”Påsa-Johanna” Nilsdotter. Ett kvinnorginal

Historier om Lerbäcksorginalet ”Påsa-Johanna” lever fortfarande kvar i trakten. Berättelsen om den ovanliga damen har gått i arv, från generation till generation. Det måste ha varit en mycket märklig kvinna, annars hade inte historier om henne levt kvar snart 90 år efter hennes död. Och det finns också en bild på henne som tur är.

Hennes namn var Johanna Nilsdotter, född vid Ykullen i Tived i april 1848. År 1922 avled hon 74 år gammal. Enligt gamla Lerbäcksbor gick ”Påsa-Johanna” omkring i västra delen av Lerbäck. Hon hade påsar fram och bak, stora och små. I påsarna förvarade hon sina kläder och andra tillhörigheter. Sällan kom hon in i en stuga utan berömma allt som fanns där. Hon talde inte rent utan kunde låta:

”Seja ni, så stuga ni haj, å så fina gardiner. Snälla ni, får ja en liten håckebit å nåra kaffebönej.

Kaffe var något av ”Påsa-Johannas” stora glädjeämne i livet. En gång blev hon tagen av en ridande polis på stora vägen och placerades i en hängmatta mellan hästarna. Detta var långt före bilarnas tid. Hon berömde de vackra hästarna och ridturen i övrigt. Det var en upplevelse hon aldrig tidigare varit med om.

På polisstationen kom man ingen vart med henne. Hon kunde visa upp 110 kronor i kontanter varför hon inte kunde anses som lösdriverska. Om någon frågade henne var hon bodde blev svaret:

”Hit och dit har sina vägar, fram och tillbaka är lika långt”.

”Påsa-Johanna” tiggde sig fram och drev lite handel , så att hon fick in några ören. De äldre i Lerbäck kommer ihåg att hon ofta stod vid dikeskanten och sjöng visor. Någon har också skrivit en visa om henne. De första raderna i visan lyder:

I Närke på landet man ofta

Kan möta

En gumma så fryntlig, med

Uttryck så söta

I stugorna ber hon att få lite

Granna

Och därför hon kalls ”Påsa-Johanna”.