Sveriges siste saxsmed , Ernst Lindqvist, Närkesberg. Bilden är från 1956.

På 80-årsdagen 1966

Saxar var ett värdefullt och ganska dyrt föremål när jag växte upp. Inget som slarvades bort eller förstördes. Men inställningen till saxar har förändrats. Nu går det att köpa en sax med plastskaft för en tia. När skaftet hoppar av är det bara att köpa en ny. Nej annat var det när de gamla saxsmedarna var igång i Lerbäckstrakten. Som Ernst Lindqvist, Emme ,Närkesberg.

Tyvärr äger jag ingen Lindqvist-sax själv, men många i de här trakterna gör säkert. Köper gärna en av hans saxar om det finns någon till salu. Men det här är ingen annons, utan en blogg om Lindqvist. 1956 gjordes en intervju med honom i tidningen och vid det tillfället var han den ende kvarvarande saxsmeden i landet. Sitt yrke hade han fått i arv efter sin far. Och då hade yrket gått i arv i fyra generationer.

I intervjun för drygt 50 år sedan var Ernst fyllda 70. När det begav sig jobbade inte mindre än sju personer i smedjan. Ernst pappa arbetade tills han blev 81 år. Vid intervjun hade han börjat trappa ned sitt arbete i smedjan. Han tillverkade då bara några saxar om dagen. Topproduktionen var annars sju saxar om dagen.

Slipningen och putsningen skedde i ett särskilt litet sliperi, beläget en bit från smedjan. En bäck rann förbi och tidigare var den som fick lämna kraft till att dra de tunga slipstenarna. Med det hade sina nackdelar att vara beroende av vattnet. Endast under höst och vår kunde sliperiet användas. Efter en tid installerade dock Ernst en fotogenmotor, som senare ersattes med en elektrisk motor.

1956

1966

Det var nu inte bara saxar som den händige smeden tillverkade. Han gjorde också fina knivar. Just vid intervjun hade han tio stycken knivar på beställning till en lantgård i Askersundstrakten. I sin ungdom tillverkade han både skridskor och fjädrande barnvagnar som höll för flera barnkullar. Sådana arbeten gjorde han mest på kvällarna för att få lite extraförtjänst. För extrapengar behövdes. Lönen var dålig.

Omtalade saxsmeden Lindqvist var född i Getabo kvarn. När han var 25 år flyttade familjen till Närkesberg, där fadern med sönerna byggde upp gården Fridhem. Att det var prima varor saxsmeden från Närkesberg sålde rådde inget tvivel om. Han var ofta ute på turné i landet för att sälja familjens produkter. Lindqvist saxar är märkta IE. Initialerna kommer efter farfadern som hade förnamnet Ian-Erik.

Det kanske är så underligt att smedyrket har familjetraditioner inom släkten Lindqvist. Släkten härstammar nämligen från Belgien och saxsmedrnas blod flöt vallonblod. Släkten hette ursprungligen Bonnier, men någon inom släkten tyckte inte att det namnet var nog fint. Men i våra dagar är synen på namnet Bonnier lite annorlunda.

År 1956 kostade en vanlig Lindqvistsax mellan fem och sju kronor. Varje sax var tillverkad med omsorg. En del saxar glappar efter en tid och blir helt odugliga. Men det hände aldrig Ernst saxar. Det var tillverkade på ett sådant sätt att de aldrig glappade. Ungefär 15 saxtyper ingick hans uppsättning. Försäljningsrekordet slog Ernst vid en resa till Oxberg i Dalarna. Då sålde han 40 dussin på en och samma dag. Ernst fick också pris för sina saxar. I stugan hängde ett diplom från Baltiska mässan i Malmö.

Diplom från Baltiska Mässa i Malmö

Ett annat stort intresse för Ernst var jakt och fiske. Han berättade i intervjun att skjutit runt 80 rävar under årens lopp.

Den som nu har en IE-sax är uppmaningen att vara rädd om den. De är unika och tillverkade med omsorg´.

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med en del bilder.

Nubb-och smiksmide var en stor verksamhet i Lerbäckstrakten under många år. Bilden är på en gammal smed.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.