Oves Blogg

Läs mera under Nyheter på hemsidan: ovedanielsson.se. Den går också att nå från na.se under Askersundsbloggen.

Det finns ytterligare en del nygammal bilder på hemsidan under rubriken Kjells bilder. Kolla gärna. Nostalgin står som spön i backen på bilderna. Och många gamla askersundare finns med på Kjells bilder. När han var mest aktiv fotograferade han allt från bröllop till körkortsbilder. Men också mycket miljöbilder. Och några finns kvar.

Sedan Harge
Bruk stängde sin verksamhet i Bastedalen i maj 1970 har det hänt mycket i området. Vid den tiden var det
Baskarpsand AB i Habo som var säljare. Formella
ägare till gamla tegelbruksområdet var
dock Rederi AB Vätternfrakt . Hur man klarade ut den juridiska hanteringen med två ägare vid försäljningen känner jag
inte till. Köparen fick betala cirka en halv miljon för området.

Bolaget hade
köpt verksamheten av Harge Bruk i början på 60-talet. Sandfrakterna till
Hammars glasbruk fortsatte dock
sedan fram till januari 1988. Tegelbruksbygganderna stod kvar
fram till i slutet av 80-talet. Kommunen
krävde då att måste göras, då man ansåg att byggnaderna var en fara för allmänheten. Rivning
eller upprustning var alternativen. Vid
den här tiden hade Baskarpssand AB redan
gjort sig av med området. Köparen fick
ta på sig ansvaret för de gamla byggnaderna. Bara det blev ett problem. Det
gick inte att riva hur som helst.

Rivningsbilder från 1988

Nya hus har
nu växt upp lite här
och var. Och flera är på gång. Tegelbruksområdet har
exploaterats stort med hus och en egen
båthamn. En del tycker det är bra, medan andra tycker att det blivit i mesta laget bland annat med söndersprängd berg.

Vägen fram till satsningen i Bastedalen har varit
lång och krokig. Som journalist
följde jag ärendet, med konkurser, överklagande , miljöfarligt avfall
och allt vad det nu kunde vara. De
första planerna som presenterades för
området på 70-talet var av storformat, med egna
båtplatser intill husen. Det skulle
ske med hjälp av muddring. Men det
kom aldrig så långt. Konkurserna hann före. Ett annat problem har varit att få en bra lösning vatten-och avloppsfrågan.

När bruket var igång var det ganska gles bebyggelse i området. De som orkade med
att bygga en egen stuga var i regel folk som tillhörde snickarfamiljer. Det fanns flera båtbyggare som kunde hantera hammare,
såg och spik. Bolaget ägde
också många byggnader.

Den här
bloggen ska inte handla om nysatsningen utan
om de stora sandhögarna som låg på
tegelbruksområdet. Och vad som hände. Det var en imponerande syn med dessa
högar många år. I januari 1988 gick den sista sandlasten från Bastedalen till
glasbruket i Hammar. Det var ett litet buffertlager som kördes fram till
glasbrukets eget silos.

Sanden
pumpades upp vid Röknaöarna i
Vättern och fraktades med båtar fram
till glasbruket under många år. Från
början klarade glasbruket
av lagringen själva, men 1969
började ett buffertlager
läggas upp på tegelbruksområdet i Bastedalen. När tegelbruket lades ner 1970 fortsatte dock sandlagringen. Men 1988
var det definitivt slut. Då var det sand
från Lemunda sandstensbrott som
gällde.

Sandhögarna i tegelbruksområdet

Ras på 60-talet när sandmassorna blev för tunga

Anledningen
till att sandupptagningen vid
Röknaöarna upphörde var att sanden
betraktades som oduglig till
det vita glaset. Färgen blev för grön. Samma öde hade sanden
från Hargebaden drabbats av på 30-talet. Kunderna klagade
på föroreningar i glaset. Det var den höga järnhalten som ställde problemet.

När glasbruket startade i mitten på 1850-talet kom
inte sanden från Vättern. På Hammars
gårds ägor fanns ett sandtag. Senare
skrevs ett avtal om ett sandtag vid Lunna.
Ägarna till glasbruket började sedan
intressera sig för sanden från Vättern

och då först från Hargebaden. När inte den sanden dög kom sanden från Harge
Bruks sandtag vid Björkholmen intill
Stora Röknen. 1939 gjorde
glasbruket sitt första köp av Vätternsand från Harge bruk.
Sanden kom till Hammar med pråmen Tord,
som långt tidigare fraktat sand till tegelbruket. Den byggdes
1905 särskilt för ändamålet. I närheten
Björkholmen pumpades sand upp
från fem-sex meters djup.

Utvecklingen av
glasbruket gjorde att behovet av
sand ökade. När Baskarpsand AB köpte Harge Bruk i början av 60-talet fanns
fyra sandpråmar. Förutom Tord också Electra, Björn och Sandie. Allt efter behovet minskades
antalet pråmar . Sandie såldes 1987.
Om någon vill veta mera om pråmarna är rådet att ta kontakt med Anders Engdahl i Forsa. Han vet det
mesta om
båtar som trafikerat Vättern.

Rolf Johansson med sista lasset sand till Hammars glasbruk. Året var 1988

I områdesplanen för
Vätterns stränder i
Askersunds kommun antagen 1984,
anges området som lämplig för en
välutrustad småbåtshamn, med allt vad
som hör till. Däremot fanns det ingen
möjlighet att utvidga fritidsbebyggelsen i Bastedalen. Men det var en
plan från 1984. Sedan dess har det
hänt mycket.

Ove Danielsson

Intresserad av gamla Askersundsbilder? Ta då en titt på hemsidan:ovedanielsson.se, under rubriken Kjells bilder och Bilder. Det finns också en länk från na.se och Askersund till hemsidan.

Bert Karlsson i Skara lanserade sångerskan Carola
med buller och bång. Samma sak gjorde Lennart Hyland med bandystjärnan Gösta
”Snoddas” Nordgren en gång i tiden. Själv har jag bidragit till ”Sme-Bertil”
Karlsson i Lerbäck. Visserligen lite lokalbetonad, men ändå. Smeden var i många
år känd i sin hemby eller åtminstone på sin egen gata som mannen med pendeln
koppartråden och björkluten. Men det var ett reportage i Nerikes-Allehanda som gjorde smeden känd för
svenska folket. Åtminstone för alla som har TV 3.

Efter ett reportage om ”Sme-Bertil” i NA började
telefonerna ringa. Först på tråden var TV 3. Robert Aschberg vill ha med honom
i direktsändning. Var fanns smeden? Sedan följde en rad veckotidningar. Ni vet
sådana tidningar som berättar om att folk varit hemskt sjuka och att de sedan
blivit full friska. Och lyckliga.

Alla ville ha
tag på smeden. Bertils telefon höll på att braka ihop. Folk stod på kö för att
bli avstrålade med hjälp koppartråd En hälsotråd som blev en bristvara i
Lerbäck under en period. Tala om genombrott. I en del fall lyckades Bertil så
bra att han fick åka tillbaka och ta bort en del trådar. Folk som hade haft
sömnproblem vaknande inte längre på morgonen, med följd att de kommer för sent
till sina jobb. Allt enligt smeden själv. Ett problem för Bertil var att få komma till
husägare och mäta strålningen. Det
trodde att värdet på huset skulle sjunka
om Bertil kom fram till att det fanns strålning. Därför släppte jag loss honom hemma i vårt eget
hus trots att vi aldrig haft
några problem med strålning .Det låg koppartrådar lite här och var.

”Sme-Bertil” är helt övertygad om att jordstrålning
påverkar oss människor negativt. Han har nu tagit som sin livsuppgift att
hjälpa folk med strålningen på olika sätt. Smeden har nästan en religiös
övertygelse i vad han gör. Till och med har det resulterat i en bok.

Vad var det då som fick media att reagera på
reportaget om smeden från Lerbäck? Som så många gånger förr var det förmodligen
sexinslaget som inspirerade till så kallade uppföljningar. I artikel berättade
han om att många äktenskap som knakat i fogarna räddats genom avstrålning med
koppartråd. Ett antal trådar placerades under dubbelsängen hos par som tappat
gnistan. Äktenskapen slog i många fall ut i full blom. Enlig smeden började det
istället att knaka i många dubbelsängar runt om Sydnärke. Allt på grund av små
smala koppartrådar.

Aschbergs program skulle sändas den 1 april av alla
dagar. Förmodligen var smedens framträdande tänkt som ett 1 april skämt, enligt
honom själv. Men därav blev intet. Han tar alltid sin uppgift på fullaste
allvar, så även i direktsändning i teve.

B

Bertil fixar till alla koppartrådar under dubbelsängen

Carola och Snoddas turnerade i folkparkerna och
tjänade stora pengar. För vår del blev det inte så. Jag har fått nöja mej med
en liten oljemålning inbakad i koppar. Vi insåg nämligen ganska snart att det inte
skulle komma någon större publik. I så fall skulle det till en dragspelare som
komplement, och till en sådan fanns inte ekonomiska utrymmen.

Smeden har dock forstatt sin kamp på egen hand,
bland annat genom mängder av insändare. Smeden har dock sin egen förklaring
varför han nobbas ibland. Folk som gör det har vet inte sitt eget bästa och har
redan drabbats av jordstrålningens negativa följder.

Man får säga vad man vill ”Sme-Bertil”. Ett är dock
klart. Ingen tar skada av lite björklut och koppartråd runt huset. Vem vet
,kanske det istället gör nytta?

Det var ett tag sedan jag hade kontakt med Bertil, därför är jag inte
riktigt uppdaterad i ämnet. När jag var
på NA i Askersund var han inne till mej flera gånger i veckan med nya
varningssignaler när det gällde den förhatliga strålningen. Däremot har vi en katt som kommer från Bertil
genom Kattakuten i Skyllberg. Om någon är
intresserad så heter katten Alice. En fin katt med mänskliga drag om det nu är något
positivt…

OVE DANIELSSON

Istället för att sanda vissa gångvägar från
bostadsområdena in till Askersund vore det bättre och billigare att dela ut broddar till folk. De kostar bara 150 kronor och håller en hel vinter. Med en kommunal
upphandling skulle broddarna kunna
bli mycket billigare. Det skriver en medborgare i ett förslag till Askersunds kommun. Men i
kommunens första svar verkar man inte vara heltänd på medborgarens radikala förslag. Svar och förslag finns på hemsidan under Nyheter. ovedanielsson.se. Det finns också en länk till sidan från na.se och Askersund.

Frälsningsarmén brukar vara
ett givet inslag på marknaderna i
Askersund. Tidigare fanns den en kår i
Askersund med egen möteslokal vid Hospitalsgatan. Kåren är nedlagd och möteslokalen omgjord
till lägenheten. Men det finns fortfarande några soldater kvar. Vid
marknaderna brukar det komma
förstärkningar från andra platser för
att upprätthålla traditionen. I dag onsdag ( 24 april) är det vårmarknad i Askersund. Ska gå ut och kolla hur det blir med sången i år.
Återkommer med besked senare
texten.

Marknad i Askersund med sån från rådhustrappan.60-talsbild.

Bild:Kjell Johanson

Henry Johansson till vänster var arméns strake man i Askersund under många år.

Bild:Kjell Johansson

Askersunds har många gånger
kallats för ”Sveriges Jerusalem”
eftersom det fanns och finns ett
stort antal friförsamlingar. Men Askersund är inte ensam epitelet. Många andra
städer i Sverige har kallats för samma
namn. Jönköping är en av städerna med
samma beteckning. Precis som för många andra
föreningar och organisationer är det svårt att behålla medlemmarna och
få nya. Men de som finns kvar i Askersund kämpar på med ungdoms-och
mötesverksamhet. Frikyrkoförsamlingar
har ofta också stora egna lokaler som kräver underhåller och kostar
stora pengar. Men det brukar skötas ideellt. Det är bara att lyfta på kepsen
för det. Tidigare har det också funnits en stor anslagstavla med
församlingarnas utbud, men den är nedplockad. Kanske det bara är tillfälligt. Anslagstavlan var fallfärdig
, med en strak lutning sista tiden

I mitt jobb som
journalist hade jag ofta kontakt med frikyrkofolket och församlingarnas pastorer. Ofta var det
trevliga möten, även om jag själv aldrig varit med i gemenskapen som jag vet
finns där. Men det beror inte på
frikyrkofolket. Det beror på mej. Men
respekten är stor för de som är engagerade inom församlingarna. Precis som för de
som vill åka till Ullared eller åka med
Ålandsbåtarna, naturligtvis utan alla
annan jämförelse. Tycker inte att man
ska sätta sig på för höga hästar och döma ut folk för det och det.

En del församlingar har jag
haft mer att göra med än andra. Som Jehovas Vittnen och Maranta. Under många år var Jehovas Vittnen de på jakt efter
en möteslokal. Församlingen tänkte bygga
nytt och jagade tomter. Byggplanerna föll och istället köpte de gamla tvätten
vid Solhag väster om Askersund. Medlemmarna
gjorde en enorm upprustning bara på några veckor. En imponerade insats
av medlemmar från alla Sveriges hörn. En
lite udda episod hände när församlingen
sökte bygglov på en tomt strax norr om Askersund. Det kom in proteser mot
bygget med en något annorlunda motivering. De som protesterade menade att det
var ingen idé att ge församlingen bygglov eftersom ”Jehovas Vittnen alltid
pratade om att jorden skulle gå under när som helst”. Det skulle vara bortkastat arbete med ett
nybygge…

Många julaftnar besökte jag
också EFS-församlingen vid Gårdsjögatan
i mitt jobb. De bjöd in ensamma och de
som inte följt den raka vägen i livet precis. Vem har gjort det förresten….
Församlingen bjöd på julmat och lite julgemanskap. Jag tyckte det var ett mycket äkta och sympatiskt
drag som var värt at skriva om. Senare tog RIA över det hela. Nu är också RIA borta. Mannen
bakom det hela var Magnus Elf. Visst hade han medhjälpare, men han var
den drivande. På senare år hade jag ofta kontakt församlingens präst, Lasse
Skogsén, som också jobbade på ett sätt som jag
beundrar. Han samlar in julklappar till barn i Öststaterna som i stort
saknar nästan allt. Heder åt Lasse som
bara fortsätter och fortsätter med sitt jobb. Och han har fått askersundarna
att ställa upp. Nu har han lämnat sitt
pastorsjobb med fortsätter att jobba för de utsatta.

En person som skrivit om
”Missionshus och kapell i Väckelsens Askersund” är Olle Bergström. Boken kom ut
tidigare i år i ArkivCentrums regi. Han beskriver noga väckelserörelsen och dess byggnader i
Askersund. Med väckelse menar han i det
här sammanhanget ett personligt religiöst uppvaknande hos ett stort antal människor. En mycket
intressant bok för alla som vill veta mera om församlingarnas historia i
Askersund.

Ove Danielsson

PS! Har nu varit ute en sväng
på vårmarknaden i snålblåsten. Men jag såg inte till några sångare från Frälsningsarmén.
Men vem vet, de kanske dyker på höstmarknaden i slutet av augusti.

I Närkesberg blir det kulturfestival i helgen med massor av aktiviteter. Det är bara att välja och vraka. Och det hela avslutas med en vårbuffe.

Se programmet nedan: