Oves Blogg

Gamla smedjan vid Askersundsverken.

I ett central läge på området Västra Strandparken i
Askersund finns Askersundsverkens gamla smedja. Utvändigt har byggnaden fått en
verklig ansiktslyftning. Invändigt finns
mycket av det gamla kvar, bland annat ässjan och traverser i taket. Det kommunala
bolaget Askersunds Kommunfastigheter AB, äger och förvaltar lokalerna i
området. VD för bolaget är kommunchef Madeleine Andersson. Det finns
diskussioner om hur den unika industrilokalen ska användas, men ännu inget
konkret. Men det kommer nu byggare Magnus Lundin med.

Magnus vid PEAB ansvar för det pågående bygget och som
också var ansvarig för nya Sjöängen, har ett förslag på hur kommunen ska
använda smedjan.

-Gör smedjan till en konsthall. Det är en fantastik
lokal med stora utrymmen. Bara det att ässjan och traverserna finns kvar är
unikt. I dag är det populärt med smideskurser. Allt finns ju här. Belysning
från de gamla takkonstruktionerna på konsten skulle också bli unik. Lokalen kan
ställas i ordning utan större kostnader. Värme finns redan i lokalen. Vitmåla
väggarna och spackla golvet så har sedan kommunen en konsthall utöver det
vanliga, förklarar Magnus, smått lyrisk.

Magnus Landins förslag är att förvandla smedjan till en konsthall.

-Låg den här
lokalen i Örebro så skulle arkitektfirmor och liknade
stå i kö. En konsthall i verkstadsområdet skulle verkligen passa in.
Närheten till Sjöängen, Strandparken och alla kommande bostäder är unikt.
Mycket bli samlat på gångavstånd i
området. Ett strövområde kan man säga. Det kan inte bli så mycket bättre, säger Magnus.

När
O`Learys satsade på Askersund
för några år sedan var ett av
skälen just en av de gamla verkstadslokalerna. En del av det gamla sparades och det blev en
unik lokal med bowlingbanor.

I nya Sjöängen finns i dag en konsthall. En del
tycker den är för liten. Vad skulle hända med en sådan lokal om konsten
flyttades till gamla smedjan. Var det inte en onödig satsning?

-Nej det tycker
jag inte. Det är lätt att öppna en dörr från skolbiblioteket. Kan bli
ett tyst rum eller ett mötesrum om det skulle vara så. En bit av skolbiblioteket
blev ju konsthall, upplyser Magnus.

Askersundarna som gör sina dagliga promenader i
Strandparken kan konstatera att ett nytt bostadsområde håller på att växa fram
på gamla verkstadstomten, som numera kallas Västra Strandparken. Det är ett
attraktivt läge vid Alsens strand så man kan förstå att det varit kö till
lägenheterna som nu byggs i området. Och
flera är på gång. Det handlar enbart om bostadsrätter, så man får inte ha allt
för tunn plånbok. Lite äldre villaägare säljer och köper istället
bostadsrätter. Förhoppningsvis har unga familjer möjlighet att köpa de tomma
villorna.

Ännu har inte någon politiker eller annan ansvarig tagit
del av Magnus ide med smedjan på verkstadstomten, men han är att lita på. Magnus
kan det där med byggen. Det är bara att kolla på nya Sjöängen. Med den här
bloggen får alla i demokratisk ordning chansen att fundera på lösningen för
Askersundsverkens gamla smedja. Ett frö är sått. Det är ju vår.

Aprilskämt i tidningarna har tunnats ut under senare
år. Det är bara att konstatera sedan årets 1 april passerat. När jag arbetade
som journalist var det aprilskämt på varje lokalsida i tidningen. Som tur är
har ansvariga på tidningarna dragit ner lite på skämten. I dag finns det ofta
bara ett skämt och jag tycker det räcker bra.

Som journalist var själv inblandad i ett antal
skämt, mer eller mindre bra. Ett av det som läsarna tyckte var det bästa var
inte något aprilskämt utan en mycket seriöst nyhet. En firma skulle öppna ett
varuhus i centrala stan just den 1 april. Skrev om det, men när jag kom ut på
stan kom folk fram och förklarade att det var ett mycket bra skämt. ”Vad får du
allt ifrån” undrade någon. Varuhuset skulle öppna på förmiddagen så jag förklarade
att de skulle gå dit själva och kolla. ”Varuhus i Askersund! Det kan du glömma,
mej lurar du inte”, var en annan kommentar. Som tur var det många som tog
artikeln på allvar. Det var kö till Varuhuset när de öppnade på förmiddagen.

Vid ett annat tillfälle bad jag kontroversiella
kommunalrådet Sven-Erik Franzèn om hjälp med ett skämt. Vi gick upp till
Vattentornet och berättade om att det skulle bli bostäder och servering i
tornet. Dagen efter blev han påhoppad av folk för sina ”vansinniga” idéer med tornet.
Och han fick elaka brev. Det slutade med att jag fick skriva i tidningen att
det var min ide och att Sven-Erik var
oskyldig. Han var bara snäll som medverkade. I dag ägs Vattentornet av
Askersundsbostäder och vem vet hur de tänker med stadens riktmärke nummer ett i
framtiden?

Ett riktigt bra skämt som lockade 100-tals personer
gjords 1955 när järnvägen i Askersund var på väg att försvinna. Folk bjöds in
till den sista resan. Passagerarna skulle erbjudas en minnesvärd resa genom att
man prytt vagnarna invändigt med kulörta lyktor och färgstarka ballonger.
Musikkåren skulle spela . Vidare skulle direktör John Franzèn bjuda på kaffe.
Alla passagerare skulle också få en gratisbiljett att placera på rockuppslaget.
För att eliminera skakningarna hade Fortifikationsförvaltningen ställt upp med
madrasserade kuddar. Hemvärnet och brandkåren skulle också ställa upp med folk
om det skulle hända något oväntat. Tidningen uppmanade också folk att komma i
tid eftersom antalet platser var begränsad . Ingen av de som kom till stationen
erkände att de blivit blåsta av tidningen. De hade bara vägarna förbi. Ett
100-tal personer…

Har varit i Örebro
och lyssnat på boxaren och författaren Åsa Sandell. En intressant föreläsning
om hennes karriär som boxare. Det var Idrottshistoriska Sällskapet i länet som
ordnade föreläsningen samband med sitt årsmöte. Åsa har inte tagit skada av
boxningen, mer än någon blåtira ibland. Föreläsningen lockade mycket folk till
Engelbrektsskolan i Örebro. Sällskapets träffar är alltid mycket välbesökta. Vi
brukar vara några medlemmar från Askersund som åker till Sällskapets träffar.

Sällskapet är också ansvarigt
för utställningen All of Fame som vandrar runt till länets kommuner. Just nu
finns utställningen på Sjöängen i Askersund.

En lördagsmorgon i början av
1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i Askersund radikalt. Den omfångsrika
tiostammade vitpilen i Järnvägsparken (ibland också kallad Skolparken) föll då
till marken. Trädet med sina många stammar och stora krona var en verklig sevärdhet
i Askersund.
Något som askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock
pilen börjat krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand
och grenarnas tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen.
Fyra av stammarna knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några
meter.

Palme i Strandparken. I parken hölls alltid stora arrangemang en gång i tiden.

Det ståtliga trädet -på den
tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande släktet. I det
lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till Tarzans djungler. Undrar
om så många ungdomar i dag har hört talas om Tarzan och hans vackra kvinna
Jane. Ni äldre minns förstås hennes replik ” You Tarzan, me Jane”. En replik
som hon försökte trumma in i Tarzans huvud.
Och det verkade inte vara lätt. Nu
är det andra hjältar som gäller. Sorgen efter det den stora pilen var stor i
Askersund. Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl,
gärna med en kamera innan trädet sågades ner helt.

Många trodde att pilen var
flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det inte. De styrande i stan hade några år före fallet
kallat salixforskaren och professorn, Heribert
Nilsson, för att titta på det ståtliga trädet. Han konstaterade att
trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer hastigt och
trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

De styrande i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor
Nilssons bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde
väl åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga.

OBS! Mer text och bilder finns på na.se under Askersund och Askersundsbloggen. Gå gärna dit och kolla.