Föreningen Gamla Askersund har börjat satsa på ”Lokalhistoriska aftnar” , med underrubriken ”Visst mins vi dom, askersundare i våra hjärtan”. Den första samlingen hölls för några dagar sedan på Lilla Cafét i centrala Askersund. Var annars? Serveringen finns i Borgmästarehuset, där kulturen sitter i väggarna. Det var fullsatt på övervåningen, trots snöovädret. Alla fick inte plats, därför kommer föreningen att köra programmet i repris. Kanske då på dagtid? Med facit i hand blev det en mycket lyckad satsning, som kommer at fortsätta med andra grupper som affärsmän och idrottare.

Själv var jag inbjuden tillsammans med Bengt Willén, ”Garvis” Gustavsson, och Gunnar Friman, för att om möjligt ha lite extraminnen av personerna. Och det hade vi. Som vanligt hade Leif Linus Larsson plockat fram intressanta bilder. Bengt hade forskat runt de olika personer som diskuterades och det gjorde programmet ännu mera intressant. Nu var ingen av oss ute att förlöjliga eller vara elaka mot de levnadskonstnärer som kvällen handlade om.

På affischen till sammankomsten fanns , Birger ”Tjommen´” Andersson, en mycket välbekant person i Askersund under många år. Honom mindes de flesta. Birger var 74 år när han avled 1974. Han var döpt till Karl Birger Verner och kom från en mycket fin släkt, med kända namn som Samzelius och Schultz. Själv hade jag daglig kontakt med Birger under fem-sex år, som anställd vid Slakteriföreningen. Birger och jag höll till i samma hus. Han var lite gårdskarl och skötte eldningen åt fastighetsägare Lönn. När det var som kallast sov han också över i pannrummet och det var väl inte mycket att säga om det. Säkert var det bättre än att gå hem till något kallt rum. Många tyckte naturligtvis att det var märkligt med Birger levnadssätt. Men inte han själv. Och själv hade jag inga synpunkter på Birgers sätt att leva efter alla samtal med honom. Man väljer sina liv så gott det går.

I sin ungdom hade han varit ett snobbigt affärsbiträde. Vad som hände sedan finns det massor av teorier och rykten om. Men ingen vet. Och han berättade aldrig det för mej. Många tyckte synd om honom och skänkte kläder. Enligt säkra källor hade han kläder som kunde ha räckt till att öppna en butik. Men han bytte sällan trots det stora utbytet. Själv log han bara åt det hela. Birger klagade aldrig på samhället. Han verkade rätt nöjd med sitt att leva. Det var mesta andra som tyckte synd om honom.

Varje dag träffade jag Birger i pannrummet, ofta med en tidning. Han lästa noga igenom de tidningar som hyresgästerna i huset kasade. På det viset var han insatt i det mesta som hände i samhället. Han var en klok karl trots sitt udda levnadssätt. När jag kom visste Birger att jag hade med mej lite mat. På mitt jobb fanns alltid ”bitar” från korv och annan smörgåsmat som jag höll undan till Birger. Minns att det sprack en ärtkorv på tre kilo vid ett tillfälle, som jag lämnade över till Birger. Tror till och med att det var en torsdag. Han blev mycket glad över den godbiten, som han åt kall med mycket god aptit.

I hörnet Stöökagatan-Strorgatan fans och finns Lönns fastighet. Birger var lite gårdskarl. Birger och jag träffades dagligen i pannrummet.

Birger tyckte också om pilsner. Och ibland blev det för många, men han var aldrig otrevlig. Jag bad honom många gånger att inte komma in i affären och fråga efter mej på lördagar när det var fullt av folk, men det glömde han efter några pilsner. Inte för att jag skämdes för honom, men det var mer andra som hade synpunkter. ”Är Ove här ropade han ut över lokalen”. Tror inte min chef gillade det något vidare och heller inte alla tanter som skulle handla. För det var tanter som handlade på den tiden. Mina leveranser till Birger gick genom källarutrymmet. Det hade vi enats om. Men det var inte alltid så lätt att komma ihåg för Birger. Och jag stal inte några måltider till Birger från firman. Alla konservburkar han fick av mej hade jag tjänat ihop pengar till själv. Vill inte skryta med att jag är någon särskilt fin människa, men har man vänner så har man. Även om folk kallar vännen för ”Tjommen”. Och vem vet, man kan själv hamna i samma situation. Det är tillfälligheter som ofta avgör ens liv. Så har det varit för mej och så var det för Birger.

Birger köpte grönsaker på torget ibland.

Ibland lånade Birger några kronor till en ”dricka” som han sa. Han kom alltid tillbaka med pengarna. Men tiggde han pengar, som hände ibland, var det upp till mej. Birger höll isär lån och tiggeri.

Mot slutet av sin levnad bodde han i ett hus på Norra Bergen strax intill Vattentornet. Naturligtvis fick huset namnet ”Tjommebo”. I slutet av sin livsvandring berättade han för mej att han hade fått ”något skit i halsen” och hade svårt att äta. Han förstod inte vad det kunde vara. Det var ingen riktigt förkylning. Birger dog i cancer den 10 september 74.

Under åren på Slakteriföreningen lärde jag känna massor av peroner som betraktades som litte udda och orginella. Det har berikat mit liv. Samlingen skedde ofta i pannrummet hos Lönn. Att det sedan ibland kanske blev en och annan pilsner för mycket är en annan sak….

Vi Gamla Askersunds träff var en av personerna som kom på tal Kalle Pettersson, också kallad ”Kalle-Bock”. Det märkliga med honom var bland annat efternamnet. Bengt Willén berättade att han inte hette Pettersson. Han hade ett annat son-namn. Men alla sa Pettersson och jag skrev det flera gånger i tidningen, utan protester från Kalle!

Vinterbild gfrån Stora Bergsgatan

Kalle Pettersson i Tivedsloppet. Men hans namn var inte Pettersson.

Som vanligt har Linus Larsson bidraget med bilder. När det gäller Linus har jag uppmanat honom att byta efternamn till just Linus. I telefonkatalogen är namnet Leif Larsson. Vet inte hur många som ringt till mej och frågar efter hans telefonnummer. De kopplar inte ihop Leif Larsson med Linus. Sven Tumba tog sitt smeknamn som efternamn. Han hette Johansson en gång i tiden. Tycker Linus ska följa Tumbas exempel.

Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.