Oves Blogg

Det var dåliga tider i
Askersund i början och mitten av 1800-talet. Mycket dåliga. Men
det påverkade inte på något vis nöjeslivet. Folk levde över sina tillgångar och
brännvinet flödade enligt gamla artiklar. En del askersudare hittade alltid anledningar till att hålla fester och skåla. När det nu nalkas bröllop för de kungliga
och en stora fester är det synd för alla rojalister att inte
1800-talsandan i Askersund lever kvar.
Då fanns en mycket stark rojalist
i stan. Man firade medlemmar av
kungafamiljen så fort det fanns en chans. Det gällde såväl namnsdagar som
födelsedagar.

Bild från 50-talet vid Sundsbrogatan med Sundstedtska huset i bakgrinden

Det så kallade Sundstedtska huset , med Stadskällaren, Sundsbrogatan
16, var i början på 1800-talet Askersunds stora nöjespalats. På nedre botten låg
Stadskällaren, medan övervåningen kallades societetssalongen. Där dansade man i början av
1800-talet kadrilj och polkett i glada borgares lag och punschen
flödade. Det gamla huset revs för att byggas om
och göras till bibliotek och tandläkarmottagning.
Tandläkaren är kvar, men sedan har
verksamheterna skiftat i bottenvåning ut
mot Sundsbrogatan. Under en lång period jobbade jag i det gamla
nöjespalatset. NA:as redaktion fanns
där, men jag kände aldrig
riktigt pulsen från något gammalt nöjespalats. Däremot kände jag den trevliga doften från pizzerian som låg vägg i vägg. Och det var ju inte det
sämsta.

PS! Ytterligare bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Husen i Askersund hade mera
färgstarka namn än dagens. Som ”Kulan” vid Hospitalsgatan. Huset är borta. Der
revs i slutet av 50-talet. Men som tur är finns det bilder kvar av den gamla
träbyggnaden. Och vännen Linus Larsson har tagit hand om en del bilder. Huset
var inte så vackert där det låg intill Edlunds järnhandel. I dag har platsen
förvandlats till parkering, inte heller så vackert men kanske nödvändigt. Vad
vet jag…

”Kulan” som var något av
Askersunds eget West End, där man slogs, led och kämpade mot fattigdom, mot
sociala missförhållanden och mot folk i ”överklassen”. Och dit hörde de som
gick i Samrealskolan ansåg de som bodde i ”Kulan” och dess närhet. Men det var
rejält folk som bodde där och som ville göra rätt för sig , även om det inte
fanns pengar i överflöd. Det vittnar gamla berättelser om från de som var med
på den tiden.

En person som gick i
Sameralskolan men som inte finns kvar i livet längre har berättat för mej att
det var nära nog livsfarligt att passera ”Kulan” och kvarteren i dess närhet under
första världskriget.

-Vi grabbar som gick i
Sameralskolan utsattes ständigt för olycksbådande hot från alla mystiska smala prång som fanns mellan husen. I ”Kulan” bodde naturligtvis också hederligt
och rättskaffens folk. Många av sönerna i husen tyckte dock det var trevligare
att lägga tunga bördor på våra axlar än att läsa svårbegripliga läxor, där
oförstående lärare kunde terrorisera den fria tanken med, berättade den gamla
Samskoleleven för mej.

-Särskilt på vintrarna tog
man en omväg, när man visste att herrarna i ”Kulan” var på krigsstigen. Visst gav
vi igen så länge vi orkade, innan näsblodet färgade snön. Men vad skulle man
göra åt övermakten…

Enligt min vän som berättade
om ”Kulan” var det ett socialt patos som drev ungdomarna där att ta hämnd på
samhället orättvisor. Och då dög det bra att spöa upp de som gick i
Samrealskolan till at börja med. Även skolan kunde mönstra upp en del
barrikadhjältar, men det förslog inte så långt mot de hårdföra grabbarna i
”Kulan”. Många gånger rasade striden up i trappor och förstugor. Ofta kom batonger
och andra redskap till användning i slagsmålen.

Gamla hus försvinner men
historierna om de gamla husen och de som bodde där lever kvar. Även om det inte
är så många som minns dem längre. Och så finns det som tur är bilder kvar som
visar hur det såg ut.

Kvällens Nyårsfirande i Askersunds hamn har växt
genom åren. Och festligheterna brukar lockar mycket folk. Det är tal, musik och fyrverkeri. Gunilla
Högberg läser som vanligt Tennysons Nyårsklockan. När det gäller fyrverkeriet
kan det bli sista gången det skjuts upp från Stapelängen nedanför Landskyrkan
så passa på. Det har varit en tradition som ett politiskt parti nu vill ändra
på. Partiet vill ersätta fyrverkeriet med musik –och lasershow, bland annat med
hänsyn till djur som blir rädda. Ja, vi får se vad som händer till nästa år.

Mina journalistminnen från nyårsfirandet i hamnen
handlar annars mycket om kyla och kameror som frös ihop. I början var det också
problem med att höra kyrkklockarna på andra sidan vattnet. Men det är ordnat
nu. Och kamerorna har blivit bättre och vädret mildare.

Mannen bakom nyårsfirandet i Askersund som det ser
ut i dag är köpmannen Stig Åhlin. Han kämpade hårt för att det skulle bli bra
och trivsamt. De första åren kämpade han nästan själv med förberedelserna. Det
skulle tändas marschaller runt hela hamnområdet. En
grannlaga uppgift. Nu finns både kommunen och Rotary med som arrangörer.

Annandag Jul och nyårshelgen i Askersund har för
många alltid varit förknippade med bandy. Det var något visst med det. Både som
åskådare och spelare. Nästan alla lag i föreningen hade seriepremiär just under
dessa helger. Nu finns inte bandy kvar på IFK:s program längre.

Som spelare minns jag en match i Åsbro tidigt på
nyårsdagen. Det var inget bra val varken av speltid eller matchdag. En del hade
firat in det nya året på gamla Statt och kom mer eller mindre direkt till
matchen. Det gällde förstås inte mej väldigt ordentlig som jag är för att nu
vara lite ironisk. Minns faktiskt inte hur det var i mitt fall om jag ska vara
ärlig. Vid hörnslagen då alla var
samlade i målburen luktade det precis inte liniment. Men så går det inte till
nu förstås. Nu lägger sig alla tidigt för att orka med matcherna vad jag hört.

Som åskådare och som sportskrivare har jag också en
del minnen från jul-och nyårsbandyn. Som hemmapremiären mot Karlstads-Göta 1956
i Allsvenskan. Många i föreningen hade kämpat för att få fram spelbar is på
gamla IP. Milväder hade ställt till problem, men spolargänget lyckades få fram
bra is. Det kom 2 600 personer till matchen, som slutade med en 3-1-vinst
till K-Göta. IFK tog bara en poäng det året, genom att spela 2-2 mot ÖSK. Det blev nedflyttning direkt.