Varmbadhuset i dag. På övervåningen håller Länkarna till med sin verksamhet. Men det var länge sedan huset användes till badhus.

Texten är tillbaka på Varmbadhuset. Under många år skymtade den fram under målningen. Men jag drev en kampanj för att få tillbaka texten. Det lyckades och det blev inte så dumt.

Gamla Varmbadhuset i Askersund är förknippad med många trevliga minnen. Både för mej och många lite äldre askersundare. Som skolgrabb fick jag gå dit och bada en gång i veckan. Klassen fick gå på ett led från Kyrkskolan (Lindbogården) bort till Varmbadhuset och badmästare Tyra Rydén. Det var på den tiden det inte var så vanligt med badkar och rinnande vatten i husen. Särskilt då inte på landsbygden. Som tur var bodde jag bara några meter från stranden av Gårdsjön, så vi hade åtminstone nära till vatten.

När man sedan blev lite äldre blev det kommunala badhuset en samlingspunkt på lördagseftermiddagarna efter jobbet. Förutom bastubad, och tvagning, sedan gjordes helgens festplaner upp. Ibland kunde vi tas ända upp till Åboholm i Tiveden om vi samlade till taxi.Och så var det alltid trevligt att sitta och lyssna på de gamla stamgästerna i bastun. Den ena historien var värre än den andra. Själv sysslade jag lite med brottning i säsongen mellan bandyn och fotbollen. Och den sporten bygger i stort på att banta ner sig till ”rätt” viktklass. Så det blev åtskilliga timmar i Varmbadhusets bastu.

Bilden är från början av 70-talet då badhuset var ett badhus.

När Varmbadhuset stängdes i slutet av 70-talet, kom huset att användas till olika ändamål. Och gör så även i dag. Länkarna finns permanent på övervåningen där badmästaren hade sin länge hade sin lägenhet. Under en period förvandlades huset till Rikets Sal av Jehovas Vittnen . Som tack för allt trevligt jag haft i Varmbadhuset gjorde jag en ”kulturinsats” när det gäller texten på badhuset. Jag tycker själv det var en sådan insats, men kanske ingen annan…

När huset målades efter stängningen målades också den stora texten på väggen över. Men de stora klassiska bokstäverna ”VARMBADHUSET” lyste igenom trots målningen. Så var det i många år. Tyckte det var synd. För askersundarna var huset ett badhus och jag tyckte det borde synas. Bokstäverna fans ju ändå kvar under färgen. Det var ju bara att fylla i. Minns att jag skrev om det och pratade med Hasse Andersson på kommunen om det hela. Efter en tid ställde han sig på min sida. Lasse Pettersson som då målade gamla stationshuset fick gå över till badhuset och fylla i den gamla texten. Kanske många tycker det är en bagatell, men jag tycker det blev bra. Och det gör Hasse och Lasse också.

Badhuset som ligger nere vid Alsens strand har verkligen sin historia. I ett litet bås satt Tyra Rydén och sålde biljetter och lämnade ut handdukar. Bakom skylten ”Karbad” fanns ett gammaldags badkar på lejonfötter. Det fans tio hytter med draperier. Vågen var i det närmaste antik när jag badade där. På vågen hängde en ”Viktbok”. I den skrev stamgästerna i sin vikt vecka för vecka. I alfabetisk ordning. Det var bara att kolla vad grannen vägde, om man var intresserad av det.

Tyra Rydén var badmästare i Varmbadhuset under många år. Familjen bodde på övervåningen i huset.

På en annan skylt stod det ”Rakning undanbedes inom badhusets lokaler”. Den skylten hade sin egen historia enligt badmästaren. För när alal herar använde rakblad, hamnade det använda rakbladen på golvet bland badskum och använda borstar. När städerskan sedan kom och svepte ihop borstarna för att tvätta dem, skar hon sig förstås på rakbladen. Läkaren sa ifrån till slut, och skylten kom upp.

”De första tio åren på 40-talet eldade jag hela huset och bastun med ved. Det fanns veckor under de kalla vintrarna, då jag aldrig var ur kläderna, utan så gott som bodde nere i pannrummet. De gav mej ribbved att elda med och det var som att elda med tändstickor i den kalla vintern”, har Tyra berättat.

Tyra skötte alla tvätt i badhuset helt själv. Hon kokade vittvätten på vedspisen hemma i köket. Lönen var heller inte så storslagen. Hon fick 53:33 i månaden och fri bostad. Men när Tyra gick med i facket och det blev det andra bullar. Och högre lön.

”Kommunstyrelsen kom ner till badhuset och förklarade att det kommit tråkiga nyheter till deras kännedom angående badhuset. Och det var förstås at jag gått med i facket. Men jag var glad att några bakom ryggen och slippa svara själv”, förklarade hon i en intervju i mitten på 70-talet.

Så småningom köpte kommunen också en tvättmaskin till badhuset. Och det underlättade arbetet för Tyra, som var en mycket avhållen och älskad badmästare. Men hon kunde säga ifrån när vi skolungar fuskade med att tvätta oss. Tyra såg till att det blev ordentligt gjort. Och hon drog sig inte för att gripa in själv med tvagningen om det skulle vara så.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt. Kanske någon har liknande minen från badhuset som jag.