloppet. Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att deltaga.

IFK hade ett bra skidgäng på 40-talet. På bilden Rune Wiktorsson, John Karlsson och Erik Jonsson

Skolans skidtävling med start vid busstation. En 50-talsbild.

Det var lite om skidåkning och mitt eget tillkortakommande i den ärofyllda sporten nu när snön ligger djup utanför husknutarna.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.