Oves Blogg

Det saknas sökfunktion till mina bloggar. Vet
inte hur man gör för att ordna det? I
väntan på det finns det en söklista på
min hemsida:ovedanielsson.se, över de bloggar jag skrivit. Det kanske
underlättar lite….

Det tals mycket om konst och konstutställningar i
Askersund just nu. Ska därför berätta lite om min första konstupplevelse. Den
varade till jag flyttade hemifrån.

I mitt föräldrahem vid kanten av Gårdsjön strax norr om Askersund fanns bara ett konstverk på väggen vad jag minns.
Och då var ändå farsan konstintresserad. Men pengarna behövdes till annat än inköp av konst. Det kan ha varit
ytterligare något. Men jag måste erkänna att jag är dålig
på att minnas min barndom vad det beror på? Konstverket var som i många andra hem på
tiden August Malmströms ”Grindslanten”
med en fin ram på. Tavlan hängde på hedersplats i det lilla huset.
Reproduktioner av tavlan har sålts i
enorma upplagor.

Tyckte alltid att bilden var fin, men själva händelsen
bedrövlig. Fattiga barn som slogs om en slant. Tur att den tiden är förbi. Visst finns det många barn som har
det knapert i dag också, men de behöver inte fajtas vid en väg om en peng.

När mina föräldrar dog i slutet på 60-talet nästan
samtidigt, så vet jag inte var tavlan tog i vägen. Den hade inget högt värde
ekonomiskt och jag själv tänkte inte så mycket
på tavlan. Ibland när jag var ute på journalistjobb såg jag ”vår” tavla
hos folk.

För några år sedan var jag på en loppis i Harge missionshus och där
hängde Malmströms tavla. Kunde inte hålla mej utan köpte den för 30 kronor av
ren nostalgi. Den blev hängande på vår altan under några tills vi sålde huset.
Då gav jag bort konstverket till ett annat loppis-Christers vid
Borgmästargatan. Tror han tog upp den i lägenheten. Frun tyckte den var mycket
fin.

Har besökt August Malmströms föräldrahem vid
Nubbekullen i Västra Ny mellan Askersund
och Motala. Västra Nys hembygdsförenig har sett till att konstnärens
hem är öppet för allmänheten. Malmström skapade
sitt konstverk under nägra sommarmånader
i början av 1890-talet. Det skedde på hans sommarvistelse, ett vindsrum
i Rotebro Värdshus.

August Malmström
föddes i torpet Nubbekullen i
Västra Ny 1829. Redan vid 12-års
ålder målade han åtta akvareller som i
dag finns på Nordiska Museet i Stockholm. Hans konstnärliga talang
uppmärksammades snart. Han hjälpte sin
pappa i hans snickeri, men skadade sig i en arm i samband med byggandet av av altarring till Västra Ny kyrka. Efter
det ägnade ha sig helt åt målande.

Under många år reste och studerade Malmström ute i
Europa. När han kom hem till Sverige igen utsågs ha till professor
i figurmålning och teckning. ”Grindslanten” lär vara en minnesbild från
Nubbekullen där brunnsgästerna åkte till Medevi
och bygdens barn öppnade grinden
och fick en slant. Har läst om att
barnen som stod modell för tavlan fick 25 öre i timmen, som var stora pengar på
den tiden.

Värdet av original
tavlan har varierat genom åren från 16 miljoner till 2 miljoner 1992, då Bukowski sålde till okänd köpare.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
Säkert finns det många som tavlan.

Förre kanslichefen i Askersund Alf Cederlind har
undersökt ännu en gammal gårdsmiljö i Askersund, nämligen ”Carlstenska
Gården” vid Stöökagatan. En kulturgärning så god som någon. Alf har tidigare tagit
fram ett antal skrifter om gamla
kulturhus i Askersund, där han skrivit ner vad som hänt i husen och de som levt där. Precis som tidigare har
Alf tagit hjälp av Leif Linus med gamla bilder
och annonser, samt någon ny färgbild från mej.

”Carlstenska Gården” är lite speciell. Det var där
Carl Isaak Fahlgren startade utgivningen av Askersunds-Tidning 1857 som ett
lördagsblad. Innan de nuvarande byggnaderna uppfördes omkring 1830, bodde
folk på gård 152 som var gårdsnumret på den tiden. I dag är adressen
Stöökagatan 17. Cederlind har kommit fram till att byggnaderna uppfördes
etappvis. Han bygger det på att endast en familj bodde där under perioden 1831-1845.

Carl Isaak Fahlgren, mannen som startade Askersunds-Tidning

Alf skriver att tryckeriet på gården var mycket
primitivt med en handpress som betjänades av en boktryckare och några lärlingar.
Snart flyttades tryckeriet till större
lokaler vid Storgatan (nuvarande Åhlins). Efter Fahlgrens död 1878, skedde
stora förändringar vid tryckeriet. 1885 övertog boktryckare Emil Andersson både
tryckeri och tidning. Han hade varit lärling och gesäll hos Fahlgren. Han
rustade upp de gamla maskinerna och
byggde ett nytt tidningshus i korsningen Stora Bergsgatan-Hospitalsgatan.
Senare övertog sonen Joel Haugard
rörelsen. Han satsade också på ett bokbinderi.

Carlstens gård. I bakgrunden Lilla Bergsgatan med Drottning Lovisas skola.

Polis Arthur Fredö. I bakgrunden skymtar Carlstens gård till vänster. Det fanns en fiskaffär där som synes på skylten.

Gården ett stenkast från torget har genom åren
inrymt många verksamheter, förutom bokbinderi
och tryckeri. Bernhard Andersson hade skomakeri fram till 1967. En av
Carlstenssönerna hade en fiskaffär i gården 152. Många intressanta personer har
också bott på gården allt från stadsfiskaler, bokbindare till kaptener. 1895
flyttade bokbindare Carl August Carlsten in på gården med sin verksamhet. Han
efterträdes av bokbindare Axel Fredriksson. Under en period fanns också
Skolmuseet på gården. Mannen bakom det var läraren Karl Magnus Svensson. Ägare
till fastigheterna är i dag Askersundsbostäder AB.

Till vänster Carlstens gård. I bakgrunden syns Petterssons fotoatéje. Det är på Stöökagatan.

Fredrikssons bokbinderi inne på 152

Sam Carlsten var ägare till gården under en lång period.Sam arbetade vid Askersunds stad och var med och startade Hemvärnet. Därav uniformen vid min fotografering för ett antal år sedan

Det märkliga har nu hänt, att jag själv flyttat in
på gården. Just i det huset tryckeriet startades. Alf hade börjat med sin
skrift långt innan jag fick ett hyreskontrakt med bostadsbolaget, så jag har
inte påverkat om någon tror det. Hade stått några år i kö, men hade inte hittat någon lägenhet
som passade. Men den här passar. Ödets vägar äro outgrundliga. Har själv
sysslat med tidningsjobb och lite bokbinderi så vad kunde vara mera passande. Synd
att det inte finns någon sådan lokal kvar. Men jag får nöja mej med dator och en blogg.

Ännu är det oklart
hur utgivningen av Alfs nya skrift ska gå till. Tidigare har Föreningen
Gamla Askersund, hjälp till med det. Vi får se hur det blir den här gången. Hur
som helst har Alf tagit fram en skrift med intressanta fakta.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt

Brukar ibland träffa
Ulf Westerblad på stan. Han har haft en
tuff uppväxt på olika barnhem.
Nu har han och alla andra fått lite
tröst i bedrövelsen på äldre dagar. Ulf har kämpat hårt för rättvisan. Och han fortsätter sin kamp med en ny bok, där
drabbade barn likt honom får komma till tals och berätta. Ulf har gett ut en
bok, medverkat i radio och TV. Alla blir lika berörda av hans
barndomsberättelse. Sedan ett antal år
tillbaka bor han i As

I skuggan av det Svenska
folkhemmet

pågick det ofattbara

Dessa första sidor är en
reflektion och ger bakgrunden till min egen berättelse, en berättelse som
vittnar om en fruktansvärd människosyn.

Jag försöker hitta roten och förklaringen
till att förtroendevalda, läkare och forskare kunde hamna så snett i sitt tänkande
i början på förra seklet och kanske tidigare.

Det handlar om en svunnen
tid, en tid som många saknar, det var lugnare då.

Många hade det bra, en del
hade det lite sämre och många hade det riktigt svårt.

Går vi tillbaka 100 år och
kanske lite mer så var det fattigstugorna som tog hand om de människor som kom
lite på ”sidan om”.

Där sammanfördes idioter,
fattigjon, ”krymplingar”, gamlingar och övergivna barn, s.k. ”oäktingar”, i en
misär som var obeskrivlig.

I början på 1900-talet
fastslogs att ålderdomshem skulle upprättas.

Många små privata
idiotanstalter uppfördes där idioter och fånar togs omhand.

Men någonting hände under 1900-talets
första år, ett rasbiologiskt tänkande etablerade sig hos politiker, läkare och
forskare

I Uppsala uppfördes 1921
Europas första institut för rasbiologi.

Det börjar en svår och ond
tid i Sverige, de små minoriteterna som Romer, Resande folket, (tattare) och
samer förföljs hänsynslöst.

Romernas färdvägar kartläggs,
Resande folket registreras, sista registreringen var så sent som 1944, den gick
under beteckningen, Den allmänna tattarregistreringen.

Samernas skallar mättes för
att fastställa intelligensen.

För att undvika spridning av
dåliga arvsanlag och gener så förespråkades tvångssteriliseringar och kastreringar,
(1934-1976).

På 1940 – talet gjorde
lobotomeringen sitt intåg i den Svenska psykvården.

Sverige var först i Europa
med raslagar, det antogs av den svenska riksdagen på 1930 – talet.

Ur denna förvandling av det
Svenska samhället, på relativt kort tid, så föddes en otäck människosyn, där
människovärde och empati försvann.

Jag är själv ett ”offer” för
denna omänskliga hantering, vad jag som litet barn känslomässigt fick uppleva
och gå igenom i samband med sexuella övergrepp och våld det går aldrig att
återge i ord.

Själens smärta bär vi med oss
hela livet.

Näsanstalen

– Om detta må vi berätta –

Jag föddes som ”oäkting” i
mitten på 1940-talet och lämnades i på ett barnhem i Karlskoga, jag kom att
passera sex olika barnhem innan jag så småningom placerades på en idiotanstalt
i Dalarna, en anstalt för obildbara.

Jag var ensamt barn på
anstalten och fick växa upp tillsammans med 23 vuxna svårt handikappade och
utvecklingsstörda män.

Jag har forskat och sökt efter
dokument och utredningspapper i olika social, landstings, och kommunarkiv från
de platser där jag trodde och visste att jag haft något förflutet. I arkiven
hittade jag mycket läsvärt material, både skrämmande och intr. Detta letande
och sökande pågick i flera år, 4,5 år för att vara exakt. En inre kraft drev
mig att få klarhet kring min ”stulna barndom”.

Tillsammans med mina starka
barndomsminnen, dessa dokument och journaler så har det så småningom blivit ett
par böcker.

Syftet med böckerna är att synliggöra
och dokumentera denna mörka del av vår moderna historia, att belysa sanningar
som har förtigits och gömts undan.

Jag var bara ett av alla de
många gömda och glömda barnen i Sverige vid den här tiden.

Vi vet idag att 250000 barn
tvångsplacerades mellan 1930-1970-talet på olika institutioner och fosterhem i
Sverige.

Tiden kan tyckas vara
avlägsen, men i ett större tidsperspektiv, så är det nutid.

Det ställdes fel diagnoser
och skrevs felaktiga läkarintyg, trots att vi var normalbegåvade.

I mitt läkarintyg står bl.a.
att läsa: – Otvivelaktigt efterbliven –.

Många var vi barn som fick våra
liv ”utraderade”, under dessa fasansfulla omständigheter, hur många, det lär vi
aldrig få vetskap om.

För varje enskilt barn så var
det här en tragedi av ofattbara mått.

Det är helt oacceptabelt att
det kunde få ske, och fortgå under så lång tid.

En tid som speglar läkarnas
repressiva och arroganta synsätt på samhällets mest skyddslösa barn.

Läkarnas hållning till
”oäktingar”, fattiga och sinnesslöa barn är omvittnat på flera ställen i
litteraturen.

Ett ”oäkta ” barn som jag
var, vi stod helt utanför lagen, vi hade mindre och färre rättigheter än
”normala” barn. Först 1 jan 1950 när nya föräldrabalken trädde i kraft fick vi
samma juridiska rättigheter som övriga barn.

I tal och skrift beskrivs vi
barn som objekt, vars intelligens knappt var mätbar, något människovärde fanns
inte.

Jag och mina olycksbröder och
systrar, placerades på olika sinnesslöanstalter lite varstans i vårt avlånga
land. På dessa anstalter hörde kränkningar och sexuella övergrepp till
vardagen.

Kallduschen, isoleringen och
tvångströjan får spegla den tidens gränser och villkor.

Det existerar inte något
språk som kan förmedla den fruktan och ångest som ständigt gjorde sig påmind på
anstalten.

Vi tillhör de glömda och
gömda barnen vi är näst intill okända därför att vi gömdes undan och de flesta
blev för evigt tysta.

De flesta blev kvar på
institutionerna och blev tysta vittnen till en tragedi som få människor idag
känner till.

Vistas man för många år i en
sådan destruktiv miljö, som en sinnesslöanstalt kunde erbjuda på den tiden, där
varken tal eller vanlig social gemenskap förekom, så blev hjärnan understimulerad
och den normala utvecklingen avstannade.

De allra flesta medborgarna i
vårt land har inte en aning om den här tiden och var som försiggick på de olika
institutionerna och anstalterna.

Ute i bygderna visste man,
och i folkmun hette det – att där borta låg en idiotanstalt –, mer visste man
inte.

Anstalterna var ofta
placerade långt ute på landet, det var en sluten värld, där ingen hade insyn.

Turen var trots allt på min
sida, efter sju år så blev jag ”upptäckt” och så småningom friskskriven, men
faktum kvarstår, – sju år är en hel barndom.

Kärleken och modersfamnen jag
sökte, den fann jag aldrig.

Jag ”kom undan” med en ärrad
barnasjäl som har präglat hela mitt liv.

Den kvinna som ”upptäckte”
mig, kom senare att adoptera mig.

En adoption som inte blev så
lyckad, det blev en hård uppfostran med mycket tvång och disciplin. Det blev
ingen naturlig mor och barn känsla, hon kunde inte styra sina känslor utan det
blev ett sorts ägande med moderskänslor som spårade ur.

Jag blev friskskriven, och
enl. lag så gällde skolplikten även för mig.

Jag skulle nu ta ifatt sju
förlorade år, samtidigt som jag skulle ta emot skolans enorma informationsflöde.

Hur skulle det gå till? Jag
skulle nu ”ställa om” mig från anstaltens aggressiva miljö till skolans så
annorlunda värld.

Mitt språk var starkt
begränsat, det sociala umgänget med andra och främmande människor var något
helt nytt för mig.

Jag var helt enkelt sent
utvecklad p.g.a. understimulering.

Den första tiden var inte
problemfri på något sätt, det gick lite trevande till en början.

Men när jag väl kom igång, så
gick det lätt för mig i skolan, vilket betygen skvallrade om.

I mina tonår så gick jag en 4
årig möbelsnickarutbildning, som avslutares med gesällprov.

Jag fick betygskalans högsta
avslutningsbetyg med stipendium som extra uppmuntran.

Startade eget snickeri som
jag drev i flera år, i min senare del av livet så har jag arb. som arbetsledare
på några olika snickerier.

Under hela min uppväxt och
tonårstid så plågades jag av en fruktansvärd ångest. Det var naturligtvis min
uppväxt på barnhemmen och sinnesslöanstalten som var grunden till denna svåra
ångest, men det blev ju inte bättre av den komplicerade relationen med min
adoptivmor.

Gick i pension för några år
sedan, och lever idag ett bra liv.

Jag fyller min fritid med att
skriva, teckna, renovera möbler och vara ute i skog och mark.

På vintern och våren snickrar
jag och sätter upp fågelholkar, på hösten plockar jag svamp och bär.

Men det finns bitar kvar av
min sargade barna själ.

Det är en vandring utan slut,
vandringen i minnenas arkiv. Jag drömmer ofta om obehagliga upplevelser från min
barndoms tid.

Jag minns, det livet har gömt
och gömmer det som inte är glömt.

Det känns angeläget, och det
finns skäl att sprida kunskapen om denna mörka tid, då tusentals barn och unga
människor blev undangömda och glömda på våra idiotanstalter och mentalsjukhus.

Hälsningar Uffe

PS! Kommentera gärna

kersund.

Ett murket träd föll över stora vägen vid
Borgmästargatan i Askersund under helgen. Som tur var blev det varken några
person-eller bilskador. Halva vägen blockerades av det murkna trädet. Själv
blev jag mycket konfunderad över vad som hänt. När jag åkte till Närlunda var
allt som vanligt. En havtimme senare när jag åkte till baka låg trädet där. Och
då ska man komma ihåg att det var helt vindstilla. Min teori är att det blev
för många fiskmåsar i trädet samtidigt. Vet inte om den terorin håller..

Dator-och telefonproblemen fortsätter. Allt
går på halvfart. Det går att ta en en kopp kaffe mellan varje åtgärd på datorn.

PS! Nu har hela trädet tagits bort

Vem vet, kanske datorn är igång på tisdag. Då skulle jag få en ny databox. Det sa i alla fall en tjej på Telias kundtjänst. På det viset får ni också lite semester från mej. Ove

Har fortfarande kontaktsvårigheter.Med datorn,E-post,Telefon,Blogg och allt vade det kan var. Någon frågar sig kanske vad Bloggläsare har med det att göra. Men jag vill bara berätta att jag fick en bekräftelse från telia i maj månad att allt skulle vara ordnat till 1 juli.

Som jag skrivit tidigare, till jul är säkert allt igång.

Ove som fyttar, flyttar och flyttar

Kanske det låter lite tjatigt men fortfrande har inget hänt från Telia.Kanske i slutet på veckan förklarade en man vid Telia.Jag beställde ändringen i slutet av mars….

Är lite hindrad i mitt skrivande.Kan heller inte nå min E-post. Bara så ni vet..Men jag har mobil på mej ibland.

Ove