Oves Blogg

Lejonet i dag

Lejonet förr

Lejonet i bakgrunden. Husen i förgrunden är rivna

Lejonet till höger. I förgrunden Skoogs gård

Rivning av hus vid Lilla Bergsgatan vid nuvarande parkeringen

När Lejonet byggdes till revs hus i korsningen Lilla Bergsgatan-Sundsbrogatan

Hus på kvarteret Fyrkanten rivs. Ahnérs i bakgrunden har rivits de senaste veckorna

ASfaltering inne på gamla Rådhusgården. I bakgrunden gamla brandstationen och bussventsalen

En del klagar på att det inte händer
något i Askersund under höstmånaderna. Men det stämmer inte. Åtminstone inte den här hösten. Det är bara att ta sig ut på
Sundsbrogatan mitt i stan och kolla.
Där händer något hela tiden. Hus rivs, gator stängs
av och öppnas. Hyresfastigheter målas om
i klara färger. Det finns något för daglediga och folk i allmänhet att titta
på hela tiden. Och det kommer att fortsätta.

Som det är nu
borde Sundsbrogatan ändra namn till
Storgatan. Åtminstone tillfälligt. Det är ju där det händer stora saker.

På Ahnérska tomten
ska Askersundsbostäder
uppföra hyreshus. Arbetet ska
igång inom kort. Bostäderna ska stå färdiga till sommaren.

Fastigheten Lejonet som målats om från novembergrått
till klara färger har sin egen historia.
Som de flesta hus. Men nu stannar jag
vid Lejonet och lite runt där.

”Trikå-Nisse”, Karl Nilsson ägare till Trikåfabriken
byggde och ägde Lejonet på 1940-talet.
1951 byggdes huset till, som det
ser ut i dag. Från början var det tre
tomter med olika ägare. Bland annat ägde släkten Nicolins två av tomterna under en del år.

Ägaren till Trikåfabriken, Karl Nilsson, byggde och ägde Lejonet

Norr ut upp mot Lilla Bergsgatan på den nuvarande
parkeringen fanns KIA:as bageri med
sina populära ”slankor”. Alla i stan köpte ”slankor” där. På den nuvarande parkeringen
fanns också kopparslagare
Emanuel Widing med sin verkstad. Han slutade 1958 och hade då hållit på med sitt yrke i 70 år.

Så här såg det ut på den nuvarande parkeringen norr o Lejonet.Widings smedja och åkare Skoogs gård

Kopparslager Widing

Han kom till
Askersund i sin ungdom och fick
jobb vid Didrikssons kopparslageri, som fanns vid
Väderkvarnsgatan. Så småningom tog Widing över rörelsen. I en intervju när han slutade berättade Widing om att han
tänkte sälja alla sin redskap till Hembygdsföreningen i Askersund. Vet inte hur
det gick med det? Intervjuaren undrade
om han inte tänkte fortsätta med att
demonstrera sitt yrke. Men det sa han bestämt nej till. Han tänkte bara ägna sig åt sin stora hobby att sitta ute på Vättern och dra upp ”stora feta gäddor.

Widing berättade vid samma tillfälle att det tog en halv dag med att slå en
kopparpanna. Som toppnotering hade han
slagit 18 kaffepettrar på en vecka, så ni förstår att det var yrkesskicklig
kopparslagare. Säkert är det många
askersundare som är ägare till kopparföremål från Widings verkstad.

Det var lite om Lejonet och tomten intill. Och nu är det bara en tråkig parkering. En
liten trevligare inramning skulle inte
vara helt fel. Tycker jag. Kanske en låg
häck eller ett fint staket? Flera
kvarter har öppnas helt efter husrivningar. Ofta blir det tråkiga öppna parkeringar. På något vis
borde man se till att det blir
trevliga inramningar. Förr fanns det hus
utmed gatorna. Jag är ingen arkitekt
eller stadsplanerare, men nog borde man fixa till det hela. Det är bara att
kolla på äldre bilder och ta efter lite av det.

Vännen Leif Linus har hjälpt till med bilder och information

PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt.

Vad har hänt med Alsens vatten runt T-bryggan och delar av Strandparken? Det undrar många.
Och förmodligen änderna i området
också. En grön tjock massa finns på
vattnet. Har ingen aning var ifrån
den kommer. Men bryggan ligger ett stenkast från verkstadstomten där
det pågått rivningar av byggnader länge. Men om det har något med det att göra är inte jag mannen att svar på.

Men säkert kan miljö-och hälsokontoret lämna ett svar. Vi får vänta på det. Har
också sänt bilderna till kontoret i Askersund.

PS! Kommentera gärna

Min gamla tidning ska spara pengar. Anställda ska
bort. Inget är sig likt längre. Frågan
är hur bevakningen ska kunna skötas med mindre anställda? Sedan hjälper det
inte att ansvariga säger att det inte kommer att märkas. Folk är inte dumma.
Det är bara att titta på hur det ser ut
i tidningen i början på veckorna. Rustas
reklamblad är tjockare. Reportrarna ska hinna med tre kommuner under helgerna!

Min gamle kollega Björn Palmqvist har tackat ja till
ett erbjudande att få gå i förtid med två årslöner. Han har tröttnat på alla
förändringar och nerdragningar vad jag förstår. Tråkigt för askersundarna.

Vi jobbade ihop de
två sista åren innan jag
slutade på tidningen som pensionär.
Björn kom från Laxå och skulle ta över
mitt jobb. Han tog också över
mitt arbetsrum. Björn hade då farit runt för tidningen på nästan alla lokalkontor i länet. Vi jobbade bra ihop och hade samma inställning till lokaljournalistiken.
Björn var dock mera engagerad i föreningslivet än vad jag någonsin varit. Sedan jag slutade har han
haft sällskap av Jessica på redaktionen i Askersund.

Jag skriver den här bloggen bara för att inte Björn
efter åren i Askersund ska försvinna ut
i tomma intet. Brukar inte skriva om
mina gamla arbetsplatser på det här sättet, men
bloggen får bli ett undantag.
Björn slutar på egen begäran. Förhoppningsvis kommer
tidningen att skriva om det. Något som inte vore allt för mycket begärt, så
alla får reda på hur det står till.

Är annars inte särskilt insatt vad som kommer att hända
med tidningen och lokalredaktionerna
framöver. Har inte sådan kontakter längre. Det var länge sedan jag besökte
redaktionen i Askersund. Känner att jag inte har något att tillföra. Tror inte
att de som jobbar i dag på arbetsplatserna
vill ha besök av före detta anställda.
De jobbar på sitt sätt och det gamla är glömt. Vill inte slå folk i
huvudet med att det var bättre förr och att vi gjorde si och så. Och jag har
min blogg om jag vill skriva något. Men jag brukar träffa Björn på stan och han
har berättat om hur det blir för honom.

Vad jag förstår
kommer samtliga lokalredaktörer i
Sydnärke att samlas på ett ställe och bli en större redaktion vad det lider. Men det blir
inte i Askersund. Så mycket kan jag gissa mej till. Det handlar förmodligen då om Kumla eller Hallsberg.

Hur som helst är det tråkigt med neddragningar på
lokalredaktionerna. Ofta hänvisas
läsarna till Internet och datorer. Men många äldre i Askersund använder inte datorer. Det är papperstidningen som gäller
i första hand. För mej och många andra.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Allahelgonahelgen
handlar mycket om besök och ljuständning
på kyrkogårdar för våra
nära och kära som gått bort.
Själv brukar gå till kyrkogården vid Landskyrkan där mina föräldrar vilar sedan många år tillbaka.
Det känns bra. De kämpade på med alla
ungar i den lilla röda stugan vid Gårdsjön.
Ett ljus från mej är det minsta man kan begära.

Men det har hänt andra saker den här veckan som har
med helgen att göra. Lagom till Allahelgonhelgen har frilansjournalisten
Lars Hjertberg i Göteborg kommit ut med den intressanta boken ”Alla
Helgons Lag”. En fin bok med mycket intressant läsning. Lars har gjort ett omfattande forskningsarbete.

Efter en promenad
på en kyrkogård av Lars kom tanken
på vara alla storspelare i fotboll var begravda. Av det blev det boken
”Alla Helgons Lag”. Lars har riktat in sig
på spelare med gravplatser i Göteborg med omnejd som blivit Stora Grabbar. Lars har
gått igenom gamla tidningsarkiv och äldre fotbollslitteratur för att spelare.
Han har också haft släktingar och
ättlingar till de avlidna.

En sida i boken där storspelaren Gunnar Grens liv beskrivs. Grens gravsten finns på Västra Kyrkogården i Göteborg. Han avled i november 1991

Lars har gjort en vandring runt Göteborgs
kyrkogårdar. Han har stannat till vid 45
stenar på elva kyrkogårdar. Vilka var
spelarna och vad hände? Hur gick det sedan?

Alla Helgons Lag
har fångat historiska händelser
och gör nedslag i en tid då
fotbollen växte fram som folkrörelse.
Med hjälp av bokens kartor och
GPS-koordinator går det lätt att hitta till fotbollsprofilerna i Göteborg.

Kanske det skulle gå att göra en liknande bok över kyrkogårdarna i Askersund. Men då
inte bra med idrottskändisar, utan människor som gjort avtryck i samhället. Det har de flesta
gjort, men en del har förstås blivit mer kända än andra. När jag var på
kyrkogården senast gick jag förbi populäre sångaren Bertil Boos grav. Bara för
att nämna någon.

Många går runt och kollar på gravstenarna i Askersund har jag märkt. Varför inte ge de intresserade en liten handledning som Lars Hjertberg har gjort i Göteborg.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara intressant.

Måndag morgon den 15 februari 1960. Grått och ruggigt. Minus 10 grader. Bilden är från gamla Vretstorpsvägen vid Väderkvarnsbacken med staden i fonden. Ingen asfalt, inget Rejmes. Men grusväg och telefonstolpar. Ingen trafik, inte ens på vänster sida.

Bild och text har jag fått från Eric Englund. Han liksom jag åkte Vretstorpsvägen fram under många år.