Gunhild Tannerstad visade släktforskare Gösta Svensson avrättningsplatsen på Svinnersta Mo. Han hade sökt den. Gunhild hade bott strax intill platsen i halva sitt liv.

Släktforskning är det många som ägnar sig år. Intresset för att ta reda på sitt ursprung verkar också bara öka hela tiden. Vad har förfäderna sysslat med? Är det något som är trevligt att få reda på, eller är det lika bra att glömma det som hänt i släkten så fort som möjligt. Själv brukar jag konstatera att man inte kan ta ansvar för hela släkten. Att man har nog med sig själv. Själv har jag aldrig släktforskat, men en gång fick jag en släkttavla av kvinna som hade forskat på min släkt. Hon hade gjort det av eget intresse och det var ju snällt. Och vi var heller inte släkt eller kände varandra…

En flitig släktforskare är musikledaren Gösta Svensson i Askersund. Han ramlade rakt in i en ruskig mordhistoria under sin forskning efter sin släkten. Det är sådant man får räkna med. Den blodiga händelsen utspelades vid Venstorp i närheten av Snavlunda år 1822. 14-årige Lars Persson blev då brutalt mördad av sin egen far, Carl Peterson. Det var kärlek till en ung flicka som drev honom att skära halsen av sin son, när denne låg och sov i stallet med sina två bröder. Carl Peterson tänkte ta livet av alla tre sönerna, men de andra två vaknade av Lars dödsarbete. Bröderna flydde från stallet, men en av dem han fadern hugga i halsen. Blödande tog han hjälp av grannar och klarade sig på så sätt att förblöda.

Hustrun till mördaren Carl Peterson hade avlidit, troligen förgiftad av maken. Han bestämde sig då för att gifta om sig med en vacker flicka som han träffat. Henens krav var dock at sönerna skulle bort på et eller annat sätt, innan hon flyttade ihop med Carl. Enligt gamla berättelser led manen av ”mordbegär”, så han valde att få bort sönerna på det sätt han kunde bäst. Det hela slutade med at Carl Peterson avrättades på Svinersta Mo år 1823. Tänk vad kärlek kan ställa till med…..

Strax efter dråpet på sin son blev Carl Peterson gripen och kastad i fängelse. Där satt han ett år. Den 12 juni 1823 fördes han till avrättningsplatsen i Snavlunda , för at först mista sin högra hand och sedan bli halshuggen. Det var ingen måtta på eländet. Barnamördaren nekade till alla anklagelser. Allt skulle ha inträffat i sömnen. Han skulle ut i stallet och slakta kreatur…

När Gösta Svensson berättade sin historia i Snavlunda hembygdsförenings medlemstidning, efterlyste han avrättningsplatsen på Svinnersta Mo. Han fick napp direkt. Gunhild Tannerstad hade bott strax intill avrättningsplatsen i halva sitt liv och kunde peka ut den. Hon hade flyttat till Vretstorp , så Gösta och jag åkte och hämtade henne.

”Redan som liten berättade farmor om avrättningen. På den tiden var det folk som gick till avrättningsplatsen när de var sjuka. Några droppar från den avrättades blod kunde bota sjukdom, hur ruskigt det än låter. Min farmor påstods ha en sjukdom, men hon levde i drygt 80 år”, berättade Gunhild , när vi besökte platsen.

Hon tyckte inte att det var det minsta otäckt att bo så nära en avrättningsplats.

”Inte brydde vi oss om sådant trams. Vi kallade området för nackaplatsen. Det var inte något märkvärdigt med det”, förklarade Gunhild, medan hon petade med sin käpp bland stenarna som markerade platsen.

Den ruskiga händelsen i Snavlunda har uppmärksammats i ett skillingtryck som kom ut 1828.

Så här långt kan det leda med släktforskning. En mordhistoria. Gösta sökte i Snavlunda församlings dödsbok. Då hittade han en text om ”gossen Lars från Odne dödad och mördad av sin egen far”. Det fick Gösta att gå vidare med forskningen.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt även om det rör sig om ett ruskigt mord.