Skeppare Fritz Bulow Forsa i sin Vättersnipa
En del av medlemmarna i Askersunds hembygdsförening håller just nu på att renovera en gammal Vättersnipa. Den ska inte bli sjöduglig, men väl ett intressant utställningsföremål. Båtbyggare Isedor Lundfeldt i Hammar och hans medarbetare spottade fram Vättersnipor på 40-talet. I en blogg från december förra året har jag skrivit om båtbyggarna i Hammar. Intresset för båtar har alltid varit stort i bygden och det är inte så märkligt med närheten till Vättern. En Vättersnipa är ett måste för hembygdsföreningen i stan.
Själv tänker jag på en intervju med skeppare Fritz Bülow i Stora Forsa i mitten på 50-talet. Och särskilt då på bilden, där han med sin Vättersnipa ror ut till sin gamla båt Elida. Då var hon bara ett vrak, men en gång kallades hon ”Vätterns pärla”. Fritz hade mönstrat på sitt första fartyg redan 1902. Han var då 14 år och jobbade som kock. Sex år senare hade han avancerat som styrman på ett större fartyg. När han var 20 mönstrade han på Gunhild från Hammar, som var en segelskuta. Motorer på skutorna var ytterst sällsynt på den tiden. Lasten var oftast flaskor från Hammars glasbruk.
Efter några år på Gunhild , bytte han fartyg ett antal gånger, för att sluta på Elida. Det var hans egen båt. Fritz seglade Elida i 22 år, men en vinter skruvade isen sönder båten och hon blev läck. Och sjönk på strandkanten. Kan också nämna att Bülows söner gick på sjön. Och en som vet mycket om det är Anders Engdahl i Forsa.
De stora båtarna i all ära, men sin älskade Vättersnipa blev han trogen. Fritz hade säkert tyckt mycket om hembygdsföreningens initiativ.
Båtbyggare Isedor Lundfeldt i Hammmar. Varvet spotade fram Vättersnipor på 40-talet.
Bild Anders Engdahl
Bild Ander Engdahl
PS! Kommentera gärna.
