Oves Blogg

Solberga IP.
Bild: Ann-Sofie Fahlström

IFK Askersund hade en förhoppning om att få till
ett tillfälligt omklädningsrum i direkt anslutning till fotbollsplanerna vid Solberga
inför den här säsongen. Men så blir det inte. Kommunen har kollat med
fotbollsförbundet för säkerhets skull om vilka krav som gäller. Det räcker med
att det är ett rimligt avstånd från omklädningsrum till planen som i dag. Att
det sedan är opraktiskt och lite udda med planer som saknar byggnader för
omklädningsrum och pausvila i direkt anslutning till spelplanerna är en annan
sak. Det vet alla som varit aktiva på något sätt inom sporten. Lite unikt.

OBS! Tjänsteskrivelsen finns med på na.se under min blogg Askersundsbloggen. Går gärna dit och läs.

Stöökagatan i mars 2017

En liten bit av Stöökagatan utanför Rådhuset gjordes
om till gågatan för en del år sedan. Företagaren en bit längre bort från torget
vill att gågatan ska förlängas ytterligare några hundra meter öster ut till
korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Åsikter som ägarna utmed gatan kämpat
för några år, men ännu utan resultat.
För att verkligen markera att det finns butiker och näringsställen har
ägarna satt upp ett antal vimplar över gatan. Vimplar som de kvinnliga
företagarna sytt själva och satt upp över gatan. Nästa steg bör resultera i en
gågata menar de fyra företagarna.

Josefine, Veronica och ägare Madde vid Lilla Living, tycker det blev bra med vimplar över gatan. Förhoppningsvis lockar vimpelspelen över gatan kunder en bit bort från torget.

Stöökagatan i augusti 2016

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan
norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den
stora matvarubutiken. I gamla posthuset vid Stöökagatan finns både ”Silver
Carina” med sin verkstad, Eva Sääv med sin shopping och detaljhandel. Hon
arbetar också som tapetserare. ”Glas och
Lakrits” med Beatrice Andersson finns i huset och tvärs över gatan i
Borgmästarhuset driver Madde Stjenström ”Lilla Living”, där det också finns ett café,
så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Det påminde
lite om gamla tider vid Stöökagatan.

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr
ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sybehörsaffär, Erik
Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson
skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack.
Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

Stöökagatan. Bild från Leif Linus bildsamling.
Vykort från Stöökagatan från 40-talet.
Stöökagatan. Bild från Leif Linus bildsamling. Polisman Artur Fredö med cykel.

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det
kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund.
Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars
Stöök som gatan uppkallats . Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks
klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev
det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Nya Sjöängen i Askersund har blivit en trevlig
samlingsplats där det finns lite av varje. En konkurrent till det populära
hamnområdet där det mesta sker under sommarhalvåret. Två mycket attraktiva
platser i en centralort är väl inte fy skam. Marie som är ansvarig för
scenkonsten på Sjöängen har lyckats få en rad artister till huset, både kända
över hela Sverige och lokala kulturarbetare. Dansbandskvällarna får heller inte
glömmas. För att klara det måste man ha bra kontakter. Och det verkar Marie ha.

Fullmäktige har också sina framträdanden i Sjöängen
och det kan ibland vara underhållande . Senast var det också Sverigepremiär för filmen om Eva Eastwood i Folkets hus
regi. Kommer att tänka på två andra
Sverigeprimär i Askersund och då i gamla Folkets hus. Filmen ”Häxan” på
50-talet som delvis spelades in i Askersund. Med i filmen fanns massor av
lokala statister. Kände en som skulle spela lite berusad. Tyvärr kom han inte
med i filmen. Han gick in lite för hårt i sin roll och inslaget gick därför
inte att använda.

Jan Troells film ” Vit som en snör” om
fallskärmshopperskan Elsa Andersson, hade också premiär i Askersund . Hennes
dödshopp skedde just i Askersund i början på 20-talet

Häromveckan var jag i Sjöängen och lyssnade på föreställningen
”Povels naturbarn” med Povels dotter Lotta och sonen Mikael, samt Backa Hans
Eriksson. En mycket trevlig föreställning. Povel har alltid tillhört en av mina
favoriter med sina kluriga texter. Redan när jag gick i skolan och fick ihop
lite pengar försökte jag åka till tältrevyerna med Povel och Knäppuppgänget.
Men det var inte alltid så lätt. Revyerna kom bara till platser med järnväg för
transporternas skull. Och till Askersund fanns bara en smalspårig järnväg från
Lerbäck.

Det blev att sätta sig på bussen till Laxå eller
Hallsberg för att få se tältrevyn. Några
jämnåriga med samma intresse fanns inte. Som tur var hade jag en syster som
bodde i Laxå där jag kunde sova över. Minns inte hur det blev med skolgången
dagen därpå. Förmodligen hade jag råkat ut för en kraftig förkylning eller
något annat vad det nu kunde vara…

Öppningsnumret är viktigt i alla revy-och
musikprogram tycker jag. Det får inte låta som vid ett tillfälle då jag skulle
bevaka en pianokonsert. En lokal politiker presenterade det hela med att
konsertpianisten skulle spela en ” liten trudelutt”. Efter den presentationen
blev stämningen lite konstig.

Gamla Stationshuset
i Askersund kommer att hamna i blickfånget på allvar igen när allt är
färdigbyggt i området. Det byggts och
har byggts så det knakar runt det gula gamla klassiska huset i Strandparken. En
gång i tiden klev alla prominenta gäster av det smalspåriga tåget vid
stationen.

Stationshuset i dag fotograferad från Sjöängen
En gång i tiden låg Stationshuset lite ödsligt vid Alsens strand.

En stor händelse var när kung Oscar II anlände till stationen
i juni 1898. Då fanns ingen servering i huset utan kungen fick nöja sig med en
stor välkomstkommitté. Tror att kungen hade blivit glad åt en bastant frukost.
Enligt referaten från tiden var han inte på sitt allra bästa humör när han
anlände till Askersund. Även kungar kan ha en dålig dag. Vid sitt besök i
kyrkan förklarade kungen att det var en mycket smutsig kyrka. Pennan som kungen
skulle använda när han skulle skriva i kyrkans gästbok var den sämsta pennan av
alla som han träffat på i landets kyrkor.

Kung Oscar var inte på bästa humör när han kom till Askersund.

En lustig historia i samband med kungabesöket som
inte har så mycket med Stationshuset att göra är avskedstalet. På hamnkajen
skulle en av stadens representanter hålla ett avskedstal för kungen. Talet
läste han från ett manus som fanns i botten på cylinderhatten. På ett ställe
hade han tänkt göra en konstpaus och därför hade han skrivit i manuset ” här
göres ett uppehåll”. I ivern och
nervositeten läste han även upp den delen i manuset med hög röst till de
närvarandes stora häpnad. Enligt uppgift skulle inte kungen ha hört missen i
talet.

Det nuvarande stationshuset i Askersund stod färdigt
1883. I juli 1960 beslutade
Askersunds-Skyllbergs
järnvägsaktiebolag att sälja huset till
Askersund stad. Priset blev 30 000 kronor, men då ingick också
mark, lastkaj, och lyftkran. I dag används huset för servering där det finns
lite av varje att äta. Ägare till serveringen är Peter Bernström och Marie
Krusell.

Rivning av
huset har inte varit aktuellt sedan i början på 40-talet , men däremot pratade
arkitekter om en flytt av huset för att ge plats åt nya Sjöängen. Men då var
placeringen en annan av skol-och kulturbygget, än slutresultatet. Nu verkar
gamla stationshuset stå på säkrare mark än någonsin. I dag ligger Stationshuset strategiskt mellan alla
nybyggen.

Länsidrottens
Wall of Fame visas under några veckor i Sjöängen. Under måndagen var Reignar Johansson
och hans gäng från Idrottshistoriska Sällskapet på plats i Askersund för att
plocka upp utställningsskärmarna. På onsdag invigs vandringsutställningen.

Invigningen
följs sedan av en caféträff på temat

Askersundsidrott
som arrangeras av Örebro läns idrottshistoriska sällskap.

Örebro läns Wall of Fame skapades
2016 efter att en jury tagit ut elva framgångsrika länsidrottare till en
”startelva”, som senare kommer att fyllas på med fler. Bland de elva finns bland
andra Orvar Bergmark, Stig Blomqvist och Agneta Andersson.

En skärmutställning med de elva
idrottarna turnerar nu i länet och mellan 20 mars och 9 april. Den formella
invigningen den 22 mars står politikern Solveig Samuelsson och Kjell Sunesson
för. Till invigningen och caféträffen efteråt gäller fri entré och besökarna

bjuds på fika.

I samband med att utställningen visas på Sjöängen är
den kompletteras med ett antal lokala idrottsprofiler från Askersunds kommun.
De lokala idrottarna på skärmarna är: Karl-Erik Södergren bandy, Andreas Borg
fotboll, Lars Ivarsson skytte, kommunens ende OS-deltagare, Linn-Eriksson-Frih
, skridsko , Klara Frih, friidrott (dotter till Linn), Markus Johansson, skidor,
Oliver Nelson , enduro.

Skärmutställningen har
producerats av museiutskottet i Örebro läns idrottshistoriska sällskap under
ledning av Reignar Johansson och det är sällskapet som tillsammans med Örebro
läns idrottsförbund är huvudansvariga för länets Wall of Fame. Aktiviteterna
genomförs dessutom med stöd av Adolf Lindgrens stiftelse.

Bandyälskaren Robert Erickson i Örebro har kommit ut
med en ny bok i ämnet. Namnet är ”12 legendariska bandylag”. En intressant och
trevlig bok . Av länslagen finns IFK Askersund och Åsbyvikens IF med. Robert
har lagt ner ett stort jobb på att läsa in fakta och statistik om klubbarna.
Det finns också många intressanta bilder i boken.

Robert har tidigare gett ut böckerna, ”Bandy som
livsstil 2004”, ” Det assyriska/syrianska fotbollsundret 2010” och
”Manilamagneten”.

”Jag har valt ut tolv legendariska bandylag som
intresserar mej. Jag har samlat anekdoter, matchreferat och bilder om dessa
lag. Tanken är att de inte ska glömmas bort. De är alla en stor del av den
bandyhistoria som var på väg att försvinna”, skriver Robert i slutordet på
boken.

”De viktigaste delarna är de intervjuer som jag
gjort med äldre män som på något sätt var med när det begav sig, som spelare,
ledare eller supporter”. Hälleforsnäs, Sandslån, Linnea och IFK Stockholm. För en
bandyfantast så smakar dessa lags namn som en chokladbit efter en portion
spagetti.”

”Resten av materialet har jag samlat ihop från
böcker och gamla tidningar. För den som är bandyhistoriskt intresserad är denna
bok en guldgruva”, skriver Robert.

Själv har jag fått pikar ibland av någon lokal
politiker om att jag skrivit för mycket om bandy genom åren. Men jag tar risken
och gör det ännu en gång, nu om en ny bok med lokalt inslag. Det måste vara
legalt.