Som ett prydligt litet
dockhus låg ”Tant-Lisa” Jonssons hus
utmed Stora Bergsgatan. Låga fönster blinkade vänligt uti eftermiddagsljuset.
Smått antika rullgardiner fanns i fönstren. De var mönstrade med torn och
borgar, gröna blad och höga fjäll. I täppan bakom huset tronade ett högt och ärevördigt
päronträd. Grovt och knotigt med 100 år på nacken. När dess krona stod i blomning i
vårljuset, syntes den på
håll i Askersund. Över gatans alla ljus. Ofta under päronträdet hördes klirret
av spröda kaffekoppar och doften av sockerkaka. Så beskrev Askersundsskalden
Levi Karlsson ”den blyge” stadens verkliga idyll under stora delar av
1900-talet.
Bild:Bäckström
I dag är idyllen , Stora
Bergsgatan 27 b, borta på när som på gårdsporten. Men frågan är om den inte hamnat upp och ned? Större
delen av tomten fylld med hyreshus. Men rivningen av ”Tant-Lisas” hus skedde
under starka protester. Kulturnämnden
och Föreningen Bevara Gamla Askersund (som i dag heter Föreningen Gamla
Askersund) protesterade så länge det var möjligt. Men utan resultat. Till och
med byggnadschefen Åke Lindh tyckte det var självklart att kommunen skulle utnyttja
sin förköpsrätt, för att rädda huset och trädgårdsidyllen. Lindh ansåg också
att det skulle var ett sätt att också rädda byggrätten till kommunen. Men inte
hans ord hjälpte. Och han var ändå byggnadschef och ett tungt namn i kommunen.
Men politikerna ville annorlunda. Enligt stadsplanen fanns den en byggrätt på
tomten. Och det utnyttjade byggherren Sundsbrons Fastighets AB i Örebro, till
fullo. Han var ute efter att bygga lägenheter i ett attraktivt läge. Fastighetsbolaget köpte tomten med ”Tant-Lisas” hus för 850 000 kronor
i slutet på 80-talet. Senare fick Askersundsbostäder AB ta över husen.
Föreningen Bevara Gamla
Askersund gjorde ett sista tappert försök att rädda huset, med ett förslag om
en flytt upp till Norra Bergen om det nu nödvändigtvis måste rivas. Till slut
tvingades föreningen ge upp. Byggherren gjorde inte något lagligt fel. Men
många askersundare tyckte att det måste vara något fel på stadsplanen som tillät ett bygge på
tomten. Och rivning av huset.
”Tant-Lisa” avled 1988. Hon
hade fått ärva huset av telegrafkommissarie Hanna Ljungkvist för lång och
trogen tjänst som hembiträde. Hon kom till huset 1939. Under många år jobbade
jag i huset mitt emot ”Tant-Lisas” hus och vackra trädgård. Det var en fröjd
att följa att årstiderna genom den lilla fina idyllen på andra sidan
gatan. Blomsterprakten var stor, från första
vårblomman till de sena höstastrarna. Många kastade avundsjuka blickar in i
trädgården, där Lisa nästan jämt putsade
och fejade. Ogräset hade inte chans att rota sig. Ofta talde vi med varandra.
Om både väder och vind och livet i största allmänhet.
”Jag har alltid tyckt att
trädgårdsarbetet varit roligt. Så länge jag orkar kommer jag att hålla på”,
förklarade Lisa många gånger för mej.
Och det löftet höll hon.
Fram till i början av
80-talet var det träplank runt ”Tant-Lisas” trädgård. Planket plockades bort
och istället planterades en häck. Till glädje för alla askersundare som hade
vägarna förbi huset dagligen.
”Insynen blev en annan, men
vad gör det. Det är trevligt när folk stannar och pratar en stund. Och det
händer ofta när jag håller på i trädgården” , upplyste Lisa , för mej.
Lisas trogne vän och fasta
sällskap var hunden Andy. Det hände ofta att Andy väckte folk ur deras
dagdrömmar när de gick förbi på gatan. Andys skarpa skall fick många att
ouppmärksamma att hålla sig för hjärttrakten.
”Vi har nästan alltid haft
hund i huset. Jag fick Andy för några år sedan av en familj. Visst skäller han
ibland, men hundar är ett trevligt sällskap”, tyckte Lisa.
Jag kan förstå att man inte
kan bevara alla gamla hus, men med ”Tant-Lisas” var det något särskilt. Om inte
annat vittnade alla protester om det i samband med rivningen. Dagens hyreshus i alla ära, men det går inta
att tala om det på samma dag som ”Tant-Lisas” hus och trädgård, även om jag gör
ett undantag i den här bloggen.
OBS! Bloggen finns också på na.se under Askersundsbloggen med några flera bilder. Gå gärna dit och kolla.
