Oves Blogg

Borgmästareholmen ska leva upp med något som heter
”Askersund Outdoor” i år. Och det kommer ett bli en fortsättning kommande år om
allt går enligt ritningarna. En festival
varje vår är målsättningen. Bakom utomhussatsningen på holmen står Michael Malmborg.
För några år sedan var han mannen bakom ”Chokladsalongen” i Askersund.

Nysatsningen på Borgmästareholmen handlar om motions-och
friluftsverksamhet. För att få den rätta inspirationen har Mikael bjudit in
äventyraren Renata Chlumsk under helgen 12 till 14 maj. Även en roddexpedition
kommer att finnas på plats.

Michael Malmborg har fått ett arrendekontrakt på tre
år. Planerna är det ska finnas aktiviteter både sommar och vinter. Det kommer
också finnas ett café. Inriktningen ska vara friluftsliv. Folk ska också kunna tälta på holmen om det är
så. För att ro festivalen i land har Malmberg skaffat sig flera
samarbetspartners. På måndagskvällen beslutade
majoriteten i Askersunds fullmäktige, under vissa protester, att satsa
400 000 kronor på ”Askersund Outdoor”. Kommunen ser det som ett bra sätt
att marknadsföra Askersund som en turiststad med ett aktivt friluftsliv.

Själv minns jag IFK:s ”holmefester”. Aktiva i föreningen som jag
fick hjälpa till med olika aktiviteter på holmen. Det var långt innan bron
fanns. Tvådagarsfesten lockade tusentals personer. Vedskutor forslade folk från hamnen i
Askersund ut till holmen. På den tiden ha det varit bra med tältläger, som nu
är aktuellt, men då var det förbjudet . De sista turerna med skutorna gick nämligenhem
på morgonsidan.

Borgmästareholmen
med sitt bad har blivit ett trevligt utflyktsmål. Paviljongen från snickare C. F Carlssons tid
är användbar och pryder sin plats. Carlsson fick tillstånd att bygga
paviljongen 1862. För sin insats fick han också rättigheter att driva en
restaurang vissa tider.

År 1865 fanns det krav på att
Carlsson måste få sprit-och ölrättigheter på holmen för att kunna
överleva. Känner igen det där från senare år. Vet inte hur det gick i
spritärendet. Året efter försattes Carlsson i konkurs. Snickarmästare Carlsson
gick under smeknamnet ”Kärleken”. Orsaken till det var hans svaghet för det
täcka könet. Skarpskyttekåren hade sina övningar ute på holmen, där också IFK
Askersunds första idrottsplats fanns. Föreningen fortsatte sedan de lämnat
holmen med sin populära sommarfest där ute.

Idrottsföreningarna
Åsbro GoIF och Askersunds skridskoklubb gjorde ett tappert försök att rycka upp
verksamheten på holmen. Och då hade det ändå byggts en efterlängtad bro.
Föreningarna byggde själva en dansbana med tak. Det fanns också en
minigolfbana. Men det hjälpte inte. Det var svårt att locka ut folk till
danserna, trots topporkestrar. Efter det har privatpersoner kämpat hårt för att
driva serveringen på holmen.

Förhoppningsvis
kommer ”Askersund Outdoor” att lyckas . Motion och friluftsliv ligger i tiden.
Förr var det ”Kumla-Greven” med sitt band som lockade publik. De spelade alltid
på paviljongens veranda. När ”Kumla-Greven” stämde i med sin paradsång ”Du
svarta zigenare”, var festen i hamn för många besökare.

Lägger ut
lite bilder från Borgmästareholmen. Någon undrar varför jag skriver
Borgmästareholmen med ett e. Har fått synpunkter på det vid något tillfälle. De
flesta utelämnar den bokstaven. Men på kartan stavas holmen med e och därför
jag det också utan att låta allt för mästrande.

Owe Thörnqvist på holmen

”Kumla-Greven” med Roys orkester .

Amatörtävling på ”holmen”. Nisse Lundstedt vann inte tävlingen.

Kolla inte fakta, då kan hela artikeln bli förstörd! Hörde det ibland av folk när jag jobbade på
tidningen, men så har det aldrig snackats på de tidningar jag jobbat.
Faktakollen har varit viktig. Till skillnad från president Trump syn på det
hela.

Som journalist i Askersund skulle sådant slarv också
varit helt omöjligt. Folk hade stått på kö till redaktionen för att få en
förklaring. Det var omöjligt att vara anonym och krypa bakom en större
redaktion. Det gällde att ha mycket på fötterna för att slippa få magsår efter felaktiga
texter.

Bristen på faktakontroll drabbade trots allt mej
några gånger. Inget var av någon allvarligare karaktär kan jag trösta mej med. Det var några gånger när jag tyckte allt var självklart och inte
behövde kolla extra. Men inget är självklart. I alla fall inte för en
journalist. Under flera år hade jag hälsat på ett gammalt fin par på stan. Och
ibland pratat några ord med dem. Om väder och vind. De gick alltid armkrok på
väg till affären. På det hela taget såg de mycket lyckliga ut. Så skulle alla
ha det tänkte jag.

Vi ett tillfälle bad jag att få komma hem till dem
och göra en intervju. Prata med dem om
hur det tänkte och levde. Kanske det
fanns tips till andra. Och jag var mycket välkommen. Vi känner ju dej, kom en
förmiddag så bjuder vi på kaffe och hembakat var deras budskap. Sagt och gjort.
Det blev hembakta bullar och finska pinnar. Vi pratade någon timma. Lite i förbigående när
jag skulle lämna det gamla fina paret frågade jag hur länge de hade varit gifta.
Båda stod som frågetecken. Gifta, vi är
ju syskon! Ridå. Som ni förstår blev jag
helt ställd. Men paret skrattade gott. Jag skulle naturligtvis gjort en
noggrannare faktakontroll innan jag hälsade på.

När jag hade tänkt efter lite så kände jag att mitt
blivande reportage skulle bli ännu bättre än vad jag tänkt mej. Syskonkärlek på
högsta nivå. Inte alltid så självklart. Själv har jag haft många syskon, men vi
har aldrig gått armkrok på stan när vi skulle handla. Våra möten skedde ofta på
fotbollsplanerna. Vi var tre som spelade
för IFK samtidigt.

Undersökande journalistik är också viktigt, men det
beror förstås på vad man undersöker. Glasstest och test av semlor är ett givet
inslag i tidningar varje år. Tycker inte det är så viktigt. Men jag måste erkänna att själv brukar jag
kolla på vilket ställe i Askersund semlorna är billigast. Men det är en annan
sak. Tycker jag.

Kultur- och teknikförvaltningen föreslår
att namnen på gatorna vid nybygget i kvarteret Verkstaden ska vara Smedjegränd och
Strandparksgatan. Två mycket logiska namn. Beslut om de nya gatunamnen kommer
det att tas beslut om i kommunstyrelsen.
Föreningen gamla Askersund har föreslagit namnet på en av gatorna och
det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi Askersundsverkens gamla smedja.
Nuvarande Strandparken upphöjs med ett gatunamn.

Verkstadsområdet med egna gatunamn.

Förr i tiden var det ganska vanligt
att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt. Med det förkommer allt sälla nu för tiden att
kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund
var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute
på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en
gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är
ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var ju den sporten som satte Askersunds
kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden. Kan väl också nämna att många askersundare vill ha någon gata eller plats som minner om stadens egen storsångare, Bertil Boo. Men det kanske kommer?

Det kanske är tur personnamnen
i stort försvunnit ur gatubilden, om det nu är så mycket bättre med växtnamn
och fågelnamn på gator? Och det finns många sådana i Askersund. Jag som är dålig
både på växter och fåglar har lite svårt att få till det när folk frågar efter
en sådan gata. Jag brukar fråga vilken personer de letar efter. Det brukar gå
bättre.

När det gäller kvinnor är det
tunnsått med namn. Drottning Kristinas väg är ett undantag. Stadskyrkan har
också fått ett kvinnonamn, Sofia Magdalena kyrka. Namnet var ett tack för att drottningen
med samma namn skänkte pengar till kyrkbygget. Noterbart är att det ”bara” är
två drottningar som hedrats sina namn. Lite märkligt. Fanns det inga ”vanliga”
kvinnor att hämta gatunamn ifrån? Som exempelvis ”Irma Svenssons gata”.

Ni behöver inte vara rädda,
jag har inte glömt Stöökagatan, som drar fram mitt i stan förbi Torgparken och
Rådhuset. Gatan har fått namnet efter handelsfamilj. Men det tycker jag också
är lite knepigt. Stööks affär låg utmed Storgatan.

Under en period när nya
bostadsområden växte fram gick det inflation i gatunamn. Varje liten stump
skulle ha ett eget namn. Som gator där
det bara finns två hus som Vipgatan och Aspgatan på Närlundaområdet. Minns att en brandchef som just kommit till Askersund
var kritisk mot namnsättningen. Han trodde att det skulle bli svårt att hitta
vid bränder och olyckor med alla namn.
Men det var innan det blev populärt med GPS. Brandchefen ville att gator
som gick runt ett kvarter bara skulle ha ett namn och inte två som det finns i
många områden i dag. Sedan skulle det räcka med husnummer.

Själv bodde jag tidigare vid Ugglegatan. Nästa gata bär namnet Måsgatan och gatstumpen som håller ihop
det hela bär namnet Vipgatan. Brandchefen tyckte att det hade räckt med ett
namn och sedan bara nummer. Men kanske det ändå är trevligare med riktiga namn? Bara nummer blir ju ändå lite
opersonligt.

”Ettan” norr ut i stadsbacken. På bilden Ulla Sjösvärd som bodde där som barn

Men det fanns ett undantag i
Askersund när det gäller nummer på hus och det var ”ettan”. Ett hus som låg
norr ut i stadsbacken mot gamla Vretstorpsvägen. Alla sa ”ettan”. I huset bodde bland annat en lite udda
bandyspelare i IFK. På den tiden var det
ofta matcher mellan norr och söder. Gränsen gick just vid det huset. Han sa
alltid att ”morsan spelar med söder och jag med norr. Gränsen går hemma i
köket. ” Men vad jag vet var aldrig hans morsa med och spelade bandy. Huset revs för länge sedan för att ge
plats för hyreshusen på Tingshusområdet.

”Hörde inte vad du sade?” Så låter en bestämd
kvinnoröst ofta från min mobiltelefon . Ibland redan vid frukosten och då har
jag ändå inte sagt ett ord. Brukar heller inte prata så ofta vid den tiden på
dygnet. Förmodligen har jag kommit emot någon knapp på telefonen. Det är ju så
mycket med appar och fildelning nu. Läste om en man som inte förstod problemet
med fildelning. Han delade filen med hustrun varje morgon utan krångel.
Datavärlden var främmande för honom.

När det gäller mobiler måste jag erkänna att min
disciplin inte är den bästa. Den hamnar ofta hemma vid Stöökagatan istället för
i fickan. Men jag tränar på att bli bättre. Det kan vara någon som vill mej
något när jag är ute och rör på mej. Viktiga samtal. Som du kan väl köpa med
Bredgott när du ändå är ute och går. Och kanske något till katten.

När jag började som journalist fanns det inga mobiler
på redaktionen. Men jag minns mycket väl när jag fick min första. Det var efter
en tradjazzfestival i Askersund där det var svårt att nå mej. Som vanligt gick
jag runt och fotograferade och pratade med folk. Samtidigt gick Vätternrundan
på cykel. I Hammar hade bron gått i baklås. Brovakten Christer hade börjat
öppna bron, men upptäckte en ambulans på väg till samhället. Christer stoppade öppningen
för att släppa fram ambulansen, då det hela gick i baklås. Han fick krypa ner i
bron och veva för hand. Och sådant tog tid. Under samlades tusentals cyklister
på väg till målet i Motala. En ny ambulans fick kallas från Motalahållet.

Christer Gunnarsson och Lennart Roos öppnade bron med att veva för hand.
Bild från Christers eget album.

Själv gick jag helt ovetande om dramat vid
Hammarsbron bland jazzfolket i Askersund. Min nyhetschef inne i Örebro hade försökt
på olika sätt att få tag på mej. Men som sagts jag hade ingen mobil. Det var en
musikintresserad person som hade lyssnat på radio och berättade för mej om
kaoset i Hammar. Gav mej förstås dit snabbt för att dokumentera det hela. Ännu
mer dramatiskt blev det eftersom också ångfartyget Motala Express var på ut på
Vättern. Rutinerad kapten Bergman klarade
det hela skickligt genom att styra båten in mot viken till glasbruket strax för
bron som stod halvöppen.

Det blev ett
reportage och förmodligen märkte inte någon läsare problemen för mej. Det
inträffade skedde en lördag och på den tiden fanns det varken webb eller
söndagstidning som tur var. Annat är det nu. Journalister har mobiler som de
kan sända direkt med från händelsernas centrum. Till och med från fullmäktige
om det skulle vara så.

Torget där ”Kärleken-Karlsson” fick stenläggarna att lägga stenarna i form av ett hjul. I folkmun senare döpt till ”Kärlekens hjul”.

Så här på Alla Hjärtans Dag är det kanske på plats
att berätta en liten rar historia om Askersunds torg och snickare Karlsson, som
gick under namnet ”Kärleken”. Smeknamnet
Kärleken, kom från hans stora kvinnointresse. Förutom att han var krögare var
han också en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem
och herrgårdar.

Askersunds torg är stadens hjärta som man älskar eller
hatar för alla kullerstenar. ”Kärleken” drev
en kroglokal med biljard i en lokal i hörnet Stöökagatan –Storgatan strax
intill torget där en pizzeria ligger i
dag. Brodern drev en ölservering längre upp på Storgatan där Åhlins finns i
dag. Brodern gick under namnet ”Räf-Karlsson”.

Storgatan. Till höger efter kyrkogården fanns en ölkrog. I dag finns Åhlins där.

När torget i Askersund skulle stensättas så bjöd
”Kärleken” arbetarna på traktering som det hette på den tiden. Som
motprestation ville han att stensättarna mitt på torget skulle placera stenarna
i form av ett hjul. Så blev det också. Vad gör man inte för lite gratis mat. Folkhumorn döpte det sedan till ”Kärlekens
hjul”. Tror inte det finns något kvar på
torget av ”Kärlekens” önskemål i dag. Lite synd kanske…

I bakgrunden till vänster fanns en av bröderna Karlsson krogar. I dag finns en pizzeria där.

Restaurangrörelsen på Borgmästareholmen drevs också av
”Kärleken –Karlsson” och hans fru. Rörelsen gick dock allt sämre och till slut
blev det konkurs. Det hjälpte inte att han i sin ansökan om spriträttigheter
skrev att frun hade ett ” mycket gott
bemötande”.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare.

”Kärleken-Karlsson” drev serveringen vid Borgmästareholmen med hjälp av sin fru. Tyvärr gick den i konkurs.

Hos brodern ”Räv-Karlsson var det dans varje
lördagskväll med spelmän från Ingelsby
och Snavlunda. Vad namnet ”Räv-Karlsson” kom ifrån låter jag vara osagt.
Kanske hade han en räv bakom örat enligt ett gammalt talesätt. Det fanns också en tredje broder Karlsson. Han
ägnade sig inte åt restauranglivet utan arbetade som smed i stan, medan hans
frun hjälpte till vid brödernas serveringar.

Bilderna
kommer från Leif Linus samlingar.