Utsikten från Stöökagatan mot vattnet på 50-talet
Utsikten från Stöökagatan oktober 2009.
Det finns vatten barrväxterna
Ingen kan tro att det döljer sig vatten bakom barrväxterna som passar mera på en kyrkogård. Planteringen intill kajen kom till i miten på 90-talet
Förr i tiden var det mycket att viktigt i Askersund att utsikten från torget ned till vatten inte var skymd. Det skulle inte vara några fula buskar som skymde. Utsikten skulle locka ned folk till vattnet och hamnområdet till en stunds avkoppling. Så hade det alltid varit och så skulle det förbli. Åtminstone trodde de flesta Askersundsbor så. Närheten och utblicken mot vattnet var ändå något av stans stolthet.
I mitten på 1990 –talet hände något vid Fisktorget. Utsikten från torget utmed Stöökagatan ner till hamnen förmörkades helt. En kyrkogårdsliknande plantering med barrväxter anlades bara en halvmeter från stenkajen! Det måste ha skett ett tankefel. Eller också fanns det några barrväxter över i förrådet? Som bekant brukar växter bli större och tätare. Och det blir också så barrväxter. Precis som alla befarade när planteringen anlades skymmer den i dag helt utsikten mot vattnet från torget ner mot Stöökagatan och Fikstorget. Många hade svårt att hitta någon anledning till plantering redan på 90-talet och det är lika svårt i dag att förstå vad meningen med det hela var.
Minns att näringsidkarna i hamnområdet var mycket irriterade på kommunens plantering vid kajkanten. Vattnet lockade folk till området, men barrväxterna skymde. Det var svårt att se vad som döljde sig bakom buskarna. Inget har hänt och planteringen har växt till sig. Kommunen lovade att se över det hela när protesterna kom. Buskarna skulle plockas bort och planteras på något annat ställe…..
Namnet Fikstorget kom ganska sent upp som ett namn på en skylt. Många i Askersund kanske tycker det är ett märkligt namn på den fyrkantiga grusplanen som nu blivit parkering. Namnet på platsen är gammalt, så det var bara en återgång till en svunnen tid när skylten kom upp. De äldre planteringarna från Fikstorget och Sundsgatan norr ut, anlades i början av 30-talet av en privatperson. De flesta av björkarna finns kvar, liksom gräsmattorna.
I mitten av 1800-talet ägnade sig Askersundsborna åt planteringar och utsikter, såväl på offentliga platser som på den egna tomten. I början av 1800-talet blev Borgmästareholmen förvandlad till en vacker park. Holmen hade tidigare varit helt kal. En man vid namn, Felix Beckman, uppmanade folk att skänka pengar till trädplanteringar in mot staden. Beckman tyckte det var behagligt att närma sig städer som var omgivna av alléer. Det är väl bara att hålla med, även om det börjar bli tunnsått med stadsalléer. Om det överhuvudtaget finns några kvar…
Felix Beckman ville ha alléer intill alla städer. Så här såg väg in till Askersund från Vretstorpshållet ut år1935. Till höger ligger i dag Kalles Trädgård.
Kanske man kan tyckte att utsikter är en bagatell och inget att orda om. Men det är onödigt att förstör de som finns i Askersund. Tycker jag. Och vad jag förstår en del andra också.
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt
