Oves Blogg

Kräftfisket och kräftskivorna avlöser varandra vid
den här årstiden. I år har fiskevårdsföreningen arrangerat fiskekväller i och
runt hamnområdet främst då för medlemmarna. Det har varit ont om kräftor inne i
hamnområdet under några år, men vad jag förstår har det blivit bättre nu. Men
det är inte allt antalet fångade kräftor som är det viktigaste. Mysfaktorn att
fånga kräftorna och allt som hör till är nog lika stor.

Vore jag en djuptänkande skribent och ville ta i
lite, skulle jag skriva att min barndoms somrar är präglad av kräftfiske men det
vore inte helt sant. Under någon månad varje år handlade det ändå mycket om
kräftfiske uppväxt vid kanten av Gårdsjön som jag är. I sjön fanns det gott om
flodkräftor. Beståndet fanns kvar ganska länge. Vad jag förstår finns det nu
ganska gott om signalkräftor i min barndoms sjö. Kräftor som EU vill utrota.

Familjens eget kräftfiske var begränsat men det
skulle ändå fiskas till något liten fest. Mitt eget intresse för fiske har
aldrig varit något att skryta med. Var mera intresserad av idrott. Många var
dock intresserade av att komma och fiska. Vi fiskade bara till husbehov. Normalt
så användes mört till bete som vi fiskat upp. Man skulle inte ta beten från
andra sjöar som hade drabbats av pest. Det fanns dock fantastiska teorier om
vilka beten som skulle locka in kräftorna i burarna. Något udda var en som
ville använda hönskött doppat i terpentin. Enligt honom skulle det betet leda
till invasion av burarna. Vad jag minns kom aldrig teorin att användas i
praktiken. Abborre som bete var ingen höjdare menade många. Köttet var för
mörkt.

Kräftfesten ska börja.

Ett annat problem hemma som vi brottades med i
samband med kräftfisket var kokningen av de små skaldjuren. Det var svårt att
få någon att tömma i de levande djuren i kokhett vatten. Ingen rolig uppgift.
Men det gick att blunda eller använda riktigt mörka solglasögon, så man slapp
se eländet. När allt var färdigt var den otäcka kokningen glömd. Och de färgade
lamporna mellan de stora pilträden vid sjön gav också den rätta stämningen.

Kräftfesten avslutad

På senare år har det ofta varit bråk i samband med
kräftfisket i Vättern. Det har handlat om tjuvfiske och slagsmål. Så var det
aldrig hemma vid Gårdsjön. Där var det mera verbala bråk. Vid något tillfälle
skrev jag att beståndet i sjön säkert skulle räcka till en kräfta åt alla. Det
skulle jag inte ha gjort. Jag som var uppväxt vid sjön borde veta bättre fick
jag höra.

IFK:s anfallspar, Andreas Borg och Johan Hailee, var svårstoppade när IFK
vann över Östansjö med 5-1 (3-1) på
torsdagskvällen hemma på Solberga. Andreas öppnade med två mål och Johan
fortsatte med tre. Anfallarna hade bra understöd bakifrån den här kvällen. Andres
måste vara en av seriens snabbaste spelare och Johan en av seriens bästa
passningsspelare. Inte blir det sämre av att de också är målskyttar.

IFK:s ledningsmål kom efter fem minuter. Östansjö
kvitterade genom K J Oskarsson och hade då bud på ytterligare mål.
IFK-målvakten Glenn gjorde då några svettiga räddningar. Gästerna åkte sedan på en frilägesutvisning
då målvakten fällde en fri Andreas Borg. En utespelare fick hoppa in i buren,
men det var inte det som avgjorde. IFK var det bättre laget, även om det är
tufft att spela med tio man en halv match.

Andreas Borg och Johan Hailee gjorde IFK:s mål mot Östansjö.

IFK spelade stundtals riktigt bra fotboll. Tränaren
Conny Eriksson var och mycket nöjd med sitt gäng.

-Vi har många
bra spelare och det gör att konkurrens
blir stenhård. I några matcher har vi saknat försvarsklippan Erik
Danielsson på grund av en skada. I det läget är det bra att ha en bred
spelartrupp där det finns bra ersättare, förklarade Conny, nöjt efter matchen,

IFK ligger nu på fjärde plats i serien en poäng
efter Sköllersta och fyra efter Real Örebro på andra plats.

PRESSMEDDELANDE
BILD & KULTUR I SKYLLBERG PRODUCERAR BOKEN ”DET KUNGLIGA ÅRET 2015”

Bokförlaget Bild & Kultur i Skyllberg strax norr om Askersund har fått
förtroendet av Kungahuset att producera årsboken ”Det kungliga året 2015”

– Det är enormt roligt och hedrande att ha fått förtroendet att producera den
kungliga årsboken, säger Maria Gunnarsson, som är skribent och redaktör för
boken.

I ”Det kungliga året 2015” förekommer flera nedslag i Örebro län, som när
kungaparet firade nationaldagen i Örebro eller när Kungen besökte SM-veckan i
Ånnaboda. Dessutom produceras boken, som ges ut för 38:e gången, numera i
Örebro län, av Bild & Kultur i Skyllberg.

– Det kungliga året gavs inte ut förra året, men hovet ville att den skulle ges
ut på nytt och vi fick en förfrågan, säger Erik Gunnarsson, vd för Bild &
Kultur.

Bild & Kultur har sedan tidigare ett långvarigt samarbete med det hovet,
inte minst i form av de böcker om Sveriges hovleverantörer som man producerat i
flera upplagor sedan slutet på 1990-talet. Att ett litet förlag på landsbygden
ska få förtroendet att producera Det kungliga året är långt ifrån självklart,
men till slut var det Kungen själv som bestämde.

– Maria och jag var inbjudna till ett möte med Kungen, Drottningen,
riksmarskalken och hovets informationschef, och det slutade med att Kungen sa:
”Nu kör vi!”, säger Erik Gunnarsson.

Bild & Kultur har en överenskommelse med hovet om att producera Det
kungliga året de kommande tre åren. Boken kommer att vara 88 sidor tjock och
2015 års upplaga kommer förstås bland annat fokusera på lyckliga tilldragelser
som bröllop och prinsfödsel.

– Självklart blir det fylliga avsnitt från prins Carl Philip och Sofias
bröllop, liksom prins Nicolas födsel och Kronprinsessan Victorias
födelsedagsfirande på Öland. Men boken rymmer också mycket av det som präglar
vardagen för Kungafamiljens medlemmar, som arbetet i deras stiftelser,
mottagande av statsbesök och resor runtom i Sverige och utomlands, säger Maria
Gunnarsson.

Utgivningsdatum för Det kungliga året 2015 beräknas till slutet av november
2015.

Foto: Erik Gunnarsson

Bild & Kultur i Skyllberg har producerat och givit ut böcker i över 20
år. Bild & Kultur är dessutom en byrå som är verksam inom områdena
information, reklam och marknadsföring och bland annat bygger webbplatser,
producerar trycksaker och skapar grafiska profiler.

PS! Finns också på WordPress under:ovedanielsson.se.Det går att få större bilder där bland annat till mobiltelefonerna.

Delar av Askersund finaste promenadstråk,
Strandparken, var förr ett koloniområde. Mellan Varmbadhuset och Kallbadhuset,
fanns det ett antal kolonilotter. Lite svårt att tänka sig i dag kanske men
många hade det svårt och ville odla själva i början av 1900-talet och fram till
krigsslutet på 40-talet. Odlingarna drygade ut hushållskassan. Kallbadhuset är
borta men där finns i dag båtbryggor och ett litet lusthus håller på att byggas
på en av bryggorna. Där odlingarna fanns ligger nu en boulebana.

Sagers stuga till vänster om järnvägsspåret och kolonilotterna till höger.
Bild ur Leif Linus arkiv

Augusti 2015

Kungörelse i Askersunds -Tidning 1947

Måste erkänna kolonilotterna i Strandparken var en
nyhet för mej fram till någon vecka sedan. Brukar läsa gamla tidningar ibland
och hittade en kungörelse från 1947 att de som hade kolonilotter i parken
skulle få ha kvar sina odlingar ytterligare ett år. Tog kontakt med vännen Leif
Linus om det fanns några bilder från odlingarna. Det var nytt för honom också
men han hade i bakhuvudet att det fanns en bild i hans stora arkiv på
odlingarna. Men han hade inte tittat så noga, men upptäckte nu att det fanns
drivbänkar på bilderna som är från 20-talet. Järnvägen från Askersundsverken
fram till hamnen slingrade sig förbi strax intill odlingarna.

För den som önskade fanns det också möjlighet att
odla på Sjöängsområdet. Ny matjord hade körts på och den som önskade ett land skulle
vända sig till åkare Skoog.

Augusti 2015. Nya bryggor med en byggnad. Där låg förr Kallbadhuset

Kallbadhuset

I slutet på 40-talet efter de hårda krigsåren
svalnade intresset för odlingar i Strandparken. Det räckte med koloniområdet i
Oxgropen, som nu har fått ett väldigt uppsving. Det är ett rent nöje att gå igenom
området och se den stora odlarglädjen. För några år sedan bildades en förening
som nu ser till att allt är välskött. Föreningen har också sett till att få dit
en liten röd redskapsbod. Den 29 augusti håller föreningen ”öppet hus” . Gå dit
och kolla. Oxgropens odlingar är värt
ett besök.

Bilderna finns också på WordPress:ovedanielsson.se, för den som vill kunna dra upp bilderna till en annan storlek.

Alice Andersson i
Askersund firade sin 100 årsdag på Logen Svan där hon varit
aktiv sedan ungdomsåren. Det var också där
hon träffade sin man Robert. En av de många uppvaktande var nyblivne
biskopen i Västerås, Mikael Mogren. Alice är Mikaels farfars syster.

Alice fick frågan som alla idrottsmän brukar få:
”Hur känns det”. Alice hade lika svårt
som idrottsmännen att svara på den frågan

-Det har varit full fart hela
dagen, så jag har inte hunnit känna
efter, förklarade 100-åringen som inte hade tänkt så mycket på sin höga ålder

Uppgifter om Alice födelseår 1915
———————–

För en tid sedan intervjuade
jag Alice till en av mina bloggar.
Publicerar den nedan:

Strandmans färghandel vid
Storgatan 26 i Askersund var ett populärt ställe under många år. Och då
handlade det inte bara om färg , utan också om sjukvårdsartiklar av alla de
slag. En del var så hemliga att de fick placeras under disken. Apotekare
Strandman som startade rörelsen hade ett mycket gott rykte. Det var status att
bära titeln apotekare på den tiden. Det kanske det är nu också, vad vet jag.

Apotekare Strandman kallade
all sina varor för ”Unas”. Syrsalvan med samma namn var något alldeles extra.
Under de hårda krigsvintrarna i början på 40-talet var det många soldater som
förfrös sig och fick öppna sår. En soldat som använt Unas syrsalva visade upp
salvans fina läkförmåga för en doktor. Det resulterade i att doktorn ringde
till Strandmans och bad om receptet.

-Men det fick han inte. Det
var ju Strandmans egen hemlighet, berättar Alice Andersson, som tillsammans med
maken Robert drev affären från i början av 40-talet fram till 1965 då makarna Granberg
tog över och flyttade till en annan lokal, Centrumhuset.

I en tidigare blogg har jag
berättat om Alice syster, Alva. Den bloggen handlade om när ”petmojen” gjorde
sitt inträde i Askersund. Men nu handlar det om Alice, 100, och Strandmans.
Minns själv Alice från affärstiden, lång, ståtlig och vacker i sin vita rock.
Trodde ett tag att hon jobbade inom sjukvården när vi möttes på stan, men uniformen
i butiker som Strandmans var vit.

-Robert hade tagit över
färghandel vid Storgatan 26 några år
innan vi gifte oss i början på 40-talet. Han hade börjat hos apotekare
Strandman som 15-åring. Jag började jobba i affären och vi hade lägenhet
ovanför butiken. Vi blandade mycket av kemikalierna själva. Två väggar i
affären täcktes av hyllor fyllda med glasburkar. Vi blandade allt från
hårläggningsvätskor till bakpulver och vaniljsocker. Vi gjorde också salvor
både människor och djur, berättar Alice.

Det fanns massor av regler
och krav på tillstånd för olika produkter i en färghandel av Strandmans stora
breda sortiment. För att få sälja dåtidens populära parfymen 4711, fanns det
hårde regler. För att inte tala om kondomförsäljningen. För att få sälja kondomer
fodrades ett särskilt tillstånd av landsfiskalen i Askersund. Kondomerna låg
inte framme, utan fanns under disken minns Alice. Och ingen man ville bli
expedierad av kvinnlig expedit i ett sådant känsligt ärende på den tiden. Men
ibland råkade ändå de manliga kunderna ut för kvinnan som expedit. För att komma runt sitt ärende kunde det leda
till en massa ”onödiga” inköp i butiken, som färg, plåster och mycket
annat. Trots det stora utgifterna blev förmodligen
ändå lördagskvällen misslyckad. Ett hårt
öde. Alice minns och skrattar. Med moderna tider kom det upp en kondomautomat,
men då hade makarna Andersson slutat med butiken.

PS! Bloggen finns också på na.se och Askersundsbloggen, samt på WordPress:ovedanielsson.se. Den som vill ha större bilder kan kolla där.

Snart är det höstmarknad i Askersund. Som journalist
skulle naturligtvis marknaderna bevakas, annars hade många blivit besvikna.
Händelser som lockar så stor publik till småstaden Askersund är förstås ett givet
inslag i tidningen. Men det var svårt
att få någon variation på marknadsskrivandet år från år. Det var och är ganska
likt. Vid ett tillfälle prövade jag och
kollegan Lotta att själva gå in som ”knallar” någon halvtimma. Lotta som karamellförsäljare
och jag som skoputsare. Det gick över förväntan. Många kände igen mej och det
var folk som aldrig putsat sina skor som nu ville testa. Efter en kvart fick
jag dra mej ur det hela. Folk stod på kö
men det var nog mest att de såg det humoristiska i mitt putsande. Efteråt
funderade jag starkt på om jag ändå inte hade valt fel yrke. Kanske skoputsning
hade varit min grej men den anstormningen som blev just den marknadsdagen.

Under några år fanns det olika arrangörer för
marknaden som har instiftats av Gustav Vasa för 465 år sedan. Det gick nästan
inte att känna igen sig ibland. Sedan några år tillbaka är Lions arrangör och
nu är det ordning och reda bland stånden. Tidigare var det kommunen själv som
såg till att det fungerade. Förr fanns det gott om ”knallar” som hade talets
gåva. Fram på eftermiddagen, efter många besök på stadens ölcafé, så mattades
tempot. I dag är den typen av försäljare nästan helt borta och finns det några
så är de inte särskilt roliga. De är seriösa på ett helt annat sätt än förr.
Har alltid tyckt det varit roligt att lyssna.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren drog alltid
storpublik. ”Ordna kön för snart börjar jag sälja. Det är sista året jag finns
på marknaderna i Askersund så passa på. Det är sista chansen. Allt ska bort,
firman ska säljas”, var budskapet. Varje år.

Den rödhårige rakbladsförsäljaren

En annan populär ”knalle” sålde knivar. ”Knivarna är
så vassa att ni kan skära så tunna korvskivor att svärmor aldrig mera kommer
tillbaka”. Ett försäljningsargument så gott som något tyckte han. Kanske någon
köpte en kniv av det skälet?

En annan försäljare med väggfasta konservöppnare
upplyste om att han vaknade med ett ryck om nätterna bara för att gå upp och
köra några varv med sin öppnare. ”Men vill
ni fortsätta skvätta ansjovisspad runt väggarna och sedan få städa en halv dag
så är det upp det er. Jag och många andra har gjort våra val och använder mina
öppnare”.

Vi får se vad försäljningsargumenten blir marknaden
den 26 augusti…

Villorna på Lustenrust speglar sig i fönstren på Ingrids lilla röda stuga.

Ingrids lilla röda hus vid Höglunda på Lustenrustområdet i Askersund är en trevlig kontrast till den övriga större
villabebyggelsen. Hon har nöjt sig med en liten charmig stuga på 24
kvadratmeter, som är anpassad direkt för henne. Ingrid drabbades av en stroke
för 12 år sedan och det ledde till att hon inte kan röra sig som förr.

-Jag har ritat huset invändigt och sett till att jag fått det precis som jag
vill ha det. Detaljer är viktigt för mej. Det har byggarna fått erfara,
berättar Ingrid med ett leende.

Ingrid med efternamnet Andreasson arbetade vid
Askersunds kommun med kartor i 27 år. Hon var sjukskriven i två år efter sin
stroke, men kom tillbaka till sitt kartjobb fram till 2007. I 60 år hade hennes
familj ägt en sommarstuga på Ekerö vid Mälaren med ett fantastiskt läge. För två år sedan sålde Ingrid sitt kära
sommarhus, men det var inget lätt beslut.

-Insåg som ensamstående att jag inte kunde klara av att sköta stället längre. Då bestämde jag mej för att köpa en
tomt i Askersunds kommun. Höglunda som ligger på en liten höjd med träd och
buskar passade mej perfekt. Har alltid varit intresserad av äldre byggnader och
miljöer. Allt ska stämma om jag ska bli nöjd. Jag har alltid bott i hus med bra
utsikt. Allt är inte färdigt ännu. Ett trappräcke i järn vill jag ha vid
handikapprampen. Det ska min son hjälpa mej med. Tänker också skaffa mej en
liten timrad förrådsbyggnad. Jag är väldigt nöjd med mitt hus och tomt. Några fruktträd
har jag också hunnit plantera, upplyser hon.

Husets placering var viktigt för Ingrid. Hon ville
ha fönster i alla väderstreck.

– Kvällssolen njuter jag av på en bänk med utsikt mot de större villorna
i Lustenrustområdet. Morgonsolen kommer in genom toalettfönstret. Åt norr ser
jag åkrar och skiftningar i grödorna. Entréingången finns på södersidan. Dörren
har en snickare i Askersund tillverkat. Det är en kopia av en dörr som jag hade
i stugan på Ekerö. Jag har nostalgiska skäl tagit med föremål från mitt gamla
sommarparadis. Som en del tapeter. Fick tapeter över från Ekerö. De har jag
också i min ordinarie bostad på Hagaområdet, omtalar Ingrid.

Utvändigt är Ingrids hus falurött med torpargrund. Läkten
som är spikat på granvirket är av den gamla kantiga stilen. Ingrid ville inte
ha läkt med profil. Det är de små detaljerna som görèt sjöng Povel Ramel en
gång. Ingrid är helt inne på Povels linje. Hon ville heller inte ha några
moderna synliga fula ventilationsskydd i torpargrunden. Ingrid har istället
satsat på nät som väl flyter väl in i grunden.

Björn Fahlström och hans anställda i hans byggfirman
har stått för Ingrids bygge. Och hon är
nöjd med gänget. Tomten kostade 134 000 kronor. Hur mycket allt kommer att
kosta när det är färdigt är oklart i dagsläget.

-För mej som
bor i lägenhet har det viktigt att få ett sommarhus på nära håll och då har det
fått kosta. Huset är vinterbonat så det är inga problem om för mej åka dit även
under den kalla årstiden om det skulle vara så, upplyser Ingrid, nöjt.

På Ingrids tomt stod tidigare ett hus och ett uthus.
Det revs och kommunen började sälja av tomter. I dag är priset 150 000 kronor och det finns
fortfarande en del tomter i området att
köpa. Strax intill Ingrids tomt är ett nytt hus på gång.

OBS! Jag finns också med på WordPress under :ovedanielsson.se. Där går att få bilderna större om någon vill kolla. Även i mobilen.

Andreas Borg, oroade Pålsbodaförsvaret hela tiden med sin snabbhet.
Bild: Sossi Fahlström

IFK Askersund vann hösten första seriematch på hemmaplan
med 4-3 (2-3) över Pålsboda. Men det var en seger som satt långt inne trots
spelövertag. Danne Nilsson avgjorde i slutminuten. IFK tog snabbt ledningen
genom snabbe och farlige Adde Borg. Under första halvlek höll ensam gästernas
försvar i arbete. Pålsbodas kvittering kom genom ett självmål. Gästerna tog
också ledning genom farlige Patrik Larsson, innan Johan Hailee kvitterade fint
framspelad av Borg. Precis innan halvtidsvilan tog Pålsboda på nytt ledningen
genom Alexander Zetterlund.

Efter pausen pressade IFK hårt, men gästernas
16-årige målvakt Ulf Gunnarsson, höll emot i det längsta. Kvitteringen stod
Emanuel Fahlström för, men då hade IFK redan haft två ribbträffar. Det var tre
viktiga poäng för IFK som gör att man fortfarande hänger med i toppskitet.
Laget som var hårt sjukdomsdrabbat gjorde en kämpamatch. Det gäller att spela
till slutsignalen har gått som IFK gjorde den här kvällen. Segern visar också
att klubben har många spelare att välja på.