Det finns många stolta bilägare. Brukar kolla på den
stora bilutställningen i Askersund och kan konstatera att många lever bara för sin
bil. Själv är jag helt oduglig när det gäller bilar men det är roligt att
titta. Och jag är imponerad över allt jobb som bilägarna lägger ner på sina
glänsande fordon.
En av de stoltaste bilägare jag mött var Gösta
Karlsson från Vretstorp. Han var inne på redaktionen många gånger hos mej och
pratade om sin glänsande röda Ford Anglia de Luxe årgång 63. Det här var i
början på 90-talet och bilen såg ut som ny fast den då gått 32 000 mil.
Fortfarande spann motorn som en katt. Gösta gick in på detaljer och jag nickade
instämmande. Tror att Gösta tyckte jag var en riktig motormänniska. Kanske
skulle ha ägnat mej åt skådespeleri…
Bestämde med Gösta vid ett tillfälle att vi skulle
göra ett riktigt reportage om hans bil och dess historia. Han hade fyllt 85 och
tyckte det var dags. Bilen hade han
parkerat på torget i Askersund Han hade hämtat bilen i Göteborg och den kostade
ny 8 645 kronor. Köpekvittot från 1963 låg kvar i bilen. Det visade att
Gösta fått bilen 75 kronor billigare än normalt bara för att han åkte till
Göteborg och hämtat fordonet själv. Fordarna var slut i Örebro, därför blev det
Göteborg.
Gösta hade aldrig haft något fel på sin bil.
Förklaringen var att han skött servicen noggrant och att körhastigheten var 50
kilometer. Han åkte ofta in till Askersund för att handla och ta en bit mat.
Gösta tyckte att maten i Askersund var bra, lagom kryddad och inte så salt som i
Vretstorp. Han hade varit i Norrland och ätit fisk som var fruktansvärd salt
att han fick dricka vatten halva natten.
Göstas Anglia hade rullat på de flesta vägar i
Sverige. Han gillade att se sig om och han åkte alltid själv.
”Anglian är en underbar bil att sova i. Klart det
kan bli kallt när jag övernattat i Norrland. Då brukar jag åka en sväng för att
få upp värmen och sedan sover jag vidare”, berättade Gösta.
Under vinterhalvåret använde Gösta inte bilen. Den
fick då stå väl skyddad. Men när det började våras kördes bilen fram. Framme i
vindrutan hängde en kompass. Det var Göstas motsvarighet till dagens GPS för hitta rätt. Och det fungerade bra
enligt honom.
Gösta var mycket idrottsintresserad. Med sin bil
åkte han runt och tittade på matcher i Sydnärke. Där möttes vi många gånger. Både
när jag spelade själv och som journalist. Favoritlaget var Grimsås. Gösta var
med i deras supporterklubb. Varför det just blev Grimsås hade han ingen
förklaring till. Mer logiskt hade varit ÖSK eller Degerfors. Gösta var en
kritisk åskådare. Det var bara Grimsås som gällde.
Under sitt yrkesverksamma liv arbetade Gösta som
rörmokare. Han var en färgstark och originell person. Frågan är vad som hände
med hans kära Anglia efter hans död? Någon kanske tog hand om den?
