För fem år sedan invigdes en minnesplatsen över offren vid den stora färjekatastrofen 1828 vid Stora Hammarsundet. Hammarsborna var överens om att göra något vid den unika platsen. En projektgrupp inom samhällsföreningen Hammarslaget, ledd av Torsten Nilshamre, förverkligade planen. Och det gick snabbt från ide till verklighet. Det tog bara nio månader att få allt på plats. Som en brygga med en lång bänk där besökarna kan sitta i den rofyllda miljön vid sjön och titta på båttrafiken. En särskild möbel finns för de som har kaffekorgen med sig . Möjligheten att fiska vid det södra brofästet förbättrades också avsevärt.

Med ganska små medel ordnade Torsten och hans medhjälpare till en fin minnesplats, som i dag är välbesökt. Nu när semesterfirarna intar sjön med sina båtar blir minnesplatsen vid gamla svängbron extra uppmärksammad. Jag var själv där för några dagar sedan och då satt folk ute på bryggan och njöt. Kanske några också tänker lite extra på vad som hände vid platsen.

Det var den 28 april 1828 som den stora katastrofen inträffade. Det här var innan bron fanns. Färjan som fraktade över folk över det smala sundet kantrade, på grund av snedbelastning. 53 personer fanns ombord och 25 av dessa drunknade. Färjan avgick vid 18-tiden från norra sidan av sundet. De flesta var på hemväg från vårmarknaden i Askersund. Färjan var tungt lastad hästar, kärror, vagnar och en del boskap. Man kan också förmoda att det var ett upprymt sällskap som steg ombord efter markandsbesöket i stan.

Kronblomstecknaren Gunnar Persson har gjort omslaget till informationsskriften. Så här kunde färjekatastrofen kunat se ut.

Innan färjan kommit halvvägs brast linan och en oxe föll i vattnet. Flera människor skyndade till för att försöka dra upp djuret. Snedbalansen medförde att färjan kantrade och sjönk. 11 personer räddades av den medföljande båten och 17 av båtar som skyndade till. En del klängde sig också fast vid de simmande djuren. Att ändå så många drunknande berodde på bristande simkunnighet. Det är ingen särskild lång sträcka för en simkunnig.

Katastrofen blev upptakten till att riksdagsmannen för bondeståndet, Daniel Danielsson i Harge, började kampen för att få igång brobyggen över de båda sunden. Danielssons –han är inte släkt med mej- kamp ledde till att rullbron kunde invigas 30 år senare , 1858. Den senaste bron på platsen var en svängbro, som på senare år blev en ren flaskhals vid broöppningen. 1994 invigdes den nya stora bron över Hammarssundet.

Fina skyltar på väg ut till minnesmärket berättar lite om platsens historik och en speciell folder togs fram i samband med invigningen. Från den foldern har jag hämtat en del av mina uppgifter till bloggen. Kronblomstecknaren Gunnar Persson har gjort motiv till framsidan av foldern. Gunars teckning visar hur det kunnat ha gått till vid färjekatastrofen. För på den tiden var det här en katastrof. De flesta av de som drunknade hade hustru och många barn att försörja. Fem kvinnor fanns också med på listan över de omkomna. En av kvinnorna , Stina Nilsdotter , var 33 år och lämnade fyra barn efter sig.

Torsten Nilshamre var den drivande kraften för att få till stånd

ett minnesmärke över katastrofen vid sundet. Här från invigningen.

I en bok som Hammars hembygdsförening gav ut för en del år sedan finns händelsen också beskriven. För den som inte har besökt minnesplatsen vid gamla Hammarsbron, kan det vara värt ett besök. Med bil eller till sjöss.

Adressen till min hemsida är: http://ovedanielsson.se/index.html

PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt.