Bert Parsmo skrev en reportagebok om Sven Bergholm för några år sedan.

Sven Bergholm och Lapp-Lisa vid ett möte

Sven Bergholm försökte föra in två flyktingar i Danmark. Det gav honom 30 dagar i buren och stora tidningsrubriker.

Pastor Sven Bergholms liv fångades i en reportagebok med namnet ”Fångad av livet!” för ett en del år sedan . Det var Bert Parsmo som skrev boken och den såldes till förmån för Sydamerikas gatubarn . Det var en intressant bok om Bergholms arbete för de svaga. Bergholm blev rikskändis för en del år sedan då han åkte fast för människosmuggling vid danska gränsen. Han försökte smuggla in två flyktingar in i Danmark. Det handlade om två vettskrämda ynglingar som han förökte hjälpa. Pastor Bergholm blev dömd till 30 dagars fängelse.

För lite äldre askersundare blev boken extra intressant. Sven Bergholm-som bodde i Örebro när boken skrevs- hade bott i Askersund i sin ungdom. Hans pappa var pastor i Elimförsamlingen. I boken berättar han om åren i Askersund och människorna i staden. Det finns också några bilder från åren i Askersund. Vet inte om det finns några böcker kvar, för den som är intresserad. Hur som helst var det Marcus Förlag i Örebro som gav ut den.

På den tiden var Sven –eller ”Plösen” som han kallades under åren i Askersund – en busgrabb utöver det vanliga. Det beskriver han också i boken. Och varför. Sven hade börjat skolan i Stora Mellösa och var naturligtvis tvungen att flytta med sin familj till Askersund. Han var då åtta år. Men Askersund blev något både på gott och ont. Skolan blev en fruktansvärd upplevelse. Sven blev mobbad, framför allt av lärare, därför att pappa var pastor. Trots att Sven bara gick i andra klass var det en skräckupplevelse att gå i skolan. Han ville ta febern varje morgon för slippa skolan.

”Istället för att läsa odlad jag en annan sida som var naturlig för min läggning, nämligen att göra en massa bussträck.

Ungdomsåren tillbringade Sven ”Plösen” Bergholm i Askersund. Har framför gamla stadsskolan. Sven sitter längst fram tvåa från höger. På bilden finns ett antal kända askersundare. Det är bara att titta lite närmare.

Det blev inte bättre med buset när han kom till gamla Samrelskolan. När hans far och mor frågade hur det gick i skolan svarade Sven: Jag är bäst bland de fem sämsta. I boken påminner sig Sven om ”karusellfebern” som gick då, på grund av Lennart Hylands popularitet på radio. Det ledde till ”Snoddas” Nordgren , som slagit igenom hos Hyland, gästade idrottsparken i Askersund och sjöng sin Flottarkärlek. Sven och kompisarna gick dit för att lyssna. Och det var en mycket lång kö till entrén på IP. Då fick ordföranden i IFK se Sven i kön och ropade: ”Du kan komma den här vägen Bergholm. Du är ju reporter för Missionsbaneret och pressen går in här”. Skämtet gav Sven en verklig bra plats framför scenen.

När ”Plösen” var färsk som evangelist hälsade han på vid Vitsand i Tived. Bilden har jag fått av Kerstin Eliasson.

Vid 15 års ålder flyttade Sven till Örebro. När han skulle fylla 16 kom vändpunkten i hans liv, genom att lyssna till väckelsepredikanten Aron Andersson, också kallad Kongo-Aron. Vid 18 års ålder sökte Sven en evangelistkurs inom Örebromission. Han första pastorsjobb fick Sven i barndomsstaden Askersund. Det kom som en smärre chock för honom. Det var inte så länge sedan han hade gjort en massa busstreck där. En av de första han mötte var hans gamle rektor på Samrealskolan. Rektorn undrade vad han gjorde i Askersund. När Sven hade berättat att han skulle börja som evangelist i Elimkyrkan blev rektorns kommentar: Är det en fast anställning?” . Förmodligen kom inte rektorn på något bättre just då, lätt förvirrad över att Bergholm hade kommit tillbaka som evangelist.

Vid något tillfälle hade rektorn pratat med Svens pappa om sonens busstreck och använt ett bibelcitat trots att han inte var särskilt religiös. Sven mindes vad han hade sagt: Vi har kommit underfund med att där två eller tre är församlade för att göra bus, där är Sven mitt ibland dem”.

Bergholm har alltid varit mycket engagerad i flyktingfrågor och utlandsmission. Han har också arbetet i olika länder. Efter sin ofrivilliga Danmarksvistelse blev Sven ombedd att kommentera det hela i olika kyrkor. När Sven gästade Pingstkyrkan i Askersund vid en dagledigträff råkade han ut för ett riktigt påhopp av en invandrarfientlig person. Och på det viset blev jag som journalist också lite inblandad. Mannen tryckte in en tårta i ansiktet på Sven som ”tack” för hans engagemang för flyktingar och invandrare. Tårtmannen hade också tagit bilder som han ville att tidningen skulle publicera. Men jag tackade nej, för att istället ta kontakt med Sven. Han tog det hela med ro.

-Jag blev naturligtvis överraskad av åtgärden. Jag tycker om tårta, men vill helst skära biten själv, kommenterade Sven, det hela med busspojksglimten i ögat.

Sven menade att handlingssättet från invandrarhataren visade vilken typ av människa han var. En person som sakande argument för att andra åsikter. Som tar till tårtkastning istället.

Jag skrev om händelsen i tidningen, och sympatierna blev på Svens sida. Det hade nog inte tårtkastaren räknat med. Minns att många som varit på träffen ringde till och var mycket upprörda över påhoppet. Den som tog det lugnast var nog Sven själv.

Baksidan på reportageboken om Sven. Han står själv i mitten på bilden.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.