Inga Stridh (Rosengren) och Ulla Hammarberg, hade varit vänner i 80 år när jag träffade dem för några år sedan vid Ingas föräldrahem på Nora Bergen i Askersund. Ulla finns inte längre i livet. Inga, 93, är bosatt i Floda i närheten av Alingsås. Hon kan berätta hur det var på bergen en gång i tiden.

Axel och Agnes Rosengren , Ingas mamma och pappa, utanför huset på Norra Bergen.

Inga själv i sin ungdom utanför föräldrahemmet.

Askersunds första matservering fanns på Norra Bergen hemma hos Rosengrens. I mitten sitter Ingas pappa Axel. Farmor Ida drev serveringen

Ingas pappa Axel var en känd person i Askersund. Många gamla askersundare minns honom säkert från den tid han åkte runt och sålde fisk. Han jobbade också som vaktmästare på gamla idrottsplatsen.

Norra Bergen 1907.

Vy från bergen ner mot Hospitalsgatan och Missionskyrkan.

Askersunds kommun visar ofta med stolthet och glädje upp bebyggelsen på Norra Bergen. Kulturen förlägger sina stadsvandringar förbi de små röda välskötta husen med sina uthus. Rena idyllen. Och kultur om något. Gästande turister blir ofta lyriska över vad de ser.

Bebyggelsen på Norra Bergen har dock en mörkare historia än vad som framgår i dag och som det inte pratas så mycket om. Precis som övriga centrala delar av Askersund rutades även Norra Bergen in med rektangulära kvarter. Helt i stormaktstidens rätlinjiga anda. Men planen för Norra Bergen förverkligades aldrig. Markförhållanden var för svåra ansåg de styrande över planen. Istället växte det upp en enklare bebyggelse där så terrängen tillät. Hantverkare, daglönare och de allra fattigaste i stan byggde små enkla hus av timmer och bräder i traditionell stil. Husen rödfärgades också. Husen byggdes sedan till när ekonomin tillät. Annat var det nere i stan där husstilarna växlade.

Husen på Norra Bergen uppfördes i mitten och slutet av 1800-talet. Flera av de gamla husen har tyvärr rivits. De som bott på bergen har fått kämpa och slita för uppehället. Det är förmodligen också en av skälen till att de nuvarande husen bevarats. Byggherrar och folk med riktigt mycket pengar hade förmodligen rivit husen och byggt nytt. Men de som bodde där i början på 1900-talet hade inte pengar till några extravaganser. Därför blev husen kvar och vårdades ömt av ägarna. Till allas glädje.

Några som vårdat husen genom åren på bergen är familjen Rosengren. Inga Rosengren-Stridh, 93, numera bosatt i Floda, växte upp med sin familj på Norra Bergen. Barnen har tagit över skötseln av husen. Inga försöker dock komma till Askersund någon gång om året. För några år sedan träffade jag Inga och hennes kompis sedan 80 år tillbaka, Ulla Hammarberg, för ett reportage, Vi träffades hemma hos Inga. Vid det tillfället förklarade hon bestämt att föräldrahemmet skulle vara kvar i släkten. Och så har det blivit.

Inga och Ulla växte upp i 20-talets Askersund. De gick i samma klass, men Inga var ett år äldre än Ulla, som inte finns kvar i livet längre. Anledningen till att de ändå blev klasskamrater berodde helt enkelt på Ingas snälla mamma Agnes.

”Mamma visste att jag skulle få en mycket elak lärare. Hon tyckte inte att jag skulle ha en sådan lärare, utan hon såg till att jag fick vänta et år på skolgången. Den officiella förklaringen var att jag skulle vara hemma och se efter min bror”, har Inga berättat för mej.

Det var lugnt och fridsamt att växa upp i Askersund tyckte Inga och Ulla. En liten idyll.

”Visst var det fattigt, men så var det nästan för alla på den tiden. Ingen tänkte på det. Minns att jag var mycket avundsjuk som barn på alla som blev bjudna på fina kalas och som fick glass. Nu för tiden kvittar det med glass”, upplyste Inga.

Både Inga och Ulla var aktiva inom nykterhetslogen. De kom med tidigt. Logen var en stor samlingsplats för ungdomarna i Askersund när Inga och Ulla växte upp. Det ordnades dans, teater, sång och musikunderhållning. Inga började arbeta vid Telegrafstationen i Askersund. Senare när hon träffat kärleken och flyttat till Göteborg arbetade hon vid Energiverket i Göteborg. Ulla och hennes make Gösta drev konditori i Askersund.

Mamma Agnes ställde verkligen upp för Inga när hon var barn. Inga återgäldade vänligheten senare i livet när mamma Agnes blev sjuk och ensam.

”När mamma blev sjuk och ensam tog jag ner henne till Göteborg. Hon bodde hos oss de sista tolv åren. Jag slutade också att jobba för att kunna vara hos henne”, berättade Inga.

Någon klok person har sagt att är man snäll mot sina barn, har man igen det när man blir gammal. Inga är ett lysande exempel på att det är så. Minns från reportaget att både Inga och Ulla var mycket nöjda med sina liv. De ville inte ha något ogjort Snälla män och duktiga barn. De ville inte ändra på något. Det tråkiga var glömt.

Bilder till bloggen har Leif Linus Larsson plockat fram från sin stora samling. Själv har jag bidragit med färgbilden och texten.

PS! Kommentera gärna. Det kanske finns någon som kan berätta om livet på Norra Bergen ?