Lasse Viktorsson äger sedan några år tillbaka Askersunds stenhuggeri. Men han jobbade där långt innan han tog över.
Tore Gustavsson var stenhuggare i över 50 år. Han tog över efter sin far tillsammans med en bror.
Bild från Leif Larssons arkiv
”Tore stenhuggarn” kan se vilken som tillverkat stenarna. Alla har en personlig prägel på stenarna.
Bröderna David och Kalle Gustavsson startade ett stenhuggeri i Askersund runt 1900. På den tiden fanns det två stenhugger i stan. När bröderna Gustavsson slutade var det självklart att ett nytt brödrapar i släkten skulle ta över. Tore-elller ”Tore stenhuggarn” som askersundarna säger- och brorsan Gunnar tog över 1964. Gunnar dog 1975, men Tore drev verksamhet vidare med några anställda tills han gick i pension. Han blev stenhuggare ett helt långt liv.
Stenhuggeriet har funnits på samma plats efter gamla Vretstorpsvägen sedan 1932. Nu är adressen Floragatan. Det var några år sedan Vretstorpsvägen drog förbi stenhuggeriet. I dag är det Lasse Viktorsson som äger och driver företaget. Han började sin bana hos ”Tore stenhuggarna”.
-När jag började högg vi allt för hand. Nu är det maskiner som gäller. Under sommarmånaderna hade farsan David fem-sex anställda. Några kom från västkusten. På den tiden stod vi ute och hög. Det räddade många från lungskador. När stenhuggarna började krypa inomhus i Sverige, kom också problemen med de så kallade stendammslungorna.. På 30-och 40-talen var det ingen som brydde sig om ventilation i lokalerna. I dag är det en mycket noggrann kontroll som tur är. Själv har jag klarat mej bra från skador, med undantag för att jag hör illa. När jag började i yrket efter skolan, var inte hörselskydden uppfunna, har Tore , berättat för mej.
Att hugga gravstenar är ett konsthantverk så gott som något annat. Alla huggare har sin egen stil.
-Går jag på en kyrkogård och tittar på stenarna, kan jag med 99 procents säkerhet säga vem som huggit stenen. Det gäller att inte hugga fel. Blir det fel måste stenen slipas om. Felmarginalen får enligt mitt sätt att se det inte vara mer än två stenar om året. Allt anat är oacceptabelt, anser Tore.
Motivet på stenarna har förändrades mycket under de år Tore arbetade i yrket. Och även sedan Lars tog över.
-Förr var det nästan bara kors som beställdes på stenarna. Nu är det väldigt stora variationer på motiven. Varje kyrkogårdsförvaltning har sina regler. På många platser accepteras inte den vita duvan, som är väldigt vanlig i Askersund.
-Som tur är kan man inte längre visa med gravstenar hur rik man varit. På äldre kyrkogårdar ser man på en gång vilka som varit rika eller fattiga. Fattigdomen följde med ända ut på kyrkogården , med små stenar, suckade Tore, när han berättade.
När Tore drev stenhuggeriet i Askersund högg man bara stenar till gravvårdar. När han började i yrket högs också mycket byggnadssten. I dag gör Lars inte bara stenar till gravvårdar. En stor marknad är också stenskivor i granit till köksinredningar.
Tore berättade för mej att det var lite knepigt att driva ett stenhuggeri som bara arbetade med stenar till gravvårdar. Ekonomiskt blev det väldigt ryckigt, så det gällde att planera noga.
-Under vinterhalvåret när vi stod hemma och bara högg sten kom det inte in några pengar. Sedan kom allt under några sommarmånader, upplyste Tore , mej om.
Lars Viktorsson har breddat sin verksamhet. Klart att det är mesta att göra under sommarhalvåret med gravar, men som nämnts har stenskivor till bland annat köksinredningar blivit en stor sak för honom. Och det går lika bra vinter som sommar.
Lars jobbar nu också mycket med köksinredningar. Granitblocken ska bli köksbänkar
Vad jag förstår kommer stenhuggeriet som funnits vid Floragatan i 78 år , att finnas ännu i många år. Lars har många år kvar fram till sin pension. Och när det är så dags kanske någon annan tar över…..
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
