Lars-Gunnar Björklund visade oss runt på Stockhols Stadion i samband med ett besök av läntes idrottshistoriska sällskap.
Hulda Bergström i Askersund var moster till Lars-Gunnar. Under sommarloven vistades han hos henne på gården i Vagersta. Morfar och mormor bodde där också.
Lars-Gunnar började sin idrottskarriär på ladugårdsbacken i Vagersta genom att tävla mot moster Hulda i löpning. Här är de båda.
Ett av Lars-Gunars många besök i Askersund. Här intervjuad av IFK:s bandystjärna Svante Eriksson
I sin bok skriver Lars -Gunnar om sina somrar hos släkten i Askersund.
Lars-Gunnar visste att moster Hulda och jag träffades ibland. Han passade också på att skriva det i boken jag köpte av honom.
Radio-och TV-kändisen Lars-Gunnar Björklund, har på sätt och vis sina rötter i Askersund. Det tyckte i alla fall hans kära moster Hulda Bergström när vi taldes vid en gång i tiden. Hon finns inte kvar i livet, men hon var väldigt stolt över att vara moster åt Lars-Gunnar. Hon pratade om det ofta när vi träffades. Som grabb tillbringade Lars-Gunnar sina sommarlov i Vagersta utanför Askersund hos morfar och mormor och hos moster Hulda och morbror Sigge.
Lars-Gunnar har tillbringat en stor del av sitt liv i rampljuset av de stora idrottstjärnorna. Själv har han varit aktiv handbollsspelare i sin älsklingsklubb Djurgården. Men han började sin karriär genom att springa ikapp med moster Hulda på ladugårdsbacken vid Vagersta. Det har han berättat själv. Hulda finns inte i livet längre, men Lars-Gunnar var noga med att hålla kontakten både med henne och Askersund under alla år.
”Han brukar alltid skicka kort när han är ute och flänger och far i världen. Lars-Gunnar var alltid väldigt framåt som barn. Idrott intresserade honom tidigt. Han lärde sig läsa i en idrottsbok när han var fem år. På den tiden när vi tävlade på ladugårdsbacken tog vi tid med hjälp av en väckarklocka. Det var väl inte så exakt. Han ville alltid vinna och jag brukade säga att, hur jag än springer så är du värre än jag. Förstod att han skulle gå långt”, berättade Hulda, en gång när vi träffades i hennes lägenhet i centrala Askersund.
Hulda och jag hade kontakt med varandra ganska ofta. Hon var en mycket aktiv föreningsmänniska som lämnade referat och förklarade vilka saker som hon tyckte jag skulle skriva om. Hulda tyckte bäst om reportage och artiklar som rörde vanliga enkla människor. Minns att hon var extra stolt över Lars-Gunnar en gång i mitten på 80-talet då han skulle komma till Askersund och ha lottodragning med maskinen Dracula.
”Lars-Gunnar kommer och hämtar mej med sin bil till dragningen. Det ska bli spännande . Jag har aldrig set något sådant i verkligheten. Sen vet jag att han hade stannat lite hos mej, men han har inte tid”, upplyste Hulda mej några dagar före dragningen.
Under gymnasietiden på Norra Latin fick Lars-Gunnar ansvar för de idrottsliga aktiviteterna . Det ledde i sin tur till kontakter med radion. Sedan vet alla hur det gick. Lars-Gunnar blev en av våra allra populäraste idrottsreportrar. Enligt vad jag har hört berättas gjorde han sin första radiointervju med IFK-aren och bandystjärnan Svante Eriksson.
För något år sedan träffade jag Lars-Gunnar på Stockholms Stadion på en resa som länets Idrottshistoriska Sällskap hade ordnat. Lars-Gunnar var värd. Han visade oss runt på den gamla olympiastadion. Sedan var det samkväm på Rikshistoriska Idrottsmuseet , då Lars-Gunnar på sitt eget personliga och trevliga sätt berättade idrottsminnen. Han presenterade också sin bok ”Minnesluckor –livsstycken och klacksparkar”. Det var en ”mycket fin dag” som Bo Kaspers brukar sjunga. I Lars-Gunnars boken finns en del att läsa just om sommarloven och släkten i Askersund, för den som är intresserad.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
