Torsten Irdevall hade ordning och reda på sina tidskrifter. Och det var nödvändigt han hade tidningar från ett tiotal länder.

Mi sentas min tre bone en Åmmeberg! Fritt översatt från esperanto; trivs du bra i Åmmeberg. Torsten Iredvall var helt säker på i sin ungdom att esperanto skulle bli ett gemensamt internationellt språk. Men sedan kom kriget och ”herrar” som Stalin och Hitler, ställde till det. De tolererade några andra språk än sina egna. Tyvärr drabbades och esperanto av deras banbulla. Till Torstens stora sorg.

Torsten bodde och hade sitt jobb som ladugårdsförman i Åmmberg. Han var också mycket facklig aktiv och ledare för den lokala lantarbetaravdelningen. Han stora intresse vid sidan av den fackliga kampen var språk. Och då särskilt esperanto. Redan som 14-åring hade han börjat läsa det internationella språket. På 30-talet dominerades ABF:språkcirklar av esperanto. Trots motgångarna gav aldrig Torsten upp hoppet om esperanto som världsspråk. Fram till sin död kämpade han för sin ungdomsförälskelse – esperanton.

”Visst har språket sina brister , men jag är övertygad om att man kommer att lösa de problemen”, förklarade han för mej en gång med yviga gester och en snabbhet i tungan, som skulle ha fått många snabbpratare på radion att bli gröna av avund.

Torsten deltog i internationella esperantokongresser. Bland annat i Paris. Fram till sin död plöjde han igenom de flesta esperantotidskrifter som kom ut. Resor och språk var hans stora intresse. Hemma i det lilla röda huset vid Skalltorpsvägen i Åmmeberg hade han en imponerande bok-och tidskriftssamling på olika språk. På senare år bodde han i Askersund på servicehuset Linden.

Torsten var fackligt aktiv i många år. Han skrév bland annat artiklar till Lantarbetarförbundets tidning. Han uppfann occkså ordet ”avkosering” när det handlade om nedläggning av lantbruk.

Torsten härstammade från Dänningelunda socken i Småland. Hans morfar var riksdagsmannen Johan Engqvist. Vid sidan om sitt språkintresse var han mycket fackligt aktiv i lantarbetarförbundet, med otaliga artiklar i förbundstidningen Lantarbetaren. Han tyckte inte om en del beskrivningar av lantarbetarna.

”Det är en social myt att myt att vi hade det sämst. Lantarbetarna hade det inte sämre än industrifolket. Det är endast två författare som beskrivit de verkliga förhållandena och det är Moa Martinsson och Jan Fridegård. Ivar Lo Johanssons berättelser om statarlivat ger jag inte mycket för. Men så hade han aldrig heller arbetet inom lantbruket”, upplyste Torsten.

Som fackrepresentant var han med om ett otal tvisteförhandlingar. Enligt Torsten behandlade alltid de stora arbetsgivare sin anställda mycket väl. Själv tycket han att gruvbolaget Vieille Montagne (som också hade lantbruk) var den bäste arbetsgivare han hade haft. Torsten var en mycket berest lantarbetare. Han var ute i Europa och studerade lantarbetarlivat, för att sedan berätta om upplevelserna för sina kamrater genom förbundstidningen.

”Esperanto hade jag mycket nytta av under mina resor”, förklarade Torsten, många gånger.

Gruvbolaget sålde sin kobesättning 1978. I samband med det skrev ladugårdsförmannen Torsten en rolig, men samtidigt en allvarlig artikel i företagstidningen. Rubriken var: Kolukten som försvann. Han uppfann då ordet avkosering. Redan 1978 varnade Torsten för kommande överskottsproblem inom lantbruket. Han var också bedrövad över det sjunkande medlemsantalet i förbundet. Efter kriget 1945 hade förbundet 50 000 medlemmar. I dag finns inte förbundet kvar längre. Lantarbetarna tillhör numera Kommunalfacket. Jag var med honom på 80-talet när Sydnärkes sista lantarbetaravdelning –avd. 41 Stjärnsund- höll sitt sista möte.

Stjärnsundsavdelningen gick senare upp i Örebroavdelningen. Stjärnsundsavdelningen hade bildats i skogsbacke vid lilla Hammarsundet 1927. Torsten hade varit kassör i avdelningen under många år. Han var naturligtvis mycket bedrövad när vi hade sällskap ur möteslokalen.

Frågan är om det gått samma väg med esperanton som det gick med lantarbetarförbundet? Jag har inte hört något om esperanto i Sydnärke efter Torstens död. Men kanske det internationella språket lever ännu i trakten? Kanske någon vet?

PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt