För någon dag sedan skrev jag på bloggen om luffarhärberget Skoporten vid uppfarten till Stjärnsundsallén. Huset finns inte kvar längre och verksamheten upphörde 1956. Många minns det vita huset vid vägkanten. Jag efterlyste lite bakgrund till verksamheten. Nu har jag hittat den själv. Det brukar kallas källforskningen.
Det var brukspatron Albert Cassel och hans maka Augusta som tog initiativet till att upplåta ett rum i Skoporten till luffarhotell. Året var 1924. Nu var det inte bara av ren humanitet som makarna Cassel upplät rummet. Mul-och klövsjuka sköt fart 1924 och utestängde luffarna från logar och loft. Cassels var naturligtvis rädda för att vandrarna skulle ta sig in logarna trots förbudet. Skoporten blev ett alternativ för vandrarna.
Det var Karl XIV som på sin tid lät uppföra byggnaden vid Skoporten. Hade Hans Majestät kunnat ana att det så småningom skulle bli landsvägsriddarna som skulle överta grindvaktarstugan vid allén hade han kanske tänkt sig för två gånger innan han lät uppföra Skoportsbygget. När Skoporten stängdes var det Uppsala Universitet som ägde stället. Beslutet togs av Universitetets Skogsförvaltningen. När arbetslösheten var som störst på 30-talet var det inte mindre än 1600 luffare som tog in på Skoporten under ett år. Rekordet för en natt var 16 personer
Snickaren och trotjänaren vid Stjärnsund, Ernst Pettersson var 76 år när verksamheten stängdes 1956. Han bodde i en del av huset och var ansvarig för verksamheten i 32 år. Ett problem mot slutet var det ökade supande bland hyresgästerna. Brännvinet hade släppts fritt 1 oktober 1955. Bland de som gick arbetslösa på vägarna fanns många vilsna själar som gärna tog till flaskan.
OVE DANIELSSON
PS! Kommentera gärna
