Jag hade en gång en båt, men inte med segel, ruff och
köl. Men det var för så länge sen. Svara mig du, var är den nu, jag bara undrar
var är den nu, frågade Cornelis
Vrerswijk i visan? Någon stal min båt
den vid båtplatsen i Strandparken, men mer
om det senare. Men visan passade
bra in tyckte jag.
Reportaget från 1947. Båtbyggare Isedor Lundfeldt i Hammar.
Intresset för båtar har
alltid varit stort i Askersund. Och det är inte så märkligt med närheten till
Vätterns klara vatten. Båtlivet är mycket aktiv. Det kommer båtgäster från alla håll. Många askersundare
har naturligtvis också egna båtar. Det har också funnits en del båtbyggare i
trakten. Och just nu sjuder det av liv i kommunens
båthamnar. I en blogg för tre-fyra
år sedan skrev jag bland annat om
båtbyggare i Hammar. Tycker
det är läge att påminna lite
om den.
I Hammar fanns båtbyggare
Lundfeldt, Båta-Frans och Gunnar Johansson. Läste in en intressant intervju med
båtbyggare Isedor Lundfeldt från 1947. Han berättade då att han jobbat 50 år i
branschen. 1915 slog han sig ner i Hammar. I intervjun upplyste han om att
beställningarna strömmade in, men bristen på arbetskraft gjorde att varvet inte kunna få fram båtar snabbt nog till alla
beställare.
Isedor berättade då också att
sönerna Åke och Erik, hjälpte till i varvet. 1947 byggdes i huvudsak rodd-och
motorbåtar vid Lundfeldts. Den största
kuttern som hade byggts vid varvet just
vid det tillfället hade en segelyta på 40 kvadratmeter. Längden var 11 meter och enbart
blykölen vägde 1 500 kilo.
Bilder från Motala Musei-och Hembygdsförenings skrift.
Vätternsniporna blev lite
specialbåtar för sjön. Sniporna svarade för
mindre frakter och fiske på Vättern från 1800-talets början fram till 1930-talet. De störe sniporna
lastade cirka 1 ton. Båtarna var mellan 5-8 meter långa och bredden var cirka 2 meter. Den spetsiga fören
och den lite bulliga aktern gjorde att båtformen lämpade sig mycket väl för den krabba och lättrörliga
Vättern. Flatbottande farkoster var inte särskilt lämpliga på Vätterns oroliga
vatten. Båtbyggarna i Hammar byggde naturligtvis Vättersnipor. Även Rolf
Jakobsson i Tived byggde många snipor.
På 1920-talet kom aktersnurrorna och då var båtbyggarna
tvingade att göra en del ändringar på sniporna. Man monterade in en akterspegel
med plats för snurran. I en årsskrift
för Motala Musei-och Hembygdsförening för ett antal år sedan beskrev Ola
Edvinsson ingående Vättersnipornas tillkomst. Båt-Harry Karlsson berättade
många gånger för mej också om de speciella båtarna på Vättern.
Skicklige båtbyggaren Gunnar Öhlin, som byggde sin egen Vättersnipa
Gunnar Öhlin var en av Lundfeldts skickliga båtbyggare. Han var med
när varvet spottade fram små Vättersnipor på 40-talet. Nästan direkt efter
skolan började Gunnar arbeta hos båtbyggare Lundfeldt. Han fick lära sig jobbet från
grunden. Läromästare var de äldre båtbyggarna. Gunnar finns inte kvar i livet
längre, men jag träffade honom ofta och besökte hon på varvet ett antal gånger. Vi kände varandra
väl genom idrotten.
”Man blir aldrig fullärd som båtbyggare.
För att bli en bra båtbyggare, fodras stor känsla för trämaterialet. Det
fungera inte annars”, förklarade Gunnar många gånger för mej.
Det kanske inte var så
konstigt att Gunnar blev båtbyggare. Han
växte upp med sjön och sjöfarten. Pappa Helge arbetade som kapten
på fraktbåtar i hela sitt liv. I många år drev Gunnar varvet ensam, men
då som en liten hobbyverksamhet. För att
driva ett varv fodras stor planering. Virket till båtarna måste ligga
några år innan det går att använda. Virket till båtarna kom strax före
jul. Sedan skulle det plockas upp och torkas.
”En träbåt kan nästan bli hur
gammal som helst, om den underhålls på rätt sätt. Till skillnad från plasten,
är träet levande material”, betonade Gunnar, när plastbåtarna kom på tal.
När jag besökte hans varv i
Hammar i Hammar i mitten på 90-talet,
byggde han just en Vättersnipa för eget bruk. Han berättade då att tidigare
inte hunnit bygga någon båt åt sig
själv. Han hade haft fullt upp med
andras båtar.
Till höger på bilden Båt-Harry Karlsson med sin farkost på Vättern
Kan väl avslutningsvis
avslöja att jag själv har haft en båt, men det var för länge sedan som jag
nämnt. Det var en röd livräddningsbåt
som kommunen hade annonserat ut, ihop med ytterligare ett antal livbåt. Jag
lämnad ett anbud och tänkte inte mer på det. Några veckor senare ringde en
person från kommunen och sa att jag blivit ägare till en båt för 300 kronor.
Det stod till med BÅT på sidan för säkerhets skull. Förmodligen hade kommunen sålt tio båtar före min, så därför
blev hon –som det heter på båtspråk- billig . Det fanns helt enkelt bara mitt bud kvar.
Anledningen till mitt anbud
var att jag året innan skaffat mej en båtplats efter lite tjat från
båtuthyrare på kommunen. Antalet outhyra
platser var många. Men någon båt hade jag aldrig funderat på innan annonsen kom i tidningen om livbåtar.
Det var bara ett infall. Så här med facit i hand var det ganska jobbigt att ha
en båtplats utan båt. Intresset för att hyra
båtplatser ökade kraftigt och en tom plats var en nagel i ögat på många.
Men nu hade jag i alla fall en båt. Men lyckan varade inte länge. Den blev
snabbt stulen och det var något jag inte upptäckte förrän en polis slog larm.
Han var intresserad av att köpa min farkost och berättade att han skulle kolla
över båten. Någon timme senare ringde
han upprört och förklarade att jag lurat honom. Jag hade ingen båt på
min plats. Det var så det gick till när Länkarna fick ta över min båtplats. Jag
betalde och Länkarna stod för båt. Som tack fick jag ett Länkmärke att sätta på
kavajslaget. Märket betydde att man hade
varit nykter en viss tid. Jag fick det utan några motkrav.
Det var nu inte bara
båtstölden som drabbade mej. En person tog fel och byggde en ny fin brygga på
min plats. Han ringde och bad om ursäkt,
samtidigt som han undrade om vi kunde byta
båtplats för att slippa ta bort bryggan. På hans riktiga plats fans en
gammal brygga som han fick plocka bort innan jag gick med på bytet. I dag har
jag ingen båtplats och det är nog bäst så. Och det säger en person som är
uppväxt två meter från stranden vid Gårdsjön med en träbåt förankrad i ett träd
strax intill huset…
Bloggen finns också i na.se under Askersundsbloggen
Ove Danielsson
PS1 Kommentera gärna.
