”Gubben” Sjöberg på den plats han älskar. Fotbollsplanen

Sven-Olof Sjöberg arbetade vid Ramers (senare Rejmes) i över 50 år. Under många år var han reservdelschef.

”Gubben” Sjöbergs meritlista är lång. Både som spelare och tränare. Det var lite jobb med att få ihop alla tröjor innan jag tog den är bilden på gamla IP i Askersund.

I Askersund bor ”Mr Fotboll”, Sven-Olof ”Gubben” Sjöberg. Det mesta i hans liv har kretsat kring den kära fotbollen. På senare år har också golfen tagit en del plats. Visst har han hunnit med att skaffa familj och egen villa, men större delen av ” Gubbens ” fritid har ändå gått åt till fotboll. Villan på Borgmästargatan sålde Sven-Olof och Inger för en tid sedan för att flytta till en lägenhet, så nu kan gräsklippningen ersättas med lite golf utan ångest.

-Fotbollen har varit som ett gift för mej genom åren. Finns det något roligare än att gå ut en fin sommarkväll på en härlig gräsplan och spela fotboll, undrar ”Gubben” , som tränade fotbollslag långt efter pensionsåldern.

Sven-Olof har en mycket lång meritlista både som aktiv spelare och tränare. De första stapplande stegen tog han hemma födelsebyn Kvistbro i Västernärke.

-Min store idol på den tiden var storebrorsan Arne, som spelade i Fjugesta.. Han var duktigt i både bandy, fotboll och fri idrott. Det blev naturligt att jag också började spela i samma klubb som han. Jag hann också med att spela några matcher för Fjugesta i fyran, innan jag flyttade till Vretstorp 1952, berättar ”Gubben”.

Bakom flyttningen låg inte någon värvning. Nej den gången var det som ofta kärlek med i spelet.

-Jag träffade Inger i Vretstorp, så blev det bara så att jag också började spela fotboll där, erkänner han.

”Gubben” var aktiv spelare i Vretstorp under en tioårsperiod då klubben också nådde sina största framgångar. Han var med och förde upp laget i trean, som slitstark mittfältare. Nummer 4 hade han stadigt på ryggen under åren i Vretstorp, precis som idolen Olle Åhlund i Degerfors.

-På den tiden hette det att man spelade högerhalv och inte mittfältare som nu. Vi hade Mats Nilsson, Degerfors som tränare när vi låg i trean och han betydde mycket. Inte bara för att han var en duktig bollspelare, utan han kunde också berätta för oss som inte hade varit med så länge hur det var att spela allsvenskt. Vi lyssnade med spänning på hans berättelser från de stora matcherna i allsvenska, minns ”Gubben”.

Mats Nilsson från Degerfors tränade Vretstorp några år. ”Gubben” var imponerad av honom.

-En rolig sak var också att vi kom med på tipset en gång i en match mot Arvika , som vi för övrigt vann med 3-2. Jag minns att Putte Kock tippade fel i TV just på den matchen.

1962 började Sjöbergs långa tränarkarriär i en rad Sydnärkesklubbar. Några problem med klubbkänslan har inte haft trots alla klubbar.

-Som alla förstår klappar alltid mitt fotbollshjärta för Vretstorp. När det sedan gällde klubbarna jag tränade var det alltid den klubben som måste vinna. Något annat fanns inte för mej, säger ”Gubben”.

Den svåraste motståndare som ”Gubben” mött som fotbollspelare var Håkan Eklund, som då spelade i Forward Örebro. Han blev senare allsvensk i IFK Göteborg.

-Håkan var för snabb för mej. Jag hann aldrig markera honom, men så blev han också allsvensk.

Den svåraste motståndare på fotbollsplanerna som ”Gubben” stött på var Håkan Eklund, Forward, senare allsvensk i IFK Göteborg. Han var för snabb för ”Gubben”.

När det gäller duktiga spelare i hans hjärteklubb Vretstorp , så tvekar han inte på tre namn, Tage Johansson, Hans Forsell och Stig Cullbrant. Tage gjorde en kort men framgångsrik karriär i Örebro SK med ett avgörande framspelningar och mål i kvalmatcher 1960. Men Tage nöjde sig bara med en halv säsong ÖSK-tröjan, och någon säsong i Kumla. Han var allt för hemkär. Karriären avslutades i Tidaholm, av någon anledning…

Den störste spelaren som Vretstorp fått fram är Tage Johansson. Han spelade några matcher för ÖSK och hamnade då i Prärie Serien som samlarbild. ”Gubben” håller honom som den bäste i klubben. Tyvärr finna han inte kvar i livet längre.

Vad kommer då smeknamnet ”Gubben” ifrån?

-Det namnet fick jag på en träning i Vretstorp. Nu tar gubben bollen skrek jag till någon av de yngre spelarna. Sedan dess har jag kallats för ”Gubben”.

Jag själv har haft ”Gubben” både som tränare och medspelare i IFK Askersund. Han hade förmågan att skapa den rätta stämningen. Det var roligt at gå till träningarna. Minns att han blev lite ängslig när man gick över mittlinjen som back utan någon större täckning bakåt. Och oron var naturligtvis befogad. Vi träffas ibland och pratas vid. Och vi är lika pigga och alerta som förr inbillar vi oss. Men det är nog en bra bit från sanningen..

Bilden på IFK Askersund är från 1973. ”Gubben” stående längst till vänster var spelande tränare. Han var då fyllda 40. Övriga spelare är efter ”Gubben”, Jan-Erik Swärd, Börje Bohman, Kenneth Gustavsson, Rolf Bäckström, Ale Dalevi och Hanes Dalevi. Knästående fr.v: Hans-Olof Nykvist, Janne Nilsson, jag själv, Leif Henka Johanson, Hasse Dalevi, Anders Wallin och Kent Tummen Johansson

Det var kanske inte så konstigt att ”Gubben” kunde hålla ordning och reda på träningarna och ute på planen. Han var van med det från sitt jobb som reservdelschef vid Ramers som det hette på den tiden. Kan man hålla reda på tusentals skruvar och muttrar är 11 fotbollspelare en bagatell. Han jobbade vid företaget från det han var 15 och fram till pensionen. Bara det är imponerande.

-I januari 1945 åkte jag och en kompis med Svartåbanan in till Örebro för att söka jobb. Vi var båda fyllda 15 och inte särskilt modiga. När vi kom in till Örebro sökte vi upp bilfirman Ramers. Vi hade hört att det fanns jobb att få där. Så liten och klen som jag var kunde det inte bli aktuellt med något tungt jobb. Det förstod jag. Som tur var fanns det ett jobb som kontorsbud. Det passade mej perfekt. Mitt mål var att fortsätta arbeta några veckor, men det blev över 50 år. Efter några år hamnade jag på reservdelslagret och det var ett jobb jag trivdes med.

-Jag tog inte arbetet på Ramers för att jag var intresserad av bilar. Det var en ren tillfällighet att det just blev Ramers. På den tiden gällde det att snabbt hitta ett jobb så man kunde försörja sig. Vi var sex ungar i familjen. Skruva med bilar var inte min starka sida, men jag var bra på att plocka fram rätt muttra och skruvar.

Samtalen och intervjuerna är inte gjorda i går. Jag har helt enkelt plockat ihop lite av samtalen och intervjuerna med ”Gubben” som haft gjort under åren. Senast jag träffade honom var för några dagar sedan. Då var han på väg till gymmet, som han går till tre dagar i veckan.

I Lars Jonsson bok om Närkesbergs IK som kom ut före jul, finns det en hel del skrivit om ”Gubben”. Han var i klubben som tränare några år.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt