Bilden är från 1958. Emil Blomsterhultarn Pettersson med sin dragkärra på Sundsbrogatan.

Blomsterhultarna hämtar mjölk vid butiken vid Stora Bergsgatan

En gång i tiden kände nästan alla askersundare Blomsterhultarn och han i sin tur kände nästan alla askersundare. I bloggen om Stadsparken lovade jag att skriva en särskild historia om Emil Pettersson. Han bodde i Stadsparksområdet och var lite eljest som jag skrev tidigare. Under många år var han ett inslag i gatubilden med sin dragkärra. Säkert finns det många som minns. Och undrade vem han var. Han började som häståkare, och när Emil slutade med det övergick han till handdragen kärra.

Emil Pettersson slog ner sina bopålar vid Blomsterhult i Askersund 1917. Att få bosätta sig på ett ställe med det namnet är inte det sämsta. Själv bor jag på Ugglegatan och Leif Linus Larsson som hjälpt till med bilder bor på Måsgatan. Bara fågelnamn i hela området och det är inte så roligt. Nej Blomsterhult är något helt annat. Stället låg i kanten av Stadsparken där man i dag går upp över berget till Kaffestugan. I dag är det villor där.

Jämsides med jordbruket drev han åkerirörelse. Han var ensam herre på täppan på den tiden och hans ekipage fick tjänstgöra som såväl mjölkskjuts, hästspänd flyttbil , taxi och likvagn. Tre hästar hade Blomsterhultarn i sitt stall och det var fogliga dragare alla tre. Några allvarliga skenolyckor inträffade aldrig, med undantag vid ett tillfälle då en av hästarna fick syn på en kamel. Det var cirkus i stan och när hästen fick syn på ett av de ovanliga djuren satte han av i sken. Men hästen lugnade sig när Blomsterhultarn skyndade till. Han berättade om händelsen med stolthet. Det var ett bevis på vilken hästkarl han var.

Emil berättade ibland minnen. Ett kärt minne var när han drog upp 700 kilo braxen på ett enda fiskeredskap. Han var som synes också en storfiskare och det fanns bra fiskehistorier även på den tiden. Emil såg dagens ljus vid Gammelrödjan 1866 , ett litet torpställe under Aspa bruk. Stället brukades av far och son i generationer. Emils far skulle försörja fyra barn, sin svärmor, sin styvmor och sin gamle far. Vid 19 års ålder tog Emil farväl av hembygden för att träda in i kronans kläder. Under tre år tjänstgjorde han på Hästvårdskompaniet på Marieberg i Stockholm. Därifrån hade han många minnen att berätta om. Bland annat ett möte med kung Oskar II

-Skål mina kamrater , sa kungen, när han hälsade på, i kväll får ni permission till klockan tolv. Men på tolvslaget ska ni vara tillbaka och vara tysta. Då ska jag sova, var kungens besked.

Annars var det mest hästminnen ville berätta om från militärlivet, som om den granna märren Annu. Hon hade hett blod i ådrorna och sparkade bakut så det blixtra omkring henne. Ingen ville ha med henne att göra utom Emil, som anmälde sig frivilligt för att ta sig an ”vilddjuret”. Med ett par sockerbitar i näven närmade sig Emil märren Annu. Och det var det som behövdes. Lite vänlighet.

-Hon tålde inte hårdhandskar den sköna märren . Så är det med ”kvinnset”, upplyste Emil.

Priset för en hästkörning från Stubbetorp i Emils ungdom var 2:50 kronbor tur och retur. Krokade Pettersson för två hästar ökade priset till 5 kronor. Men då gick det också lite fortare. Vid 14 års ålder flög Emil ur boet för att börja tjäna som lantarbetare vid Karstorp. Då var det oxkörning som gällde. Emil körde kol från Aspa till Igelbäcken. Som returfrakt till Aspa hade han tackjärn.

Emil Blomsterhultarn verkade nöjd med livet. Det var bara en sak som grämde honom. Just som han stod i tur att nå den eftersträvansvärda befordringen till vicekorpral tvingades han av olika anledningar hem till Askersund igen.

Det jag själv mins bäst av Blomsterhultarn var hans besvikelse över när det inte fanns några paket vid station att hämta och köra ut med sin dragkärra. Då kunde han bli riktigt upprörd, för att utrycka sig milt. Åkare med hästar hade roffat åt sig alla paketen till utkörning innan Blomsterhultarn dök upp för dagen. Minns att Zetterlund på station sparade några mindre paket till Emil på senare år. Mest för att slippa hårda ord. Förmodligen betalade handlarna någon krona för varje paket. Och Blomsterhultarn var ekonomisk.

Blomsterhultarn fyller år.

Holger och Inger Fallgren, på grusvägen upp mot Stadsparken. Den lilla vägen. Till vänster syns Blomsterhult. I dag är huset borta och har ersatts med moderna villor.

Järnvägsparken och i bakgrunden skymtar Blomsterhult. Det närmaste huset till vänster är Hildingsgård (snickeriet)

Det här var historien om Emil Pettersson i Blomsterhult. Tror inte att namnet på tomten har överlevt moderna tider. Och det är i så fall synd. Det är ett vackert namn, liknande Rosenbad i Stockholm. Både jag och Linus tycker att det borde finns kvar.

Adressen till min hemsida är: http://ovedanielsson.se/index.html.

PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.

PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.