Oves Blogg

”Här hoppar inga halta skräddare från Askersund”. Så
lyder ett talesätt som på 50-talet användes i Lund. Jag har aldrig hört
uttrycket tidigare, men enligt en artikel på DN:s sida Namn och Nytt, var det
så. En person hade skrivit in och berättat. Har bara hört ”Här hoppar inga halt
löss”. I Västergötland sa man ”här hoppar inga halta höns”

Det har pågått lite diskussioner på Namn och Nytt om
uttrycket ”haltande skomakare” och ”haltande skräddare”. Någon hade letat på
google efter ”haltande skräddare” men bara hitta ”haltande skomakare”.

Redaktören på DN har en tänkbar förklaring när det
gäller skräddarna. De satt med benen i
kors och sydde och riskerade därför att få problem med benen. En teori är att
skräddaren byttes ut mot skomakaren, när man fick kännedom om vilka arbetsskador
yrket kunde förorsaka. Man ville inte vara elak mot någon som hade ont.

DN-redaktörn tycker att frågan borde utredas och vad
den egentliga betydelsen för uttrycket är. Förmodligen har det inte så mycket
med skräddare och skomakare att göra. Det har säkert haft en djupare mening.
Redaktören frågar sig liksom jag vad i hela friden det har med Askersund att
göra. Men så var det inte Lund på 50-talet.

Gammal annons i Askersunds-Tidning som Leif Linus letat fram.

Kanske någon askersundare sitter inne med lösning
? Ska också säga att det var vännen Stefan Månsson i Haga som tipsade mej om
DN-artikeln. Jag hade missat den. Stefan och jag väntar nu på svaret och
kopplingen till Askersund.

Musikgruppen Löskefolket återkomst lockade
storpublik till Askersunds hamn på onsdagskvällen. Det var också avslutning på
årets sångstunder i hamnen. Alla i gruppen från de gångna åren var där. Arne
Cederblad berättade att de började hårdträningen för återkomsten i måndags. Samma
kväll var det också avslutning på träningen.

Den gamla repertoaren satt fint. Att några textrader försvann gjorde inget. Vem vet kanske det blir en
fortsättning..

Till och med kajorna svävade runt för att lyssna på musiken. Eller kanske var det för att leta sovplats

Askersund
hade fått en ny fritidskonsulent, Gösta Castellie, några år innan
kommunsammanslagningen 1971. Enligt småpartierna ett helt onödigt jobb. Allt
sådant skulle ske ideellt. Så var tankegångarna hos många på den tiden.

Tittar man på gamla tidningsklipp hade Castellie,
som kom från en liknande tjänst i Karlskoga, stora planer på olika områden inom
fritidsnämnden. Gösta som inte finns i livet längre, var stockholmskisen som
sadlade om från jobb på televerket i Nynäshamn och fick sin hobby som yrke.
Gymnastiklärare och sedan fritidskonsulent.

Castellie i Strandparken vid resterna efter gamla Kallbadhuset

Hur blev det?
Främst gällde det Borgmästareholmen. Han ville ha bro över till holmen för att
där ute kunna skapa ett fritidsparadis utöver det vanliga. På holmen skulle det
bland annat finnas bad, minigolf och bowling.

Badet på holmen

OBS! PÅ NA.SE UNDER ASKERSUNDSBLOGGEN FINNS MERA TEXT OCH FLERA BILDER.KOLLA GÄRNA DÄR.

Någon har placerat en mängd blommor på det planerade
bostadsområdet på Edö. Det var inte för att hedra kommunen för satsningen utan
för att bli av med skräp. Blommorna var inte ens uppackade och de flesta var
vissna. På senare tid har det vid några tillfällen att folk dumpat skräp på
Edöhöjden. Men vissna blommor var första gången och förhoppningsvis den sista.
Det finns en miljöstation.
Bild:Anders Foglander

Bild:Anders Foglander

Årets ”Sommarmusik i hamnen” har lockat mycket folk till Hamntorget i Askersund.
Förmodligen är det en kombination av blandad underhållning och bra väder.
Avslutningen sker nu på onsdag (20 augusti) med musikgruppen Löskefolket. Då
väntas storpublik och fullt ös som
heter.

Skivomslag från 1984

Löskefolket återförenas för en nostalgikväll. Själv
känner jag lite extra för den gruppen och det beror att jag gjorde ett av de
första reportagen om gruppen och medverkade till gruppnamnet. Torsten, Arne , Kenth, Ulf och Svante, kände
jag sedan tidigare. Hade jobbat ihop med Svantes pappa Olle Lagerqvist. Han var
stolt över grabben och gruppen.

Vi träffades för reportaget i början på 80-talet i skolans bibliotek. Det var ett lättpratat
gäng. Min fråga när jag skulle gå var
namnet på gruppen. Ingen hade tänkt på det och jag var tvungen att ha ett namn
för att kunna skriva. Grabbarna kastade sig över böckerna i biblioteket och börjad leta. Någon hittade ordet
löskefolk. ” Löskefolk är människor som inte är som
du eller någon du känner. Därför känner du inte att du kan identifiera dig med
dem och kan på grund av det inte heller känna sympati för dem. I själva verket
så är vi alla är löskefolk lite till mans” löd förklaringen ett uppslagsverk.
Ett bra namn tyckte alla. Och jag kunde skriva.

Orginaluppsättningen av Löskefolket

Efter ett antal år med skivinspelningar,
TV-och radioinspelningar, och liveframträdanden, trappade Löskefolket ner sin
verksamhet. Alla hade jobb vid sidan om musiken. Det var svårt att kombinera.
Några flyttade också från orten. Ibland
strålar gänget samman igen, som nu på onsdag. Några medlemmar har försvunnit
och andra kommit till. Men det är samma fart och fläkt över deras
framträdanden.

Diskussioner om vargens vara
eller inte pågår ständigt. Själv är jag helt novis på området. Det närmaste jag
kommit en varg är på Skansen i Stockholm och sagan om Rödluvan. Vapen och jakt har
aldrig riktigt varit min grej. Däremot vill jag berätta om när den senaste
vargen sköts i Askersundstrakten.

Året när den senaste vargen
sköts i Askersundstrakten var 1854 och
det skedde i Stora Forsa. Johan Danielsson i Stora Forsa berättade det en gång.
Nej han är inte släkt med mej.
Johns pappa hade berättat om händelsen.
Pappan och broder var ute och jagade på nyårsafton 1854. Vargen tog då två
hundar för Danielssons. Dagen därpå, på
nyårsdagen, blev det vargskall. Befolkningen samlades med trummor och andra
instrument för att föra oväsen. Sedan drev de vargarna mot ett nät. Det var två
vargar, den ena kom igenom nätet och klarade sig. Den sköts senare långt norr
ut. Den andra vargen lyckades Forsaborna avliva. Det var den senaste som sköts
i trakten, berättade Johan.

Syskonen Agda och Johan bodde
i en stuga alldeles vid handeln i Stora Forsa, strax intill åkanten med utsikt
över Vättern. Förutom den om vargen hade Johan många andra minnen. Han berättade
om den hatade masugnen i trakten, där varje hemmansägare fick arbeta med sin
dräng minst en vecka per år utan betalning. Ugnen ägdes av byallmänningen.
Malmen kom från Småland, men smålänningarna skickade alltid den sämsta malmen till
Stora Forsa. Veden fick bönderna bidra med själva och det gick åt mycket ved.
Nästan allt som bönderna han med att hugga. Den färdiga malmen fraktades sedan
till Bona. 1834 lades ugnen ned, till allas glädje. Det är inte varje dag folk
gläds åt industrinedläggelse.

På lördagskvällarna roade
Johan sig bort i backen, med en livs levande
fiolspelare i sällskap. Och han spelade ”hjärtans vackert” upplyste
Johan. Ibland gick Johan och andra ungdomar till Medevi brunn för att titta när
herrskapen dansade. Men det var en bit att gå dit, drygt en halvmil. Cyklar
saknades på den tiden.

Stugan som Johan och Agda
bodde i hade han byggt tillsammans med en dräng. Johan var mycket nöjd med att
ha byggt stugan helt själv, bara med lite hjälp. Till och med fönsterkarmarna
var ett hemmabygge.

Johan berättade vidare hur
hans far hade kört en man som fått ett bockben i halsen till lasarettet i
Örebro med häst. Fem timmar tog färden
och det var en verklig prestation på den tiden. Och det kan man förstå, det rör
sig ändå om sju mil. Fram till 1895 användes oxar på gården. Det gick lite
trögare, men Johan hade kommit på ett knep för att få lite fart på oxarna. Han
sjöng en stump för dem och då gick det mycket lättare. Med musik går allt
lättare, till och med för oxar.

IFK Askersunds fotbollslag hänger med i toppen på fotbollsfemman.
I höstens första hemmamatch på måndagskvällen blev det en säker vinst mot ÖSK
Söder med 4-0, efter 1-0 i halvtid. Johan Hailee dundrade in ledningsmålet på
en frispark från långt håll. Direkt efter pausvilan gjorde IFK 2-0 på straff
sedan Andreas Borg fällts. Han slog själv in straffen. I samband med det fick
ÖSK Söder en spelare utvisad. Lite senare fick gästerna ytterligare en spelare
utvisad.

Det var saggigt och irriterat mellan gästernas
spelare och domaren. Något som resulterade i varningskort och utvisningar. Båda
sidor hade lika mycket skuld i det hela.

IFK:s två andra mål gjordes av Daniel
Nilsson och Joakim Gustavsson.

Henrik Göthe
Bild:Ann-Sofie Fahlström

Henrik Göthe fick priset som bäste hemmaspelare. IFK
har annars ett jämnt lag. Det märks nästan inte att man byter spelare under
matcherna.

Det är trivsamt med gatumusikanter. Tyvärr är det
svårt att hitta några i Askersund. Nog skulle det pigga upp även om det kan
vara tufft ibland. Var i Stockholm för en tid sedan och där fanns musikanter i
vart och vartannat gathörn. En del lät riktigt bra, medan andra spelade samma
låt timme efter timme. Några samlade lite publik och fick in några kronor på
det viset. Andra tog inte folk notis om. Har ingen brytt sig på någon timma så
kan man nog tröttna. Även som gatumusikant. Som gitarrspelaren på bilden. Han
har gått men den krossade gitarren på gatan vittnar om vad han tyckte om
publikintresset.

Roland Cedermark har uppträtt på gatan utanför Rådhuset. Men det var ett tag sedan.