Amatörfotografen

Karl-Oskar Sjöström med sina fotoböcker.

Sjöströms fotobok gavs ut 16 uplagor och i många olika länder

Karl-Oskar Sjöström är förmodligen Askersunds mest läste författare. Nu handlar det inte om någon roman, utan en epokgörande fotohandboken ”Amatörfotografen”. Rektorns grabb fick ut sina böcker i inte mindre än 16 olika upplagor. Boken har också getts ut på övriga nordiska språk. De är svårt för övriga askersundsförfattare att nå upp till Karl-Oskars nivåer. Förutom alla böcker medverkade han också rad olika uppslagsböcker med ämnet foto. Men det här var före digitalfotots inträde. När Karl-Oskar var i farten gällde bara ”vanliga” kameror, filmrullar och framkallning i olika vätskor. Och då var hans böcker ovärderliga för alla som ville ta en något så när bra bild.

Den första upplagan kom 1937. I början på 80-talet var det bara förre finansministerns Per-Edvin Skölds handbok i självdeklaration som gått bättre av alla fackböcker. Men Sjöströms bok var helt klart betydligt mera underhållande. Sjöström levde på senare år med fru Elsa i sin villa vid Stora Forsa några mil söder om Askersund. Han finns inte i livet längre, men vi hade mycket med varandra att göra under årens lopp. Och så lärde vi känna varandra på ett märkligt sätt. Men mer om det senare.

Karl-Oskar räknade sig alltid som askersundare trots att han var barnfödd i Linköping.

-Min familj flyttade till Askersund 1907. Pappa Henrik var rektor i gamla Sameralskolan och vi bodde i den södra kyrkflygeln vid skolan. Visserligen var jag son till rektorn på skolan, men trots det måste jag erkänna att jag var en riktig busunge.. Min stora hobby var att tillverka ryska smällare som jag sedan sålde till de andra grabbarna i staden. Ofta när det hände något bus i stan , sa man att det var ”rektorns jävla unge” som varit framme igen , berättade Karl-Oskar för mej en smula roat.

Busfasonerna försvann dock med åren. Karl-Oskar blev en stadgad karl sedan han lämnade Askersund. Först klarade han av det militära och sedan avlade han ingenjörsexamen på Chalmers i Göteborg. Hur kom då fotograferingen in i Karl-Oskars liv?

-Jag fick en kamera av min bror när jag fyllde 21. Det var inte så vanligt med sådana exklusiva saker på den tiden. Jag har alltid varit intresserad av bilder. Anledningen till att jag började skriva om fotografering , var att det inte fanns någon riktig bok för nybörjare på den tiden. Det retade mej, förklarade Karl-Oskar , för mej.

Karl-Oskar skrev till at börja med i olika uppslagsverk om fotografering. Senare blev han också fotografisk fackredaktör vid Bonniers.

-Det var inte jag som bad om att få skriva min framgångsrika bok ”Amatörfotografen”. De ringde från Saxon och Lindströms förlag och bad mej skriva boken. Förlagscheferna hade läst mina fotografiska artiklar i uppslagsverken.

Allt eftersom tekniken utvecklades inom fotograferingen omarbetade Karl-Oskar sina böcker för att hänga med i utvecklingen. För rektorns var det dock viktigt att alla fick lära sig grunderna för fotografering ordentligt. Oavsett vilken fin utrustning man hade.

-Folk tar alldeles för många färgbilder i dag. Den svart-vita bilden är oslagbar. Många gör också felet att de fotograferar allt istället för at koncentrera sig på några få motiv (det här var före digitalkamerans stora intåg). Gör man så blir det bra bilder , istället för 20 halvdåliga, var Karl-Oskars budskap den gången.

På äldre dagar blev konsten Karl-Oskars stora intresse. Han målade själv och läste alla konstböcker han kommer över. Paret Sjöström hade huset i Forsa som sommarbostad i många år, men på 70-talet flyttade de till Sydnärke för gott. Innan vi träffades första gången visste jag att det fanns en K O Sjöström som gett en bok med namnet ”Amatörfotografen”. Jag fick med boken på en auktion. Det var en lördag och jag var ute på journalistuppdrag. På måndagen ringde en Sjöström till mej på uppdrag av hembygdsföreningen i Hammar. Han jobbade med bilder för föreningens räkning. Vi taldes vid och jag berättade om boken som jag köpte på auktionen och att författaren hade samma efternamn som telefonören. ”Det är inte så konstigt, det är jag som skrivit boken”, blev svaret.

Efter det hade vi många samtal och jag besökte honom i villan hemma i Forsa. En mycket trevlig man.

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med några äldre bilder. Jag har plockat med några från gamla Sameralskolan där Karl-Oskars pappa var rektor och han själv var elev.