Oves Blogg

Det tog en halvlek innan IFK Askersunds fotbollslag fick igång målskyttet mot Glanshammars IF på söndagseftermiddagen. När det väl släppte kunde det blivit tvåsiffrigt. Nu blev det 4-0 till IFK, efter 0-0 i halvlek.

Första halvlek var jämn, sedan tog IFK över helt. Det verkade som gästerna sprungit sig trötta. Efter Philip Larsson ledningsmål tio minuter in på andra halvlek rullade det på för hemmalaget. Tränaren gjorde också några byten och fick på det viset in ett antal pigga ben. Inbytte Emanuel Fahlström, snurrade runt ordentligt med Glanshammarsförsvaret. Han gjorde också ett snyggt mål som satt i nättaket.

Emanuell Fahlström gjorde att bra inhopp. Han gjorde också ett snyggt mål.

Philip Larsson gjorde som vanligt en stark match på mittfältet. Inte blev det sämre av att han blev tvåmålsskytt. Det fjärde målet slog Johan Hailee in på straff. Johan är en säker straffskytt.

IFK har två matcher kvar i serien, Hidingsta borta och Eker Örebro hemma. Det lutar åt kvalspel till fyran för IFK.

Det saknas sökfunktion till mina bloggar. Vet
inte hur man gör för att ordna det?
Kanske någon datatintresserad kan hjälpa till. Ni ser att jag är ute och fiskar lite efter hjälp. I väntan på det
finns det en söklista på min
hemsida:ovedanielsson.se, över de bloggar jag skrivit. Det kanske underlättar
lite….

Båt-Harry med den försvunna ångmaskinen. Vem tog hand om den?

Var finns vännen Boije Lundqvists ångmaskin? Det är
en fråga som han och många andra ställer
sig. Någon har tagit hand om ångmaskinen och gjort den till sin. Men vem?

1992 lånade Boije ut sin värdefulla maskin till
Askersunds båtmuseum, som hade skapats
av Båt-Harry Karlsson. Det skrevs
kontrakt på utlåningen.
Ångmaskinen var unik och tillverkad vid Harge tegelbruk på 1920-talet. Värdet på maskinen ligger runt 50 000 kronor.

I dag finns
museets föremål nerpackade i ett
källarutrymme vid gamla Hammars glasbruk När Harry avled blev det
ingen ordning på utställningsföremålen.

Ett antal föremål
lånades ut till en utställning i Motala 2007 . Men det var bara ett lån och av någon anledning lånades också ångmaskinen ut.
Det var ett misstag eftersom ångmaskinen inte tillhörde museet i Askersund.

När föremålen
skulle hämtas tillbaka några år senare saknades ångmaskinen!
Massor av efterforskningar har gjorts men ingen ångmaskin har hittats. Ingen vet var den har tagit i vägen. Polisanmälan har gjorts men någon förundersökning har inte gjorts.
Polisen menar att det inte är möjligt så
länge det inte går att bevisa något brott. Det finns inga spaningsuppgifter att gå på.
Ångmaskinen verkar ha gått upp i rök. Men den finns naturligtvis någonstans.
Om den inte har skrotas. Sådana
uppgifter finns också. Hur som
helst blev det ett herrans liv när
prylarna skulle tas hem till Askersund igen. Det har jag hörts
berättas.

Nu har Bojie lämnat
in ett skadeståndsanspråk på
50 000 kronor till kommunen för sin
unika maskin som bara finns i ett
exemplar. Vi får se hur det går? Men visst måste han ersättning, om inte den
som tagit hand om maskinen lämnar
tillbaka den. Det kan också vara så att
någon tog hand och ångmaskinen och sålde
den vidare. Hela utlåningshistorian
är minst sagt märklig. Undrar vad min gamle gode vän Båt-Harry skulle sagt om han levat. Hans liv var båtar och motorer till båtar. För att inta tala om
ångmaskiner.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Närkes Brandkår är en modern kår där det sällan händer
några fadäser vid utryckningar. Har på ganska
nära håll genom mitt gamla jobb
som journalist kunde jag konstatera att
manskapet blev proffsigare för
varje år som gick. Informationen
blev också proffsig ute på olyckor och bränder. När
jag började som journalist fick man gå runt och fråga
brandkillarna-och tjejerna om orsak
och verkan. Ibland blev det olika
bud. Bättringen har väl med utbildning att göra kan jag förstå. Och att det finns sedan många år tillbaka
också heltidsanställd räddningspersonal.

Minns när de
första heltidarna vid brandstationen i Askersund skulle anställas i Askersund. En del politiker
tyckte det var helt onödigt. Varför skulle det inte gå med bara deltidsanställda som förr…

Klart att jag varit med om en del knepiga saker där brandkåren har varit inblandad. Det mest udda var nog vid en brand i Olshammar där brandbilen var borta när personalen kom för att släcka en brand. Det visade sig
då att brandbilen var stulen och det var den som låg
och brann i ett dike.

En annan
märklig händelse var vid en
övning som skulle hållas vid Igelbäckens
brygga. Då överträffade verkligen
fantasin. Det var meningen att det skulle
komma räddningsfordon både från Askersund och Motala, men det kom inga. Ansvariga
chefen Anna och jag väntade och väntade
på bryggan. Manskapen var helt
enkelt upptagna med riktiga
händelser som en brand i Askersund och
en bilolycka på riksväg 50. Sjukvårdspersonal med en doktor i täten dök i alla fall upp.

Tänkte dock berätta om en brand i Hammar som slår alla rekord när det gäller missar. Det måste ha varit rena mardrömmen
för ansvariga brandchefer. Allt gick snett. Det hela utspelades i slutet på 30-talet. Magasinsbyggnaden vid prästgården i Hammar hade fattat eld. Brandchefen ,
hyttmästare Eklund, larmade då via
glasbrukets siren. Så långt allt gott och väl.

Hammars brandkår anlände snabbt till platsen med sin
motorspruta, men det dröjde olyckligtvis länge innan den gick igång. Allt medan huset stod i
ljusan låga. Brandplatsen var bara 75
meter från stranden av Vättern, så det fanns inga problem med slangdragningen.
Stranden är långgrund och dyig, så
därför försökte man dra upp sprutan på
en brygga. Det ledde till att vackumledningen
på sprutan blev skadad. Och det tog tid att få igång sprutan. Under
tiden fortsatte branden att rasa i magasinsbyggnaden.
Närliggande byggnader hotades dock aldrig. Som tur var hade
brandkåren från Medevi dykt upp för att hjälpa till. Några i kåren hade sett
eldskenet på himlavalvet från Medevi.

Brandchef Andersson i Askersund

Brandkåren i Askersund lättade upp stämningen på 20-talet med en egen orkester. Det är aldrig fel med musik i jobbet.

Eklund kallade på förstärkning från Askersunds
brandkår, som också anlände till platsen. Men bara med en bil utan
spruta! I en kurva mellan Grindtorpet
och Stensäng kom brandbilen
för långt ut på vägrenen, som i sin tur ledde till att
motorsprutan slängdes i diket. Dragjärnet gick av och sprutan blev kvar i
diket. Ett av hjulen blev fullständigt
spolierat. Däcket och fälgen hittades senare långt ut på ett gärde. Med brandbilen följde
ett 10-tal man. Som tur var hamnade inte hela gänget i diket.

Snabbt spreds ryktet om att både bil, manskap och motorspruta låg i diket. Och
det var långt före tillgången till Facebook
och Internet. Men så var inte fallet. Det var bara den viktiga sprutan
som hamnat i diket. Orsaken till
dikeskörningen var enligt brandchefen i
Askersund att ett av däcken var för löst
pumpat. Det skulle vara 2,2, men det var bara 1,9, enligt brandchefen som var
noga med detaljer.

Motorsprutan sändes
till Kristinehamn för lagning och under några dagar stod Askersund utan sin spruta. Men det hände inte något. Brandskyddsföreningen
beslutade då också att det måste till en
belysningsanordning på sprutan. Det gick inte att jobba i mörker och
bara lita på eldskenet.

Församlingen i Hammar hade försäkrat ladan för 3 200 kronor och det
visade sig vara i snålaste laget. Arrendatorn
hade 100 säckar vete i magasinet samt en del inventarier. Men där fanns en helförsäkring.

Så här såg det ut i Askersund under många år när brandkåren ryckte ut. Stationen fanns på rådhustomten. I bakgrunden Ahnérska som ska rivas.

Som vanligt har kompisen Leif Linus bidragit med en del bilder.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Kasper Gustavsson från Jönköping har med hjälp av sin maskin rivit delar av gamla Askersundsverken. Helt själv

”Det var vanliga , seniga, beniga labbar

På valkiga, seniga, beniga grabbar.

Tåligt gnagde
hål på sitt fosterlands skal

De händer som grävde för Göta Kanal.”

Så diktade namnen Tage Danielsson en gång så
fyndigt. Kasper Gustavsson från Jönköping
kommer förmodligen inte att få
någon dikt efter sig, men så använder han
också grävskopa. Och då gäller det rivningen av Askersundsverken som nu
pågått någon månad. Jämförelsen
kanske är långsökt, men håll med
om att Tages dikt är bra. Och det handlar ändå om grävning, rivning och
framtidsatsningar. Både förr och nu.
Kasper gör enligt reklamskyltarna ”plats för centrala lägenheter med svårslagen
utsikt.”

Kasper har
med sin maskin jämnat hälften av verkstadslokalerna med marken. Ensam. Nu
väntar lite stillestånd i rivningen i väntan på vad de ansvariga för rivningen
säger. Kommunen har anlitat en
konsult för rivningsarbetet, som i sin tur får sina order
från ansvariga politiker i Askersund.

-En del ska sparas, vi får se hur det blir framöver, säger Kasper.

Rivningsmassorna
körs till Nässjö, men då har Kasper redan delat upp det hela i olika
fraktioner. Är det inte lång väg till Nässjö bara för rivningsmassor? Under
rivningen har Kasper haft ganska stor
publik. Något som han inte störs av.

-Så är det nästan alltid när jag river stora byggnader. Ska nu fortsätta till Växjö och riva en stor byggnad, berättar Kasper, som bor på rivningsområdet i sin husvagn under
veckorna.

-Vackrare arbetsplats med utsikt mot vattnet får man
leta efter, tycker Kasper, som inte ha
några problem att få kvällarna att gå.

-Jag
jobbar länge. Det blir inte så många timmar över innan det är dags
för vila. Kör hårt så jag kan ta ledigt
fredagar för att åka hem till sambon i Jönköping, förklarar Kasper, innan han fortsätter
med sortering och lastning.

Alla väntar nu med spänning på en detaljplan
för området. Vad kommer att byggas på den attraktiva tomten? Blir det villor,
hyreshus eller bostadsrätter? Kanske det
blir lite av varje? Delar av gamla
Askersundsverken kommer att finnas kvar.
Frågan är vad som kommer att hända med det gamla garaget framför gamla entrén?
Minns att den tidigare ägaren Johan-Axel Franzén var lite orolig för det. Han
tyckte det fanns kultur i det gamla 20-talsgaraget. Vi får se?

När jag ändå är
inne på rivningar så är det klart med att
gamla Ahnérska på Rådhustomten ska
rivas för att ge plats nya lägenheter. Vem vet, kanske Kasper
får återvända med sin
rivningsskopa? Säkert kommer lika många att följa den rivningen i centrala
stan. Man kanske skulle satsa på en rullande korvvagn i samband med
rivningen? Det kunde ge lite
extrapengar, men tyvärr är jag ingen affärsman. Och så är det inte
särskilt långt till grillen, så det hela
får nog bero.

Förre ägaren Franzén önskade att det gamla garaget från 20-talet skulle räddas. Ännu står det kvar på sin gamla plats.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt

Trafvenfelts konstverk på kvarnbyggnaden

Askersundskonstnären Hjalmar Trafvenfelt målade
tidigt i sin karriär en tavla på en kvarnbyggnad. Problemet var att det inte
fanns några uppgifter om vilken kvarn
det var. Vännen Eric Englund kollade bilder och kom fram till att det troligen var
kvarnen i Ängatorp. Ska informera ägaren till tavlan så fort jag träffar honom. Han vill inte ha tavlan
på väggen innan han fick fram
platsen på tavlan. För tillfället finns tavlan i ett källarutrymme.

För en tid
sedan hittade jag en artikel i en
gammal hembygdsskrift om mannen som var med
och färdigställde just Ängatorps kvarn, Per Johan Wallin. Bara det gör
att tavlan snabbt borde komma upp på
väggen. Wallin hade sedan 1876 haft anställning i en byggnadsfirma som bland
annat uppförde vattenkvarnar. Wallin var
från Örebrotrakten. År 1891 gifte han sig med Viktoria Holmqvist, från Uppsala.
De träffades i Lindesberg där hon hade
anställning hos en familj. Men mer om Viktoria senare.

Per Johan
önskade sluta sitt kringflackande liv och tog därför anställning som
mjölnare vid kvarnen som han varit med och byggt upp. Paret trivdes bra vid
Ängatorp om det inte hade varit det där med vattnet. Flera år i rad var
det vattenbrist med stora ekonomiska
bekymmer som följd. I den gamla skriften
jag läst står att ”förtröstan på Gud” löste det hela. Och det är inte
Bibeln jag läst. Efter nio år vid Ängatorp flyttade familjen till Vallby i
Närkes-Kil , där de tog över en
lanthandel.

Senare kom familjen till Åmmeberg, där Per Johan
tog upp sitt jobb som
mjölnare igen. Kvarnen i Åmmeberg ägdes av gruvbolaget. Där utvecklades också Viktoria stora andliga aktiviteter.
Mjölnaren Wallin stod troget vid
hustruns sida i hennes nit för Guds
rike. Kristen tro gick igenom hennes liv som varp i en väv. En tid i sin ungdom var hon förlovad med en man som
hade akademisk utbildning, men som inte var så värst religiös. Viktoria svek
dock inte sina ideal för honom. Den var viktigare för henne än kärleken.
Vid den tiden.

Per-Johans anställning vid kvarnen i Åmmeberg tog slut 1926. Då flyttade paret in till
Askersund för att bosätta sig i en röd liten stuga ute på Södra Udden. Stugan finns inte
kvar längre, men området intill är
mycket aktuellt i dag. Det handlar om rivningen av Askersundsverken. I slutet
på 30-talet flyttade paret Wallin till Motala där sönerna bodde. Per-Johan avled 1940, 87 år
gammal. Två år senare avled Viktoria.

Huset är borta på Södra Udden ,men här bodde paret Wallin.

Södra Udden med Askersundsverken ibakgrunden. En 50-talsbild.

En helt ny vy från Sjötullsgatan sedan delar av Askersundsverken rivits. Nu syns vattnet över huskanten.

Viktoria- eller Tora som hon också kallades- var
äldst i en stor barnaskara. Trots knepiga ekonomiska förhållanden sattes hon i
en privat flickskola i Uppsala. Det blev dock ingen längre vistelse i skolan. Familjens ekonomi tillät inte det.
Senare fick hon anställning som protokollsekreterare i Justitierevisionen, hos häradshövding J.C.M
Matthiesen, för att sedan få jobb hos
justitie-statsministern Axel Gustaf Adlercreutz. Enligt skriften så lärde sig Viktoria konsten till självbehärskning där. Tydligen var det mycket viktigt på den tiden.

1877 flyttade hon till Lindesberg och började arbete hos änkefru Augusta Rathsman. Den senares man
hade varit skeppspräst på fregatten Eugenie, bland annat med kung Oscar II
ombord. Hon fick också hjälp med försörjningen av Kungl.Majestät. Hon träffade också kungen för att berätta om hur hon hade
det och att hon tänkte flytta till Uppsala.

”Ja dit ska då alla prästänkor” blev kungens svar.

Augusta Rathsman
öppnade senare modeaffär i Lindesberg och den gick bra.
Mycket tack vare Viktoria. Hon var duktigt och stannade 14 år på platsen. Det var där hon träffade sin
Per-Johan och sedan vet ni resten.

PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt

Förr i tiden skyltade begravningsarrangörerna med likkistor. Lite makabert , men det var
ju ändå deras bransch. Minns att Sam i sin begravningsbyrå i Borgmästarhuset för länge sedan hade sådan skyltning. Ingen
tänkte på det. Vi ska ju alla den vägen
vandra, så att säga. Den enes bröd den andres död…

Dagens
begravningsarrangörer har en helt annan syn på skyltning, som
Jan-Åke och Gun Looström , vid Storgatan
i Askersund. Under hela året har de
haft olika skyltningar med lokal anknytning och kultur i sina
skyltfönster. Något som varit uppskattat.

-Folk har varit
inne och berömt skyltningen. Vi
lovar att fortsätta, förklarar Jan-Åke.

Naturligtvis finns det som en begravningsarrangör ska tillhandahålla inne i
byrån, men då på ett lite mera elegant
sätt än på Sams tid. I lokalerna finns det
också en del konst. Och så Jan-Åkes dragspel förstås. Han är musikalisk.

Just nu finns en
intressant utställning i ett fönster
om Hammars glasbruk, med bilder , flaskor , formar och information . Många ortsbor har som
bekant jobbat på glasbruket. Paret Loooström har nyligen plockat ner en utställning om konstnären Folke Dahlberg.
Tidigare fanns också en utställning om sångaren Bertil Boo.

Utställningen om glastillverkningen finns normalt i Sockenstugan, Hammar.

-Funderar lite på en utställning om Askersunds
historia. Har en del andra idéer också.
Vi får se vad det blir, säger Jan-Åke, som tycker det är trevligt om folk kollar
utställningarna både från gatan
och inne i byrån.

Paret Looström har haft begravingsbyrån i
Askersund i fem år. De är bosatta i
Hallsberg, men visst finns det funderingar på att flytta några
mil söder ut.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara intressant.